Hoppa till innehåll

Diskrimineringsombudsmannen tog emot ett rekordantal kontakter under 2021 – rättsskyddet för personer som utsatts för diskriminering i arbetslivet måste stärkas

Diskrimineringsombudsmannen tog emot ett rekordantal kontakter under 2021. Funktionsnedsättning, hälsotillstånd och ursprung var de vanligaste diskrimineringsgrunderna för att kontakta ombudsmannen. Kontakter som handlade om arbetslivet ökade med en tredjedel jämfört med året innan. Ombudsmannen anser att rättsskyddet för personer som utsatts för diskriminering i arbetslivet ska stärkas i delreformen av diskrimineringslagen.

Diskrimineringsombudsmannen kontaktades sammanlagt 2 051 gånger under 2021, vilket är mer än under tidigare år. Antalet kontakter på grund av diskriminering ökade med 35 % från året innan och var sammanlagt 1 584 under 2021. De övriga kontakterna handlade bland annat om utlänningars rättigheter, människohandel och övervakning av verkställighet av avlägsnande ur landet.

Enligt statistiken för de senaste åren var ursprung och funktionsnedsättning fortfarande bland de vanligaste diskrimineringsgrunder för att kontakta ombudsmannen. Funktionsnedsättning var den vanligaste diskrimineringsgrunden i kontakterna, och i fjol blev hälsotillstånd för första gången en av de vanligaste diskrimineringsgrunderna. Största delen av kontakter som handlade om hälsotillstånd hade samband med coronapandemin. Diskriminering på grund av funktionsnedsättning rapporterades främst inom social- och hälsovårdstjänsterna samt inom utbildning och undervisning. De flesta kontakterna på grund av ursprung handlade om boende och arbetslivet.

Kontakter som handlade om diskriminering i arbetslivet ökade med 33 procent jämfört med år 2020. Under 2021 förknippades största delen av den upplevda diskrimineringen i arbetslivet med ursprung och hälsotillstånd. Antalet kontakter på grund av diskriminering i arbetslivet mer än fördubblades jämfört med året innan. Dessutom har funktionsnedsättning under många år varit en av de vanligaste diskrimineringsgrunderna i kontakterna gällande arbetsliv.

Diskrimineringsombudsmannen har dock inte behörighet att ingripa i enskilda diskrimineringsfall inom arbetslivet. Ombudsmannen anser att det är viktigt att i den pågående delreformen av diskrimineringslagen stärka rättsskyddet för personer som utsatts för diskriminering.

– Vad gäller förbudet mot diskriminering är arbetslivet ett väldigt centralt livsområde. Diskriminering i arbetslivet har breda konsekvenser för en persons ekonomiska och sociala ställning. Utredningar har visat att särskilt minoriteter utsätts för omfattande diskriminering i arbetslivet, konstaterar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

– Finland är näst intill det enda EU-medlemslandet där en oberoende ombudsman inte har behörighet att ingripa i diskriminering i arbetslivet. Lagstiftaren ska i samband med den pågående reformen av diskrimineringslagen åtgärda denna brist som är väsentlig ur perspektivet för Finland människorättspolitik.

Ombudsmannen kontaktades oftast om upplevd diskriminering i följande livsområden: social- och hälsovårdstjänster, utbildning och övriga offentliga tjänster. Ombudsmannen tog också emot ett stort antal kontakter som handlade om arbetslivet och övriga privata tjänster. Motpart i kontakterna om diskriminering var oftast privata företag samt kommuner eller andra offentliga aktörer.

14.03.2022