Diskrimineringsombudsmannens observationer om det nationella handlingsprogrammet för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2020–2023

En representant för diskrimineringsombudsmannen hördes av delegationen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (VANE) beträffande det nationella handlingsprogrammet för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2020–2023. Vid hörandet uppmärksammade diskrimineringsombudsmannen följande delområden i handlingsprogrammet som är väsentliga med tanke på diskriminering av personer med funktionsnedsättning: främjande av likabehandling och likabehandlingsplanering, ökning av medvetenheten om funktionsnedsättningar, likabehandling i utbildning samt jämlik åtkomst till arbetslivet för personer med funktionsnedsättning.

Likabehandling bör främjas systematiskt 

I samband med främjande av likabehandling och likabehandlingsplanering påpekade ombudsmannen att ministerierna bör styra och övervaka inom sina förvaltningsområden att skyldigheterna att främja likabehandling för att tillgodose rättigheterna för personer med funktionsnedsättning verkställs på ett effektivt sätt. Enligt ombudsmannens uppfattning behövs det också mer övervakning och styrning i likabehandlingsplanerna hos aktörer inom förvaltningsområdet. Även resultat- och målstyrning bör användas som en metod för att styra aktörer inom förvaltningsområdet mot effektiva åtgärder som främjar likabehandling.

Enligt diskrimineringsombudsmannens uppfattning är det nödvändigt att se över diskrimineringslagen. När det gäller arbetslivet bör diskrimineringsombudsmannens mandat utökas så att ombudsmannen också kan utreda enskilda fall av diskriminering i arbetslivet. Även lagens tillämpningsområde bör utvidgas samt paragrafen om rimliga anpassningar bör preciseras för myndigheters del. Ombudsmannen lyfte också fram behovet av att öka forskningsdata om diskriminering.

Under hörandet uppmärksammade ombudsmannen också att det är viktigt att öka medvetenheten om konventionen hos instanser som tillämpar lagen och hos myndigheter, liksom även att påverka allmänhetens attityder. 

Mot en mer jämlik utbildning

Enligt ombudsmannen syn bör antalet konkreta åtgärdsförslag ökas i handlingsprogrammets avsnitt om arbetsliv och utbildning. 

När det gäller utbildning betonade ombudsmannen att anvisningar för och tillsyn över likabehandlingsplanering är väsentliga på alla utbildningsnivåer ur med tanke på att förbättra delaktigheten för personer med funktionsnedsättning och tillgängligheten. Man bör också uppmärksamma den flexibla samordningen av tjänster för personer med funktionsnedsättning i fråga om studier och arbetspraktik, samt vid utvecklingen av studiehandledning inom grundläggande utbildning för att stödja personer med funktionsnedsättning mot fortsatta studier och arbetslivet. 

I fråga om rimliga anpassningar lyfte ombudsmannen fram att processerna för att ansöka om och genomföra anpassningar bör utvecklas, i synnerhet vid högskolor. Syftet bör vara att göra det enkelt för studerande och lärare att ansöka om och genomföra anpassningar, att ge rekommendationer för anpassning som bygger på sakkunskap och att förbättra studerandens integritet. 

Jämlik tillgång till arbetslivet

Det finns flera strukturella hinder för att personer med funktionsnedsättning i Finland ska få sysselsättning. Dessa hinder bör avvecklas målmedvetet. Strukturell diskriminering i arbetslivet är summan av många saker: till den hör tjänster för personer med funktionsnedsättning, utbildning, samordning av förmåner, rehabilitering, reglering av arbetslivet och attityder. Enligt ombudsmannens uppfattning behövs en förändring i tankesättet: en person med funktionsnedsättning är ett aktivt subjekt i arbetslivet, inte ett objekt för omsorg. Det behövs också strukturella, sektorsövergripande reformer, bland annat samordning och översyn av arbetslagstiftningen och förmånsarrangemangen samt tjänsterna för personer med funktionsnedssätning, så att personer med funktionsnedsättning ska få utöva sina rättigheter jämlikt i arbetslivet. 

Ombudsmannen föreslog bland annat att anonym arbetssökning och positiv särbehandling ska införas inom statsförvaltningen och att införandet av dessa metoder ska främjas även inom den privata sektorn. Arbetsgivarna bör göras mer medvetna om understöd för anpassning av arbetsförhållandena. Enligt ombudsmannens uppfattning är understödet inte tillräckligt välkänt och en beklagligt vanlig och felaktig tanke är att anställandet av personer med funktionsnedsättning automatiskt skulle bli kostsam för arbetsgivaren på grund av specialarrangemang. 

10.11.2020