De returnerade personernas rättigheter tillgodoses inte alltid vid avlägsnande ur landet
Diskrimineringsombudsmannen har som uppgift att övervaka avlägsnandet ur landet av utlänningar som avvisas eller utvisas i processens alla skeden. Övervakningen har visat att förfarandet för avlägsnandet varierar och de returnerade personernas rättigheter inte alltid tillgodoses. Detta framgår i ombudsmannens rapport som bedömer övervakningsarbetet som inleddes och genomfördes under 2014–2019. De frågor om grundläggande rättigheter som uppstår i returneranden gäller till exempel polisens användning av maktmedel, identifiering av utsatt status, tolkning och rättsskydd. Det är fråga om fundamentala rättigheter, såsom att skydda den avlägsnade personens fysiska integritet, liv och hälsa och att se till att Finland inte bryter mot principen om non-refoulement.
Enligt diskrimineringsombudsmannen har många förfaranden för återvändanden som polisen genomför utvecklats mot en positiv riktning med hänsyn till de grundläggande rättigheterna. Förfarandesätt som respekterar de grundläggande rättigheterna och deras fortsatta utveckling kräver dock ständig uppmärksamhet och utbildning.
- Vi kommer att fortsätta att ta upp de brister som identifierats i de returnerande personernas rättigheter med de ansvariga myndigheterna, bland annat polisledningen, säger diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.
Under åren 2014–2019 deltog man i totalt 189 avlägsnanden där processen övervakades minst fram till avgångsskedet av avlägsnandet ur landet. På årsbasis har man i genomsnitt övervakat omkring 30 gånger per år även om antalet har varierat från år till år, beroende på resurserna som varit tillgängliga för övervakningen. Övervakarna följde med på återsändandeflygningar fram till mellanlandningsterminalen eller utlämning i destinationslandet i cirka 55 procent av övervakningarna.
Eftersom diskrimineringsombudsmannen endast övervakar en liten del av avlägsnandena, bör man komma ihåg att det inte går att dra direkta slutsatser om polisens hela avlägsnandeverksamhet utifrån övervakningsstatistiken och relaterade uppgifter.
Diskrimineringsombudsmannen fick stöd från Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF) av Europeiska unionens fonder för inrikes frågor (senare EUSA) för projektet Effektiviteten av övervakningen av återsändandet som genomfördes 1.2.2019–31.7.2020. Som en del av AMIF-projektet sammanställde man en rapport som bedömer övervakningsarbetet som inleddes och genomfördes under åren 2014–2019.
Rapporten tar upp både överträdelser som övervakarna har upptäckt och god praxis som de identifierat. De flesta av anmärkningarna gäller brister i tolkningen eller det att den faktiska tidpunkten för avgång kom som en överraskning för personen som ska avlägsnas. Ofta i sådana fall hade den återvändande inte möjlighet att organisera alla sina angelägenheter innan hen lämnade landet. Övervakarna har också uppmärksammat att den återvändande personens kommunikation i vissa fall begränsades så att hen inte ens hade möjlighet att kontakta sitt biträde som hjälpte vid asylprocessen. Att säkra tillgång till medicinering var problematiskt i den inledande fasen, främst på grund av oförutsägbara avgångssituationer. De allvarligaste fallen som övervakningen har fått kännedom om har gällt bl.a. polisens användning av maktmedel, hänsyn till barnets intresse eller det att asylansökan inte tagits emot.
Förfaranden som respekterar de grundläggande rättigheterna baserar sig på humana arbetsmetoder där den återvändande personens rättigheter beaktas. Det kan till exempel vara fråga om att inte inleda återvändandet för hastigt. Tillräcklig tid och noggrann förberedelse för återvändandet är bästa sättet för att lyfta fram nödvändiga uppgifter och ge den återvändande personen en möjlighet att ta hand om sina personliga angelägenheter. Polisens goda sociala kompetens och transparensen i förfarandesätten stödjer den återvändande personens förtroende för polisens verksamhet. Sådana förfarandesätt främjar framgångsrika genomföranden och tillgodoser den återvändande personens rättigheter.
Rapporten konstaterar att det är av största vikt att värna förutsättningarna för effektiv övervakning. Förutsättningen för övervakningsarbetet är att övervakarna får tillräckligt omfattande information om återvändanden i god tid. Trots den positiva utvecklingen finns det fortfarande brister i informeringen om återvändanden. Vissa avlägsnanden som genomförs med ledsagare meddelas fortfarande så sent att övervakaren i praktiken inte har möjlighet att övervaka återvändandet i fråga. Ibland har meddelandet kommit när avlägsnandet redan har inletts, eller meddelandet saknas helt. För att ombudsmannen ska kunna utföra sitt övervakningsarbete behöver hen information som är tillräckligt omfattande och fås i tid. I sina yttranden har diskrimineringsombudsmannen påpekat att behörigheterna i UMA-systemet är begränsade för närvarande och inte till fullo tillgodoser behoven av övervakningen. Det borde också vara möjligt att utföra omfattande övervakningsarbete på en nationell nivå. Detta mål kan inte realiseras för tillfället utan det skulle kräva ytterligare resurser.
31.08.2020
