Gästblogg: Jämlikt arbetsliv kräver målmedvetet samarbete

För ett år sedan inledde arbets- och näringsministeriet på diskrimineringsombudsmannens initiativ ett utredningsarbete med syfte att kartlägga hinder för sysselsättning av personer med funktionsnedsättning i Finland inom flera förvaltningsområden, samt erbjuda åtgärdsförslag för att undanröja dessa hinder. Jag fick äran att vara författare till denna utredning. Som material för utredningen gick jag igenom befintlig lagstiftning och forskningslitteratur. Dessutom utnyttjade jag värdefull information som samlats in från intressentgrupper och från befintliga tjänster. Uppdraget var unikt även i det avseendet att ett motsvarande sysselsättningsperspektiv på funktionshinderpolitiken såvitt jag vet inte har beaktats på detta sätt i förvaltningen i Finland eller i andra delar av världen. Nu måste vi se till att denna utredning verkligen fungerar som ett startskott till ett målmedvetet samarbete med ett tydligt syfte att förbättra sysselsättningen för personer med funktionsnedsättning. 

Det är dags för funktionshinderpolitiken att bli en del av all politik. De olika förvaltningsområdena måste arbeta som en enad front för att arbetet för en jämlik arbetsmarknad kan uppnå de önskade effekterna. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förpliktigar till tryggandet av rättigheterna av personer med funktionsnedsättning inom alla förvaltningsområden. Bestämmelser om rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra finns i artikel 27 i konventionen. 

I utredningen granskas sysselsättningen av personer med funktionsnedsättning genom att bedöma den helhet som individen och samhället utgör. Utredningen granskar arbetslivets olika delområden ur perspektivet av personer med funktionsnedsättning. I utredningen satte jag mig in bland annat i tjänsterna för personer med funktionsnedsättning och i arbetskraftstjänster samt i utvecklingen av tillgänglighetslagstiftningen. Tjänsterna för personer med funktionsnedsättning, såsom personlig assistans och transporttjänster, har stor betydelse för en persons funktionsförmåga och delaktighet. Det är dags att även tjänsterna för personer med funktionsnedsättning intar en synvinkel som stödjer sysselsättningen. 

Även TE-tjänsterna har en viktig roll i sysselsättningen av personer med funktionsnedsättning. Tjänsterna måste utvecklas i samarbete med organisationer och sakkunniga. De som arbetar inom arbetskraftstjänsterna behöver mer information om rättigheterna och tjänsterna för personer med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning som vill omfattas av sysselsättningstjänster och som får invalidpension bör tas i beaktande.

Ett hinder för sysselsättningen kan vara arbetsgivarens attityd eller tröskeln för att rekrytera en person med funktionsnedsättning. Utredningen uppmanar till att sprida information till exempel genom utbildningar.  Personer med funktionsnedsättning upplever att de inte kan nämna sin funktionsnedsättning i arbetsansökan om man vill komma på anställningsintervju. Om till exempel uppgifter om tillgänglighet saknas i platsannonserna, är man emellertid ofta tvungen att på förhand ta kontakt med arbetsgivaren. Att beakta tillgängligheten redan i rekryteringsskedet även från arbetsgivarnas sida bidrar även till integrering av tillgänglighetstänkandet och sänder en stark signal om jämställdhet.

Å andra sidan kan en utmaning för sysselsättningen också vara att personen med funktionsnedsättning saknar arbetserfarenhet. Barn och unga med funktionsnedsättning kan hamna efter sina jämnåriga redan vid sommarjobbs- eller praktikskedet. I värsta fall blir en ung person med funktionsnedsättning direkt hänvisad till att ansöka om sjukpension. Särskilt utvecklingen av studiehandledningen blir central för lösningen av de här problemen. Läroanstalternas kunskaper om och flexibiliteten av tjänsterna för personer med funktionsnedsättning i studiefrågor behöver också utvecklas.

Utredningen konstaterar att personer med funktionsnedsättning utgör en heterogen grupp, där också möjligheterna till sysselsättning varierar. Ur sysselsättningssynpunkt har vi alla säkert liknande behov och drömmar: att hitta vår egen utbildnings- och karriärväg och att ha ett meningsfullt arbete. Genom tjänster och stödåtgärder ser vi till att alla har likvärdiga möjligheter att eftersträva sina drömmar. Personer med funktionsnedsättning är inte bara användare av olika tjänster, utan de är arbetstagare, studerande och medborgare precis som alla andra. 

Länk till utredningen om sysselsättning av personer med funktionsnedsättning (på finska)