Den nya diskrimineringslagen och FN:s handikappkonvention gör Finland mer jämlikt för personer med funktionsnedsättning

Då jag reste i USA började jag funderade på varför det till många delar verkade som om man hade kommit längre vad gäller vilken ställning personer med funktionsnedsättning har jämfört med här hos oss. Många TV-program tolkas till teckenspråk, i gatubilden syns fler personer i rullstol och tillgängligheten beaktas i kollektivtrafiken. Americans with Disabilities Act, som trädde i kraft 1990, kräver att arbetsgivare anpassar arbetsmiljön så att den lämpar sig även för personer med funktionsnedsättning samt att kollektivtrafiken är tillgänglig. Denna lag, som betonar likabehandling av personer med funktionsnedsättning, har sina rötter i Vietnamkriget och möjligheten för de personer som skadats under kriget att komma tillbaka till det amerikanska samhället.

I Finland trädde den förnyade diskrimineringslagen i kraft 2015 och för ett år sedan undertecknade Finland FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Dessa två har tillsammans gett personer med funktionsnedsättning en bättre ställning, i synnerhet i egenskap av användare av tjänster och kunder hos myndigheter. Tillgången till tjänster eller tjänsternas tillgänglighet blir dock inte verklighet om man inte ber om det eller kräver det. Många myndigheter och till exempel leverantörer av transporttjänster är ännu antingen omedvetna om vilka skyldigheter diskrimineringslagstiftningen medför för dem eller har åtminstone inte ändrat på sina verksamhetssätt så att de är förenliga med den nya lagstiftningen.

Enligt de beslut som diskriminerings- och jämställdhetsnämnden fattat under den senaste tiden har personer med funktionsnedsättning diskriminerats till exempel när:

• arbets- och näringsbyrån inte har beaktat det behov av särskilt stöd som en studerande med funktionsnedsättning har i sitt beslut om arbetslöshetsersättning;
• banken inte har beviljat en blind person nätbankskoder med punktskrift;
• kommunens information om tjänster för personer med funktionsnedsättning inte kunde läsas med ett sådant skärmläsningsprogram som synskadade personer använder.

Det nyaste beslutet gällde Finnair och enligt beslutet ska en person med nedsatt rörelseförmåga ges möjlighet att resa till rimliga kostnader även om funktionsnedsättningen kräver till exempel en större sittplats än normalt.

Besluten betonar att det i diskrimineringslagen krävs att tjänsteleverantörer och myndigheter gör rimliga anpassningar för att personer med funktionsnedsättning ska behandlas lika som andra då det gäller att använda offentliga eller privata tjänster. Skyldigheten att göra anpassningar begränsas inte enbart till att bygga ramper utan kan också innebära att verksamhetssätt, tjänster eller myndighetsbeslut anpassas så att de svarar mot de behov som personer med funktionsnedsättning har.

Varför verkar företag och myndigheter inte vara beredda att erbjuda tillgängliga tjänster på det sätt som lagen kräver? Det kan inte vara så att personer med funktionsnedsättning alltid måste vara beredda att kontakta diskriminerings- och jämställdhetsnämnden på grund av det sätt de bemöts på. Den förnyade diskrimineringslagen har redan gällt i två och ett halvt år, även om skyldigheten att gottgöra för försummelse av att göra rimliga anpassningar trädde i kraft först från början av detta år. Det ger inte någon särskilt bra bild av företags eller myndigheters förmåga att bära sitt samhällsansvar om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses först vid hot om att de måste betala en ekonomisk ersättning för försummelser. Det är också delvis fråga om bristande information. På hösten ordnar ombudsmannen tillsammans med Människorättscentret ett seminarium som syftar till att skapa klarhet i skyldigheten att göra rimliga anpassningar.

Det är fint att Finland tack vare diskriminerings- och jämställdhetsnämndens beslut nu har gått framåt då det gäller att garantera att myndighetstjänster och andra tjänster är tillgängliga för alla. Tyvärr kan vi ännu inte rapportera om några liknande framsteg i fråga om att ingripa i diskriminering i arbetslivet. En del av problemet handlar om att personer med funktionsnedsättning inte tror att det hjälper att informera arbetarskyddsmyndigheterna om diskrimineringen till exempel i syfte att utrota diskriminering i samband med rekrytering.