Diskrimineringsombudsmannens första berättelse till riksdagen: Diskrimineringens många ansikten– lagändringar behövs
Diskrimineringsombudsmannen har överlämnat sin första berättelse till riksdagen. Berättelsen ger en översikt över jämlikheten i Finland och innehåller rekommendationer till riksdagen om lagändringar samt andra ställningstaganden av ombudsmannen om främjande av likabehandling. Diskriminering syns i attityder och upprätthålls ofta genom strukturer. Diskrimineringsombudsmannen får flest anmälningar om diskriminering av personer med funktionsnedsättning och av personer som upplevt diskriminering på grund av sitt ursprung.
Också i Finland har de grundläggande och mänskliga rättigheterna ifrågasatts i samhällsdebatten. Hatretorik som grundar sig på fördomar och diskriminering har fått en allt större synlighet.
- Recessionen som drabbat Finland och samhällsklimatet som polariserats under de senaste åren har gett upphov till rädslor om att jämlikheten försämrats. I Finland finns grupper vars tillgång till sina rättigheter äventyrats, som till exempel äldre, personer med funktionsnedsättning, etniska minoriteter och asylsökande, konstaterar diskrimineringsombudsman Kirsi Pimiä.
- Välfärdssamhället fungerar på ett allmänt plan, men det borde bära också de mest utsatta. Man kan inte lägga en prislapp på de grundläggande och mänskliga rättigheterna utifrån den rådande ekonomiska situationen eller regeringens politiska riktning, fortsätter Pimiä.
Å andra sidan har det i Finland gjorts mycket för att främja mänskliga rättigheter och likabehandling såväl genom utvecklande av lagstiftning och godkännande av internationella överenskommelser, som genom medborgaktivitet.
Ombudsmannen har i uppgift följa upp Finlands efterlevnad av de internationella människorättsförpliktelserna och verkställigheten av nationell lagstiftning vilket innebär att lyfta fram missförhållanden.
Diskriminering på grund av funktionsnedsättning och ursprung den vanligaste orsaken för anmälan till ombudsmannen
Anmälningarna till diskrimineringsombudsmannen har årligen ökat märkbart. De vanligaste diskrimineringsanmälningarna är anmälningar kopplade till funktionsnedsättning och ursprung. För båda diskrimineringsgrunderna är andelen över 20 % av alla anmälningar. Rasism och diskriminering är vardag för många. Fortfarande kommer man inte in på restaurang med utländska papper, en person med funktionsnedsättning blir lämnad på stationen, svenskspråkiga får inte service på sitt modersmål och en romsk ungdom blir utan arbetspraktikplats. Minoriteter möter mest diskriminering, men vem som helst kan bli diskriminerad till exempel på grund av sin ålder. Antagligen blir en stor del av diskrimineringen i skymundan. Underrapportering är ett verkligt problem.
- Attityder är ett ord som upprepas ofta i vår berättelse. Man förstår inte alltid att diskriminering är ett människorättsbrott, det handlar alltså inte om att någon bara råkar ta illa upp, säger Pimiä.
- Ingripande i diskriminering handlar inte alltid om pengar eller resurser. Politiska beslutsfattares och den offentliga sektorns exempel som förändrare av attityder eller diskriminerande strukturer är också viktiga, tipsar Pimiä.
Speciellt inom den offentliga sektorn ges ofta regler och anvisningar som skenbart behandlar alla lika, som motivering för diskriminering. Diskriminering föds alltså i strukturer och i normer där mångfalden i vårt samhälle glöms bort. Privata aktörer förklarar sig i sin tur ofta med att de inte visst att förbudet mot diskriminering också gäller dem. Ibland syns också fördomar och attityder i förklaringarna.
Nio lagändringar som skall förbättra individens rättskydd föreslås för riksdagen
Diskrimineringsombudsmannen ska ge sin berättelse till riksdagen vart fjärde år. I sin första berättelse ger ombudsmannen riksdagen nio rekommendationer, av vilka den första handlar om att förnya delar av diskrimineringslagen.
Ett centralt förslag är att ändra diskrimineringslagen så att likabehandling inom arbetslivet förbättras. Den som upplevt diskriminering i arbetslivet skulle ha rätt att klaga till diskrimineringsombudsmannen, som skulle kunna ta ställning också i enskilda fall av diskriminering. Just nu tillhör myndighetsbevakningen av diskriminering i arbetslivet regionalförvaltningsverket.
-Finland skiljer sig åt från andra europeiska länder i att den ombudsman som främjar likabehandling inte har rätt att ingripa i diskriminering i arbetslivet, berättar diskrimineringsombudsman Kirsi Pimiä.
- Arbetslivsdiskriminering till exempel i rekryteringar kommer sällan till myndigheternas kännedom och det ingrips för sällan i det. Underrapporteringen gäller särskilt den diskriminering som minoriteter upplever. Å andra sidan görs det i många diskrimineringsfall hemliga förlikningar. Detta innebär att diskriminering i arbetslivet ofta förblir gömd, påminner Pimiä.
Riksdagsberättelsen behandlar alla delar av ombudsmannens verksamhet och mandat: likabehandling, diskriminering, förverkligandet av utlänningars rättigheter, arbetet mot människohandel och övervakning av avlägsnanden ur landet. I berättelsen ingår också sammanfattningarna och slutsatserna för två under våren 2018 publicerade utredningar. Utredningarna behandlar Migrationsverkets beslut om internationellt skydd samt hur lagstiftningen gällande hjälp för offer för människohandel fungerar.
Diskrimineringsombudsmannen har i uppgift att övervaka förverkligande av utlänningars rättigheter. I riksdagsberättelsen framför ombudsmannen sin oro speciellt för försämringarna i de asylsökandes rättsskydd. I rekommendationerna föreslås ändringar i utlänningslagen samt andra åtgärder för att förbättra de asylsökandes ställning. Lagändringar och andra åtgärder föreslås också för effektiverandet av verksamheten mot människohandel.
16.04.2018
