Diskrimineringsombudsmannens rekommendation gällande funktionshinderservice för en person på autismspektret

Diskrimineringsombudsmannen har utrett ett fall som rörde rätten för en ung person inom autismspektrat att vara kund inom funktionshinderservicen. En person inom autismspektrat kan ha också andra psykiatriska eller neuropsykiatriska diagnoser. Den person som kontaktade diskrimineringsombudsmannen berättade att kommunen inte gått med på att ta emot den unga personen som kund hos funktionshinderservicen och att familjen endast hänvisats till barnskyddet. Situationen och de därtill anknutna processerna med rättelse- och ändringssökande har pågått i flera år. Den aktuella kommunen ansåg att den unga personen på korrekt sätt fått ta del av den för personen ändamålsenliga servicen och fått övrig service som täcker den här individens behov.

Diskrimineringsombudsmannen gav, utgående från den här kontakten, kommunen ett utlåtande, som också innehöll en rekommendation. I sitt utlåtande rekommenderar ombudsmannen att kommunen ska fästa särskild uppmärksamhet vid att ingen grupp av personer med funktionsnedsättning, exempelvis personer inom autismspektrat, behandlas ojämlikt i fråga om tillgången till service. Ombudsmannen betonar att det inte är en specifik diagnos som avgör om en person ska beviljas funktionshinderservice, utan personens funktionsnedsättning i förhållande till livsmiljön och samhället. Tjänsterna ska motsvara de individuella behoven hos varje enskild individ med funktionsnedsättning. 

Under de senaste åren har diskrimineringsombudsmannen ett flertal gånger blivit kontaktad gällande servicen för personer med funktionsnedsättning. Utgående från kontakterna till ombudsmannen i frågor gällande beviljandet av service för personer med funktionsnedsättning kan ombudsmannen konstatera att det finns regionala skillnader för hur servicen för personer med funktionsnedsättning förverkligas. Det finns stora skillnader i praxis för hur service beviljas, antalet överklaganden och motiveringarna till besluten mellan kommunerna och samkommunerna. Situationen ställer personer med funktionsnedsättning i olikvärdig ställning beroende på var de bor.

Läs ombudsmannens hela rekommendation nedan.

Diskrimineringsombudsmannens rekommendation om kundförhållande hos funktionshinderservicen för en ung person inom autismspektrat

Diskrimineringsombudsmannen anser att det i det här fallet inte med säkerhet kan sägas att det faktum att kommunen inte beviljade en person med funktionsnedsättning service står i strid med diskrimineringslagen och att kommunen har diskriminerat den person som tog kontakt genom att inte bevilja servicen. Det är möjligt att förutsättningarna för direkt diskriminering uppfylls, om det allmänt går att påvisa att kommunen kategoriskt har underlåtit att bevilja service i enlighet med lagen om service och stöd på grund av funktionshinder åt en person med en viss diagnos eller tillhörighet till en viss grupp av personer med funktionsnedsättning. Antagandet om indirekt diskriminering uppstår, om det går att påvisa att personer inom autismspektrat är underrepresenterade inom kommunens funktionshinderservice i förhållande till det behov av stöd som deras funktionsnedsättning förutsätter.

Enligt 3 a § i lagen om service och stöd på grund av funktionshinder ska utredningen om behovet av service och stöd inledas senaste den sjunde vardagen efter det att kontakt tagits för att få service och en serviceplan ska göras upp utan obefogat dröjsmål för utredande av den personens med funktionsnedsättning behov av service och stöd. Enligt motiveringarna till paragrafen ska den personens med funktionsnedsättning behov av service utredas i den omfattning som hens situation det kräver. Enligt 3 § i samma lag ska kommunen sörja för att tjänster och stöd för person med funktionsnedsättning ordnas så att de till innehållet och omfattningen är sådana som behovet i kommunen påkallar.

