Familjeliv – en grundläggande rättighet endast för högavlönade?
Vad är det viktigaste i livet? Det vanligaste svaret på denna fråga torde vara familjen. Familjelivet skyddas också i flera konventioner om skydd för de mänskliga rättigheterna och betraktas som en av de viktigaste och mest obestridliga mänskliga rättigheterna. Utifrån avgörandepraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna kan det ställas upp villkor för familjeåterförening förutsatt att villkoren i realiteten inte förhindrar familjeåterföring. Krav kan ställas på familjeåterförening även enligt EU:s familjeåterföreningsdirektiv, till exempel tillräcklig försörjning. Det primära syftet med direktivet är ändå att skydda familjelivet. Förutsättningarna för uppehållstillstånd på grund av familjeband måste alltså vara rätt proportionerade och rimliga.
Även en anknytningsperson som får internationellt skydd i Finland måste ha inkomster för att familje-medlemmarna ska beviljas uppehållstillstånd. Inkomsterna som fastställts som tryggade är dock så höga att de ofta utgör ett hinder för familjeåterföreningar. En person som endast ansöker om att få sin maka eller make till Finland måste ha månadsinkomster på minst 1 700 euro. För en tvåbarnsfamilj måste nettoinkomsterna vara 2 600 euro. Enligt Statistikcentralens uppgifter tjänar nästan hälften av finländarna mindre än detta. Det alltför hårda försörjningskravet strider både mot avgörandepraxis vid domstolen för de mänskliga rättigheterna och direktivets syfte. Mindre bemedlade invandrare verkar enligt nuvarande lagstiftning inte ha rätt till familjeliv.
Undersökningar visar att oron för familjemedlemmarna och att leva utan dem försvagar invandrarnas mentala hälsa och försvårar integrationen. Intresset, oron och uppmärksamheten riktas mot familjen och de administrativa processerna och inte mot det omgivande samhället och integrationen i samhället. Enligt undersökningarna har det också observerats att osäkerheten försvårar språkinlärningen, vilket i sin tur gör det svårare att till exempel få arbete. Inkomstkravet kan ha en negativ inverkan på sysselsättningen även på så sätt att anknytningspersonen söker ett arbete som är klart mindre krävande än personens utbildning, avstår från sina karriärförhoppningar eller avbryter studierna för att säkerställa tillräckliga inkomster. Å andra sidan sporrar orealistiska och ouppnåeliga inkomstgränser inte nödvändigtvis till arbete och företagande.
Var personens familjemedlemmar befinner sig kan också inverka på en eventuell politisk eller religiös radikalisering. Enligt en undersökning som gjorts i Tyskland är det i första hand unga som riskerar att radikaliseras. Utan familj finns det en stor risk för att barn och unga blir utslagna och radikaliseras.
Enligt artikel 9 i konventionen om barnets rättigheter har barnet rätt att leva med sina föräldrar. Ett barn kan komma ifrån sin familj till exempel under en svår och farlig flykt. I den nuvarande lagstiftning-en krävs inkomster även av ett barn som anses vara i behov av internationellt skydd för att barnet ska kunna leva i trygghet med sin familj. Det torde vara självklart att ett barn som går i skola inte i någon situation kan försörja sig på det sätt som krävs för familjeåterförening.
Familjeåterföring är en viktig kanal för kontrollerad laglig invandring
Det viktigaste målet i den förra regeringens program som gällde invandring var att få kontroll över mi-grationen och hänvisa människor till lagliga och säkra rutter. Familjeåterförening är en av de viktigaste kanalerna för kontrollerad laglig invandring. De strikta och höga inkomstgränserna leder till att en del av personerna som väntar i hem- eller transitländer och som har en familjemedlem i Finland sannolikt kommer att resa mot Finland på egen hand, vilket ökar migrationsströmmen som smugglarna håller i gång. Om familjemedlemmarna redan befinner sig i Finland finns det en risk för att de stannar i landet papperslösa och utanför samhället.
Det är viktigt att hjälpa personer som redan befinner sig i Finland att integreras och anpassa sig. Familjen stöder integrationen och en ny start på livet. Lyckad integration leder till ny arbetskraft och förhindrar utslagning. Det verkar alltså som att samhället har liten nytta av försörjningskravet som förutsättning för familjeåterförening för personer som får internationellt skydd. Nackdelarna är däremot betydande. Detta observerades också i riksdagen när en diskrimineringsombudsmannens berättelse till riksdagen behandlades. I enlighet med diskrimineringsombudsmannens rekommendationer krävde riksdagen att statsrådet gör nödvändiga ändringar i lagstiftningen för att säkerställa att försörjningskraven inte tillämpas då familjeåterförening söks av personer med flyktingstatus och sekundär skyddsstatus.
