Hoppa till innehåll

Antirasism möjliggör likabehandling i vårt utbildningssystem

Den första skoldagen är en av barndomens viktigaste dagar för många. Det är spännande och nytt att börja i skolan, och något som barn ofta ser fram emot. Det kan dock även vara på ett annat sätt. Många rasifierade barn blir utsatta för rasism redan i daghemmet. Förväntan att få börja i skolan kan förvandlas till rädsla hos barn som blir utsatta för olika former av rasism under hela sin skoltid. 

Ett barns identitet formas under barnets skoltid. Avvikelse från vithetsnormen och en vitnormativ skolmiljö ger barnet redan i ett tidigt skede en känsla av att vara olik andra och påverkar synen på barnet i skolan. De ständiga mikroaggressionerna såsom ”din finska/svenska är riktigt bra” eller ”jag hade inte förväntat mig att du får så högt vitsord” försvagar unga personers självkänsla och kan öka internaliserad rasism. Utöver de olika formerna av rasism är även rasifierande handledning vardag för många rasifierade studerande. Allt detta påverkar studerandes uppfattning om sina egna kunskaper, tro på sig själv och vilja att studera.

På högstadiet väljer eleverna var de fortsätter sina studier, på yrkesskola eller på gymnasium. Studiehandledningen kan ha en stor betydelse för detta val. Rasifierande studiehandledning visar sig bland annat genom att flickor med invandrarbakgrund hänvisas till vård- och omsorgsbranschen oberoende av deras egna intressen. Med rasifiering avses en sociologisk process där människorna delas in i grupper utifrån deras ytliga eller förmodade särdrag. Rasifiering visar sig till exempel i att elever av afrikanskt ursprung anses vara lämpliga att utföra enbart vissa uppgifter oberoende av deras egna önskemål. Därför är det inget under att det finns få studerande med invandrarbakgrund och studerande som tillhör en etnisk eller en synlig minoritet på högskolornas campus. 

Ett annat exempel på rasifierad studiehandledning är den rasifierade hänvisningen till S2 (Finska som andra språk) -studier. I Nationella centret för utbildningsutvärdering,  NCU:s rapport ”Taustalla on väliä” (Bakgrunden spelar roll) från 2019 konstateras att för studerandens språkliga utveckling är det mycket viktigt att bedöma huruvida det finns behov för S2-undervisning och huruvida undervisningen ger tillräckligt stöd till utvecklingen av studerandens kunskaper i akademiskt språk. I rapporten konstateras att flera ungdomar har upptäckt att S2-undervisning inte har gett dem tillräckliga färdigheter till att söka sig till högskoleutbildning eller att studera på högskola. S2-stigen kan ha betydande konsekvenser till ett barns framtid. I värsta fall kan den unga personen uppleva att hen inte kan finska/svenska tillräckligt bra och hen vågar därför inte försöka avancera på utbildningsstigen. Därför är det nödvändigt att utvärdera och utveckla s2-studier men också se i vilka situationer s2-stigen är nödvändig och när den inte är det.  

Om de olika skedena av utbildningsstigen innebär olika hinder och utmaningar, är det inte lätt att komma in på högskola. Jag vill påstå att den som efter de tolv obligatoriska skolåren vill fortsätta studera på högskola måste tycka att det är roligt att studera, åtminstone i viss mån. Denna tankekedja kan begrundas även på följande sätt: Vill en rasifierad studerande välja en studiemiljö där hen är marginaliserad och upplever att hen inte är representerad? Eller vill hen utsätta sig för en rasistisk och vitnormativ miljö som kan orsaka minoritetsstress eller känslor av underlägsenhet? 

För att denna text inte enbart ska vara en förteckning över problemen vill jag ännu presentera några förslag till lösningar mot ett mer jämlikt utbildningssystem. 

Den strukturella rasismen på skolorna kan inte åtgärdas enbart genom att skolorna säger sig motverka rasism och tillämpa nolltolerans mot rasism. ”Nolltolerans mot rasism” är ett tomt löfte eftersom det innebär att man förnekar att rasism existerar. Förnekar man rasismens existens kommer man inte åt grundorsakerna till den strukturella rasismen. Aktiv verksamhet mot rasism, antirasism, är nyckeln till avvecklandet av den strukturella rasismen.

Nyckeln i den antirasistiska verksamheten är att antirasistiskt tänkande och perspektiv är centrala i all verksamhet. Därför skulle det vara ytterst viktigt att antirasism blev en del av utbildningsstrukturerna. Allra först ska man identifiera rasism och erkänna att rasism existerar. Sedan kan vi vidta konkreta åtgärder för att öka kunskapen samt att avveckla, ingripa i och förebygga rasism. 

I utredningen om diskriminering som personer av afrikanskt ursprung upplevt (2020) presenteras rekommendationer som skulle främja likabehandling i skolsystemet. Diskrimineringslagen innehåller en skyldighet att ingripa i trakasserier och diskriminering. Läroanstalternas skyldighet att ingripa i trakasserier som riktas mot elever och studerande bör stärkas. I utredningen rekommenderas att utbildnings- och kulturministeriet samt utbildningsstyrelsen ska säkerställa att aktörer som lyder under dem effektivt fullgör sin skyldighet att främja likabehandling. Antirasistisk utbildning bör läggas till i lärarnas och ungdomsaktörers utbildning. Det är ytterst viktigt att undvika onödig S2-undervisning och också utveckla s2-utbildningen så att den stöder också akademiskt språk. I utredningen rekommenderas att skyldigheten till likabehandlingsplanering borde utsträckas till hela utbildningssystemet, det vill säga från småbarnspedagogiken ända till den fortsatta utbildningen och högskoleutbildningen. Det är även viktigt att läroanstalterna har tydliga processer för ingripande i rasism samt en kontaktperson som tar emot anmälningar om upplevd rasism. På basis av detta skulle skolorna kunna upprätta till exempel en antirasistisk verksamhetsplan. 

Om den strukturella rasismen tillåts blomstra i vårt utbildningssystem, upprätthåller vi i kärnan av våra institutioner maktstrukturer som begränsar de faktiska möjligheterna till utbildning för personer med annorlunda bakgrund. Med antirasismens medel har vi en faktisk möjlighet att skapa ett jämlikt utbildningssystem för alla oberoende av bakgrund.