Förlikning i två diskrimineringsfall relaterade till boende – diskriminering på hyresmarknaden är fortfarande vanlig

Diskrimineringsombudsmannen har främjat förlikning i två diskrimineringsfall relaterade till boende. I ena fallet hade hyresvärden vägrat hyra ut en bostad till ett samkönat par, och i andra fallet vägrade en kyrklig samfällighet att erbjuda en bostad på grund av ett familjeförhållande till äkta makar av vilka en kommer från Irak. I båda fallen har hyresvärden betalat gottgörelse till de personer som blivit utsatta för diskriminering.

Hyresvärdar har rätt att välja sina hyresgäster, men grunderna för valet får inte vara diskriminerande. De kontakter som diskrimineringsombudsmannen har tagit emot visar ändå att vissa grupper av människor fortfarande blir sämre behandlade på hyresbostadsmarknaden. Det är viktigt att diskriminering på hyresbostadsmarknaden avslöjas och att hyresgästernas medvetenhet om sina rättigheter ökar.

- Boende är en grundläggande rättighet. Det är viktigt att villkoren på bostadsmarknaden är rättvisa och att bostäderna är tillgängliga för alla. Det råder fortfarande en allmän uppfattning om att hyresvärdarna kan välja sina hyresgäster till och med på diskriminerande grunder. Så är det inte, utan hyresvärden gör sig skyldig till diskriminering som strider mot diskrimineringslagen om hen behandlar en bostadssökande på ett ofördelaktigt sätt på grund av en omständighet som gäller den enskilde som person, konstaterar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

En hyresvärd vägrade hyra ut en bostad till ett samkönat par

Diskrimineringsombudsmannen främjade förlikning i ett fall där en hyresvärd vid uthyrning av en bostad utsatte ett samkönat par för diskriminering på grund av sexuell läggning. I meddelandena mellan hyresvärden och det bostadssökande paret kränkte hyresvärden också parets människovärde på ett sätt som uppfyller definitionen av trakasserier som enligt diskrimineringslagen är förbjudna. Hyresvärden betalade 1 000 euro som gottgörelse för diskriminering till vardera bostadsökande.

Under senare år har diskrimineringsombudsmannen behandlat flera fall där ett samkönat par inte har fått hyra en bostad på grund av sin sexuella läggning. Diskriminering av sexuella minoriteter förknippas med kraftig underrapportering, och alla anmäler inte den diskriminering som de utsatts för. Det är sannolikt att diskriminering förekommer i större utsträckning än det som rapporteras.

- Sexuella minoriteters ställning och rättigheter har förbättrats under de senaste decennierna, men även detta fall visar att diskrimineringen inte har upphört. Det är viktigt att anmäla diskrimineringsfall så att man kan ingripa i dem, konstaterar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

En kyrklig samfällighet diskriminerade ett äkta par vid uthyrning av bostad

I ett annat fall där diskrimineringsombudsmannen främjade förlikning vägrade en kyrklig samfällighet att erbjuda en bostad till ett äkta par där den ena makan är finsk medborgare och den andra från Irak. Den finska medborgaren skulle ha undertecknat hyresavtalet ensam. Den kyrkliga samfälligheten har betalat 2 000 euro som gottgörelse för vardera makan. Hyresvärden har också ändrat sina anvisningar så att de inte längre är diskriminerande.

Hyresvärden motiverade sitt beslut i huvudsak med lagen om hyra av bostadslägenhet. Enligt denna lag ska den av makarna som inte har hyrt lägenheten svara om den andra makan har flyttat från lägenheten för de skyldigheter som följer av hyresavtalet. Hyresvärden anmodade att den av makarna som varit asylsökande skulle vid en eventuell skilsmässa kunna bo kvar i bostaden och att hen inte skulle betala hyran samt att det skulle vara svårt att kräva hyran på rättslig väg. Hyresvärden hänvisade också till att den ena makan inte har ett giltigt uppehållstillstånd samt det faktum att hyresvärden inte hade fått en tillräcklig utredning om lagligheten av personens vistelse i landet. 

Enligt ombudsmannens bedömning är hyresvärdens bedömning om bostadssökandenas eventuella skilsmässa och dess konsekvenser inte en godtagbar ekonomisk riskbedömning utan spekulationer, eftersom dylika ändringar i en hyresgästs livssituation inte kan förutspås. Lagstiftningen ger inte heller någon automatisk rätt till en maka att till exempel i en skilsmässosituation bo kvar i en hyresbostad i den andra makans namn.

Ombudsmannen ansåg att den finska medborgaren hade blivit utsatt för diskriminering på grund av ett familjeförhållande samt närstående diskriminering på grund av en omständighet som gäller den enskilde som person, alltså statusen av den andra makans vistelse i landet. Den irakiska makan utsattes för diskriminering på grund av statusen av vistelsen i landet. Ombudsmannen ansåg att den spekulativa riskhanteringen vid val av hyresgäster inte i detta fall var ändamålsenligt på det sätt som avses i diskrimineringslagen. Dessutom ansåg ombudsmannen att det i omständigheterna av detta fall var fråga om så centrala grundläggande och mänskliga rättigheter, såsom rätten till bostad samt rätten till privat- och familjeliv samt rätten att välja sin maka, att den ofördelaktiga behandlingen inte kan berättigas med ekonomisk riskhantering.

 

Ombudsmannen kan med stöd av 19 § i diskrimineringslagen vidta åtgärder för att åstadkomma förlikning i ett ärende som gäller efterlevnaden av diskrimineringslagen. Enligt 23 § i diskrimineringslagen har den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier har rätt att få gottgörelse av den myndighet, arbetsgivare, utbildningsanordnare eller tillhandahållare av varor eller tjänster som i strid med denna lag har diskriminerat eller utsatt honom eller henne för repressalier. 
 

09.12.2021