Hoppa till innehåll

HBTQ-rättigheter – Att bryta tystnaden kräver åtgärder från en var av oss

17 maj firas den årliga internationella IDAHOT-dagen mot homo-, bi- och transfobi, då man uppmärksammar diskrimineringen av sexuella och könsminoriteter. Temat för detta år är att bryta tystnaden. Dagen har uppmärksammats sedan år 2004 med datumet 17 maj, som minne av att WHO avskaffade klassificeringen av homosexualitet som psykisk störning just 17 maj år 1990. I Finland avskaffade man homosexualitet som sjukdom år 1981, sist i Norden.

39 år, nästan två generationer har förflutit sedan dess och förhållningssättet i vårt samhälle gentemot variationer i sexuell läggning och könstillhörighethar ändrats mycket. Det har dock tagit decennier innan exempelvis en sådan grundläggande fråga, som att erkänna förhållanden mellan samkönade par, förverkligades i finsk lagstiftning. År 2001 infördes möjlighet att registrera partnerskap mellan samkönade par och slutligen år 2017 trädde i kraft s.k. könsneutral äktenskapslagstiftning, som resultat av ett medborgarinitiativ. Än idag har vi dock regler som sårar personers värdighet. Bland de alvarligare kan nämnas Finlands nuvarande translag, som strider mot de grundläggande fri- rättigheter för personer som genomgår en könskorrigering. 

Trots att rättigheterna och ställningen för sexuella och könsminoriteter har utvecklats under de senaste åren, har diskrimineringen inte försvunnit. Enligt en färsk undersökning från Europeiska unionens byrå för de grundläggande rättigheterna, FRA, pågår det fortfarande diskriminering och trakasserier mot personer som tillhör sexuella och könsminoriteter, även i Finland. Diskrimineringen orsakar fortfarande, att många förtiger om sin sexuella läggning eller könstillhörighet. FRA:s undersökning bygger på en online-enkät och av dem som deltagit i undersökningen är det mindre än hälften som anger att de är öppna med sin sexuella läggning eller könsidentitet.

I Finland svarade nästan 5000 personer från sexuella och könsminoriteter i enkäten. Av dessa angav hälften att de sällan eller aldrig var öppna med sin sexuella läggning eller könsidentitet. Samtidigt menade de som besvarade enkäten, att synligheten av personer som tillhör sexuella och könsminoriteter i vardagliga aktiviteter var den största enskilda faktorn för bättre jämlikhet i samhället. Tystnaden som ett resultat av diskrimineringen förhindrar dock en sådan utveckling.

Vår lagstiftning mot diskriminering är till stora delar bra, men att kunna bli av med diskriminering förutsätter också att rättspraxisen är effektiv. Förutom lagstiftning, är det viktigt att uppmärksamma vad som händer i vardagen. Hur kan vi skapa ett samhälleligt klimat, där man kan exempelvis berätta om sin samkönade partner på en ny arbetsplats, utan att behöva vara rädd för diskriminering eller att behöva möta negativa attityder.  Eller hur vi ska kunna skapa en kultur, där man alltid ingriper mot glåpord och andra trakasserier. För att nå dit, måste man vidta åtgärder för främjande av jämlikhet på alla nivåer i samhället. Att bryta tystnaden kräver åtgärder från en var av oss.

FRA:s undersökning ger viktig kunskap om vad man borde göra för att åstadkomma jämlikhet. Diskrimineringsombudsmannen får en klar indikation av det förhållandet, att endast 8 % av dem som deltog i undersökningen från Finland hade rapporterat den senast upplevda diskrimineringen till berörd myndighet. Siffran är till och med lägre än EU-genomsnittet 11 %. Diskrimineringsombudsmannen har länge känt till att personer som tillhör sexuella och könsminoriteter underrapporterar upplevd diskriminering och får genom undersökningen mycket värdefull kunskap om nödvändiga åtgärder. Vårt tack till er alla som deltog i FRA:s undersökning.  Vi hoppas att vi kan samarbeta med er för ett jämlikt samhälle. För oavsett de steg som tagits framåt, är det fortfarande nödvändigt att fortsätta arbetet för att motverka diskriminering, trakasserier och diskriminerande attityder. Låt oss bryta tystnaden!

 

Fall av diskriminering med anknytning till kön, könsidentitet eller könsuttryck behandlas av jämställdhetsombudsmannen.