Hoppa till innehåll

Diskrimineringsombudsmannens kommentar till lagpaketet om social- och hälsovårdsreformen

Tillgänglighetskraven stärkta – språkliga rättigheterna oroar

Riksdagen har igår godkänt social- och hälsovårdsreformen. Diskrimineringsombudsmannen konstaterar att reformen ger goda förutsättningar att samla kunnande och utvecklingsarbete till bredare helheter, och på det här sättet stärka social- och hälsovårdstjänsterna också för de grupper som behöver specialtjänster och specialkunnande. 

Ombudsmannen betonade i sina egna utlåtanden ett bredare likabehandlingsperspektiv, bland annat tjänsternas tillgänglighet, kommunikation som är tillgänglig samt att personer med funktionsnedsättning ska vara delaktiga. De lagar som nu godkänts i riksdagen på basis av social- och hälsovårdsutskottets betänkande innehåller förbättringar på de här områdena jämfört med regeringens proposition. 

Diskrimineringsombudsmannen konstaterar ändå att reformen blev halvdan särskilt gällande teckenspråkens ställning samt den samiskspråkiga social- och hälsovården. Teckenspråkets ställning är i praktiken oförändrat. Ombudsmannen hade också föreslagit ett anordnaransvar för de samiskspråkiga tjänsterna inom Lapplands välfärdsområde men social och hälsovårdsutskottet lade inte till detta i sitt betänkande. 

Ombudsmannen kommer att följa med Sote-reformens fortsatta beredning och igångsättandet av de nya välfärdsområdena ur likabehandlingssynvinkel. 

Nedan mer specifika kommentarer till social- och hälsovårdsutskottets betänkande som stod som grund för det slutliga lagpaketet. 

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande.

Tillgängligheten inom social- och hälsovården

Diskrimineringsombudsmannen anser det utmärkt att det i lagen om välfärdsområdenas 34:e paragraf om kommunikationen lades till ett krav på tillgänglighet. 

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar i sitt betänkande: 

34 §. Kommunikation. ”Utskottet föreslår utifrån grundlagsutskottets utlåtande att det till 3 mom. fogas ett krav på att kommunikationen ska ske med tillgängliga metoder.” 

”Utskottet anser det vara viktigt att man inom välfärdsområdena följer upp reformens konsekvenser för servicen för personer med funktionsnedsättning.”

34 § 3 mom: I kommunikationen ska det användas ett sakligt, klart och begripligt språk och olika invånargruppers behov ska beaktas. Kommunikationen ska ske med tillgängliga metoder.

I lagen om anordnandet av social- och hälsovården blev tryggandet av tillgängliga tjänster förpliktande. Välfärdsområdet ska vara skyldigt att säkerställa tillgänglighet i fråga om de tjänster som det ansvarar för att ordna oberoende av produktionssättet, det vill säga också när tjänster produceras till exempel som köpta tjänster. 

4 § 2 mom: ”Välfärdsområdet ska sörja för tillgång och tillgänglighet när det gäller de social- och hälsovårdstjänster som omfattas av dess organiseringsansvar.” 

De språkliga rättigheterna i social- och hälsovårdstjänsterna

Tyvärr godkändes inte en starkare lagstiftning för rättigheterna för personer som använder teckenspråk i enlighet med diskrimineringsombudsmannens önskemål. Ombudsmannen föreslog en bindande skrivning om rätten till att använda sitt eget språk och till tolkning för personer som använder teckenspråk. Inga förändringar gjordes i lagtexten i utskottsbehandlingen.

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar:

”Enligt propositionen ändrar de föreslagna bestämmelserna i princip inte rättigheterna för dem som använder teckenspråk. Enligt 5 § 3 mom. i lag om ordnande av social- och hälsovård ska man vid tillhandahållandet av tjänster i den mån det är möjligt ordna tolkning och anlita tolk, om social- och hälsovårdspersonalen inte behärskar det teckenspråk eller ett annat språk som kunden använder eller om kunden på grund av en funktionsnedsättning eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd. I propositionens konsekvensbedömning anses det att de kommande välfärdsområdena i princip har betydligt bättre möjligheter än de nuvarande anordnarna att inom sitt område se till att rättigheterna för dem som använder teckenspråk tillgodoses. Social- och hälsovårdsutskottet anser i likhet med grundlagsutskottet det vara viktigt att statsrådet följer upp och utvärderar hur genomförandet av reformen påverkar det praktiska tillgodoseendet av teckenspråkigas rättigheter och vid behov vidtar de åtgärder som krävs för att säkerställa att teckenspråkiga patienters och kunders rättigheter tillgodoses.” 

Diskrimineringsombudsmannen har vid ett flertal tillfällen konstaterat, att rättigheterna för personer som använder teckenspråk inte förverkligas så som avsetts i beredningen av lagstiftningen kring de språkliga rättigheterna för dem. Det behövs stramare och exaktare lagstiftning för att ändra på situationen. Inom hälsovården varierar praxisen och det finns problem på olika områden och i olika organisationer kring ansvarsförhållandena och varifrån tolkarna beställs. Det här gäller också tolkning för andra språk. Eftersom situationen inte förbättrats med tiden ansåg ombudsmannen att det fanns orsak till exaktare stadganden i lag. 