Ombudsmannen har ett flertal gånger kontaktats av olika personer och flera gånger bett kommunerna om utredning gällande funktionshinderservicen. Till följd av kontakterna med ombudsmannen om beviljandet av funktionshinderservice kan det konstateras att det finns regionala skillnader i hur funktionshinderservicen förverkligas. Det finns stora skillnader i praxis för hur service beviljas, antalet överklaganden och motiveringarna till besluten mellan kommunerna och samkommunerna. Situationen ställer personer med funktionsnedsättning i olikvärdig ställning beroende på var de bor. Utgående från kontakterna med ombudsmannen kan det konstateras att det finns risk för att lagen om service och stöd på grund av funktionshinder tolkas bristfälligt och alltför strikt med stöd av enskilda paragrafer och att den övriga förpliktande lagstiftningen som tryggar likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning förbises.

Det har därtill kommit till ombudsmannens kännedom att servicen i enlighet med lagen om service och stöd på grund av funktionshinder ofta förverkligas först efter att beslut fattats i förvaltningsrätten. Kommunernas strama linjedragning för beviljandet av service anknyter ofta till kommunernas egna tillämpningsanvisningar, som inte nödvändigtvis beaktar relevant rättspraxis eller tolkar den stramt. Enligt ombudsmannens erfarenhet förverkligar kommunerna inte i tillräckligt hög grad en lagtolkning som genomför de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna när de fattar servicebesluten och de beaktar inte just alls grundrättigheterna vid tolkningen av lagarna om service och stöd på grund av funktionshinder. Eftersom endast en liten del av besluten avgörs i förvaltningsrätterna kan detta leda till att tjänsterna är underdimensionerade. Även till följd av detta är personer med funktionsnedsättning som bor i olika områden inte nödvändigtvis i jämlik ställning, varken gällande tillgången till service eller rättsskyddet.

Lagen om service och stöd på grund av funktionshinder, som för tillfället undergår omarbetning, spelar en central roll för beviljandet av service på grund av funktionshinder. Gällande den proposition som hade lagts ut på remiss om reformen av lagstiftningen om service och stöd på grund av funktionshinder uttalade sig ombudsmannen att det ur likabehandlingsperspektiv är viktigt att de personer som enligt definitionen i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har en funktionsnedsättning inte lämnas utanför lagens tillämpningsområde. Att man frångår diagnosbaseringen och beaktar de individuella behoven vid beviljandet och anordnandet av service kommer definitivt att öka jämlikheten.

I sitt utlåtande konstaterade ombudsmannen att det i den proposition som var utlagd på remiss dock fanns vissa punkter som kan leda till att en viss grupp människor inte kommer att få servicen. Ett exempel på dessa grupper kan vara personer med intellektuell funktionsnedsättning och personer vars funktionsförmåga är försvagad, vilket kan ta sig uttryck som svårigheter med koncentrationen och inlärningen samt problem med social interaktion eller perceptuella störningar. Omnämnandet av sådana exempel är ägnat att i för hög grad styra till diagnosbaserade överväganden i anknytning till tillämpningsområdet för lagen om service och stöd på grund av funktionshinder och därmed främjar förslaget inte likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning.

I sitt avgörande (EOAK/1709/2019) konstaterade riksdagens justitieombudsman att behovet av särskilt stöd och den därtill kopplade svårigheten att söka och få den service som individen behöver anknyter till individens förmåga eller möjligheter att få service och betonar att kommunen i sista hand ansvarar för att den praxis som iakttas de facto inte leder till diskriminerande behandling av de kunder som det är allra svårast att hjälpa.

Ombudsmannen påminner om kommunens skyldighet att främja jämlikhet samt att de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna förverkligas. Ombudsmannen rekommenderar att kommunen fäster särskild uppmärksamhet vid att ingen grupp av personer med funktionsnedsättning, till exempel personer inom autismspektrat, behandlas ojämlikt i fråga om tillgången till service. En enskild diagnos är inte av betydelse för beviljandet av service, utan personens funktionsbegränsningar i förhållande till livsmiljön och samhället och servicen ska motsvara de individuella behoven hos varje enskild person med funktionsnedsättning. Dessutom rekommenderar ombudsmannen att också individens närmaste krets och familj beaktas för varje person med funktionsnedsättning eller funktionsbegränsning och att servicen förverkligas så att också familjemedlemmarnas ork och välmående beaktas.

14.09.2022