EU-valet är också ett människorättsval
Inom EU skyddas individens rättigheter av internationella konventioner, men också av de grundläggande rättigheterna som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Europeiska unionen bygger på gemensamma värderingar: respekt för människans värdighet, frihet, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna. I egenskap av EU-medlem har Finland förbundit sig att främja och skydda de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen över hela världen.
Likabehandling och icke-diskriminering är centrala mänskliga rättigheter. I medlemsstaterna och EU:s egna organ har vi de senaste åren sett ett ökat stöd för krafter som strider mot de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Opinionsundersökningar visar dock att EU-medborgarna betraktar de mänskliga rättigheterna som en av de viktigaste värderingarna.
De grundläggande och mänskliga rättigheterna är aktuella i vår vardag på många olika sätt. De påverkar inte bara individernas liv, utan också strukturerna i vårt samhälle. Till exempel är rätten till utbildning, en tillräcklig levnadsstandard och rättsskydd rättigheter som skyddas genom de internationella människorättskonventionerna. Om de grundläggande och mänskliga rättigheterna tillgodoses, kan så många olika personer som möjligt vara med och fatta samhällsbeslut och påverka i vilket slags land och värld vi vill leva.
I det kommande Europaparlamentsvalet kan väljarna påverka inriktningen för EU:s människorättspolitik. Därmed är EU-valet också ett viktigt människorättsval. EU-politikens inriktning påverkas dock även av de nationella valen, eftersom medlemsländernas regeringar har stor makt via ministerrådet. Det bästa sättet att låta de grundläggande och mänskliga rättigheterna behålla sin centrala ställning är att arbeta aktivt på EU-nivå och tillsammans med övriga medlemsländer.
De frågor som idag fastställs som grundläggande och mänskliga rättigheter har inte tillkommit av en slump eller av sig själv. Genom århundranden har individens rättigheter mer eller mindre baserats direkt på personliga egenskaper som kön eller härkomst. Tanken om mänskliga rättigheter som omfattar oss alla enbart på grund av vår mänsklighet etablerades först efter andra världskriget. Då utarbetades de nu gällande människorättsnormerna för att garantera fred och säkerhet. Ojämlikhet är ett faktum både i det nutida Finland och Europa, och rättigheterna tillämpas i olika grad för olika befolkningsgrupper. Detta talar än mer för att det behövs ett starkt stöd för de mänskliga rättigheterna bland både beslutsfattare och väljare.
EU har utfärdat flera viktiga direktiv som stöd för de grundläggande rättigheterna. EU-lagstiftningen har förbättrat jämställdheten mellan könen, likabehandlingen i arbetslivet, ställningen för asylsökande och brottsoffer och medborgarnas rättigheter. Det faktum att diskrimineringsombudsmannen existerar, grundar sig också på ett EU-direktiv. En av diskrimineringsombudsmannens uppgifter är att följa upp hur Finland följer de internationella människorättsförpliktelserna. Den nuvarande diskrimineringslagen ger ett mer omfattande skydd mot diskriminering än det minimiskydd som krävs enligt EU-direktiven om likabehandling oavsett ras och likabehandling i arbetet. Finland stöder dessutom försöket, som nu pågått i över ett decennium, att på EU-nivå besluta om ett omfattande skydd mot diskriminering på alla diskrimineringsgrunder inom alla områden i livet.
De mänskliga rättigheterna får större betydelse i samhälleligt utmanande situationer. De garanterar trygghet för alla och skyddar i synnerhet dem som har det sämst ställt i samhället. För att de mänskliga rättigheterna ska tillgodoses krävs dock ett fortlöpande arbete som säkerställer att rättigheterna som tryggas i konventionerna även förverkligas i praktiken. Genom att trygga alla människors rättigheter, betrakta mångfald som en resurs och bidra till ett samhälle där alla kan delta, skapar vi de bästa förutsättningarna för ett välmående och starkt Finland och Europa. Ett Finland och Europa som inte bara tryggar de mänskliga rättigheterna på miniminivån, utan också aktivt främjar dem.