Diskrimineringsombudsmannen betonar statsrådets skyldighet att i enlighet med social- och hälsovårdsutskottets betänkande följa med situationen och göra korrigeringar med snabb tidtabell, om brister framkommer i rättigheterna för personer som använder teckenspråk.
    
Då det gäller de rättigheterna för personer som talar samiska språk konstaterar social- och hälsovårdsutskottet: 

” I motiveringen till 5 § i den föreslagna lagen om ordnande av social- och hälsovård sägs det att rätten att använda samiska enligt samiska språklagen innebär att rätten i första hand ska tryggas genom personal med kunskaper i samiska, men om detta inte är möjligt, kan rättigheten tillgodoses genom avgiftsfri tolkning. Med tanke på den utmanande tillgången på samiskspråkig personal kan ansvaret för att ordna tjänster på samiska inte regleras för välfärdsområdet på samma sätt som i fråga om svenskspråkiga tjänster. Utskottet betonar att 32 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ålägger välfärdsområdet att vid utvecklandet av den nationella och regionala social- och hälsovården samarbeta med kommunerna samt med organisationer som bedriver utbildnings-, utvecklings- och forskningsverksamhet, såsom sametinget. Utskottet betonar samarbetet med sametinget särskilt till den del tjänsterna inom välfärdsområdet berör samiska språket och den samiska kulturen. Social- och hälsovårdsutskottet håller med det som sägs i grundlagsutskottets utlåtande (stycke 161) om att statsrådet ska följa och utvärdera hur genomförandet av reformen påverkar det konkreta tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna och vid behov vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa patienternas och kundernas möjligheter att få service på sitt eget språk.”

Diskrimineringsombudsmannen konstaterar att ursprungsfolket samerna har tryggats starka språkliga rättigheter i grundlagen och lagen om de samiska språken. Enligt de här lagarna ska samernas jämlika rättigheter tryggas, även inom social- och hälsovården. Ett anordnaransvar som införts i lagstiftningen, såsom diskrimeringsombudsmannen framfört, skulle i sig inte ha ökat på skyldigheterna för anordnarna av tjänster, men hade förtydligat skyldigheten att i första hand ordna tjänster på samiska. Tolkning borde användas endast i undantagsfall.

Nu har man i riksdagsbehandlingen konstaterat att samernas språkliga rättigheter inte kan tryggas i social- och hälsovårdstjänsterna. Därför bör statsrådet ombesörja att social- och hälsovårdsministeriet och undervisnings- och kulturministeriet i brådskande ordning utreder och verkställer en utbildnings- och stödhelhet som tryggar kunskaperna i de samiska språken inom social- och hälsovården, i praktiken inom Lapplands välfärdsområde. I den här helheten bör både ingå satsningar både inom examensbaserad utbildning och fortbildning, och hos arbetsgivaren till exempel genom språkkurser på arbetstid och språktillägg.

Specialtjänsterna för personerna med funktionsnedsättning 

För personer med funktionsvariation har social- och hälsovårdsreformen ett nära samband med reformen av lagstiftningen om service för personer med funktionsnedsättningar, samt lagstiftningen om specialomsorg. I och med social- och hälsovårdsreformen upphör de nuvarande specialomsorgsdistrikten. I lagberedningen och i verkställigheten av social- och hälsovårdsreformen måste man säkerställa att de nuvarande tjänsterna och kunnandet inom specialomsorgsområdena även i fortsättningen är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning i enlighet med deras behov.

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar i sitt betänkande: 

”Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att personer med funktionsnedsättning är en central grupp som behöver flera olika typer av social- och hälsovård och att koncentrationen av organiseringsansvaret för samordningen av tjänsterna till en enda anordnare ger bättre möjligheter att fungera i servicekedjorna och serviceverksamheterna. Vid sakkunnigutfrågningarna underströk funktionshindersorganisationerna att det för att nå verklig likabehandling krävs positiv särbehandling och hänsyn till de individuella behoven hos personer med funktionsnedsättning och deras livssituation när tjänster tillhandahålls.” 

Till sist

Diskrimineringsombudsmannen understryker att då social- och hälsovårdsreformen nu övergår från lagstiftning till verkställighet är det nödvändigt att redan i planeringsskedet säkerställa att klienternas särbehov möts. Reformen är en strålande möjlighet att planera tjänsterna så att de är tillgängliga och anpassade till specialgruppers behov från början, så att processerna inte behöver repareras i efterhand. Detta förutsätter en god kunskapsbas om befolkningens behov inom områdena, tillräckliga och väl allokerade resurser samt allt bättre integration av social- och hälsovårdstjänster.

Diskrimineringsombudsmannens utlåtanden om social- och hälsovårdsreformen: 

Om regeringens proposition:

Utlåtande till grundlagsutskottet (PDF). (på finska)

Utlåtande till social- och hälsovårdsutskottet. (på finska)

 

Om utkastet till regeringsproposition:

Utlåtande till social- och hälsovårdsministeriet.

24.06.2021