Hoppa till innehåll

Diskrimineringsombudsmannen: Likabehandlingen av funktionshinderidrottare måste främjas

På hösten 2018 startade en diskussion på Twitter om parafriidrottarnas självrisk i Europamästerskapen år 2018. På basis av den information och kontakter diskrimineringsombudsman Kirsi Pimiä fick beslöt hon att behandla ärendet. 

Enligt diskrimineringsombudsmannen var den självriskandel som var satt åt idrottarna i EM i parafriidrott 2018 problematisk ur likabehandlingssynvinkel. I fråga om diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen är frågan ändå inte entydig.

Ombudsmannen har inte bedömt om misstanke om diskriminering uppfylls, alltså om det skett diskriminering eller inte. I enlighet med sitt mandat har ombudsmannen kommit fram till att det är mer fruktbart att i den här frågan främja likabehandlingen hos funktionshinderidrottarna. För att få en helhetsbild och för att utreda ärendet ordnade ombudsmannen samarbetsmöten med Finlands friidrottsförbund, undervisnings- och kulturministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt Kommunförbundet. 

Ministerierna och kommunerna är som utövare av offentlig makt bundna till artikel 30 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. De ska också främja likabehandling enligt diskrimineringslagen. Ministerierna bör bedöma om de befintliga finansieringsmekanismerna på ett tillräckligt sätt stöder likabehandlingen inom tävlingsidrotten hos personer med funktionsnedsättning.

DISKRIMINERINGSOMBUDSMANNEN REKOMMENDERAR ATT:

  1. Finlands friidrottsförbund avstår från självrisken för funktionshinderidrottare åtminstone i EM-och VM-tävlingar.
  2. Undervisnings- och kulturministeriet utreder idrottsanslagshelhetens ändamålsenlighet för att täcka kostnaderna för funktionshindertoppidrottarnas assistenter.
  3. Undervisnings- och kulturministeriet utvecklar finansieringssystemet för idrottare och idrottsförbund på ett sådant sätt att det starkare stöder likabehandlingen för funktionshinderidrottare och tar FN-konventionens krav i beaktande.
  4. Social- och hälsovårdsministeriet bedömer idrottens ställning i anknytning till beviljandet av personlig assistans och färdtjänst då man förnyar funktionshinderservicelagen. Åtminstone i de fall där idrottare får anslag av staten skall idrottsutövandet likställas med arbete.
  5. Social- och hälsovårdsministeriet ger anvisningar i THL:s handbok för funktionshinderservice åt kommunerna att en person med funktionsnedsättning kan behöva personlig assistans enligt funktionshinderservicelagen, för att kunna delta i en idrottstävling, oberoende om tävlingen arrangeras i Finland eller utomlands.

Utredningen av det här ärendet och rekommendationerna gäller endast funktionshinderidrottarnas ställning. I offentligheten har också de unga idrottarnas ställning diskuterats. Det som gör funktionshinderidrottarnas situation speciell är uttryckligen att åtagandena i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är bindande för staten och kommunerna.

17.04.2019