Hoppa till innehåll

Funderingar kring myndigheternas deltagande i Pride-paraden

Under de senaste dagarna har vi fått kritisk respons på vår myndighetslastbil i Pride-paraden. Jag förstår kritiken. Jag håller fullständigt med om att försvarandet av mänskliga rättigheter och likabehandling kräver konsekvent verksamhet och konkreta handlingar av myndigheterna. Denna skyldighet föreskrivs även i lagstiftningen. Jag håller också med om att de myndighetsaktörer jag bjudit in till Pride-paraden ännu behöver utveckla sin verksamhet med tanke på sexuella minoriteter och könsminoriteter, vissa mer och andra mindre. Diskrimineringsombudsmannen har inom ramen för sina befogenheter lyft fram problem i exempelvis Migrationsverkets verksamhet.

Varje myndighet är enligt diskrimineringslagen skyldig att främja likabehandling bland annat vad gäller sexuell läggning, ursprung, funktionsnedsättning och religion. Jämställdhetslagen å sin sida ålägger myndigheterna att främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt förebygga diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck på ett målinriktat och planmässigt sätt.

I praktiken håller många myndighetsaktörer först nu på att vakna upp och börja fundera på vad förebyggande av diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck och främjande av likabehandling skulle kunna eller borde innebära i ifrågavarande myndighets verksamhet. Institutioner förändras långsamt. Också det att många myndigheter helt och hållet lät bli att svara på diskrimineringsombudsmannens inbjudan att dela i Pride-paraden tyder såvitt jag ser det på stora utmaningar. Alla små steg och handlingar för att visa sitt stöd är viktiga för att övervinna dem.

Förverkligandet av de mänskliga rättigheterna för och likabehandling av sexuella minoriteter och könsminoriteter i myndighetsverksamheten och lagstiftningen är tyvärr fortsättningsvis allt annat än en självklarhet. Jag vill att situationen ska förändras till det bättre. För att få till stånd en förändring behövs många aktörer och många olika slags påverkningsmetoder på en och samma gång. Diskrimineringsombudsmannen har i egenskap av myndighet sina egna sätt och metoder för att påverka andra myndigheter och lagstiftaren. Påverkan sker framför allt genom diskussioner, ställningstaganden och samarbete. Diskussionen utesluter inte kritik, utan vi är vid behov också kritiska i våra egna ställningstaganden. Medborgarsamhället har sina egna metoder. Respons och kritik – även hård sådan – som människor framför till myndigheterna är en viktig del av demokratin och ger ingredienser för att utveckla myndigheternas verksamhet. Det är varje myndighets skyldighet att lyssna på responsen och efter eget övervägande beakta den i sin verksamhet.

Tjänstemännen utför sina lagstadgade uppgifter på tjänstens vägnar, men är samtidigt bara människor vars värderingar, motivation och kunskaper påverkar myndighetens synsätt och tolkning av olika ärenden. Genom synliga ställningstaganden, såsom att delta i Pride och andra människorättsevenemang, förmedlar ämbetsverken i egenskap av institutioner också ett budskap till sina anställda – både till dem som är främmande för sexuella minoriteters och könsminoriteters rättigheter och till dem som själva hör eller har en närstående som hör till en sexuell minoritet eller könsminoritet. Att delta i Pride är knappast för någon myndighet den enda handlingen för att visa sitt stöd till sexuella minoriteter eller könsminoriteter, men det är ett av de synligaste sätten och en ståndpunkt som skapar utrymme för andra handlingar. Även symboliska handlingar är viktiga i en tid då det kraftigt ifrågasätts huruvida mänskliga rättigheter tillhör alla.

Myndigheter som deltar i Pride finns där också för att möta människor och vara tillgängliga för att prata och lyssna på erfarenheter och respons. Jag kommer själv att tillsammans med mina arbetskamrater sitta på en picknickfilt hela eftermiddagen under Pride Parkfesten och jag önskar alla som vill diskutera eller höra mer om diskrimineringsombudsmannens verksamhet eller bara få ett ansikte för en myndighet som diskrimineringsombudsmannen välkomna.