Myndigheterna saknar tydliga strukturer för beredningen av tillbakasändningar av personer i sårbar ställning vid verkställigheten av avlägsnanden ur landet

Vid diskrimineringsombudsmannens övervakning av verkställigheten av avlägsnanden ur landet har man observerat att myndigheterna saknar tydliga strukturer och anvisningar för beredningen av tillbakasändningar av personer i sårbar ställning. Personers sårbara ställning identifieras inte alltid, och till exempel tillgodoseendet av barnets rättigheter varierar. Diskrimineringsombudsmannen anser att det bör upprättas strukturer, strategier och anvisningar för polisen och mottagningen av asylsökanden för att under beredningen och verkställigheten av avlägsnanden trygga rättigheterna för personer i sårbar ställning som ska avvisas. 

Diskrimineringsombudsmannen utredde myndigheternas, till exempel polisens och förläggningars, agerande vid avlägsnanden av personer i sårbar ställning. Utredningen genomfördes med projektstöd från Europeiska unionens asyl-. migrations- och integrationsfond (AMIF). Syftet med projektet var att förbättra identifieringen av personer i sårbar ställning som ska avvisas och beaktandet av deras behov vid avvisningsverksamheten. Med personer i sårbar ställning avses till exempel barn och personer med fysiska eller psykiska sjukdomar. De kräver ofta särskild uppmärksamhet och särskilt stöd för tillgodoseendet av deras grundläggande rättigheter.

Under projektet övervakades avlägsnanden av personer i sårbar ställning. En del av avlägsnandena övervakades från det att den person som skulle avvisas hämtades från sin inkvarteringsplats ända tills personen överlämnades till myndigheterna i mållandet. Övervakning riktades också på det förberedande stadiet i Finland. Bland personer vars återsändningar övervakades fanns barnfamiljer, personer med psykiska eller fysiska sjukdomar, en äldre person samt ett offer för människohandel. Under projektet upprättade man också en enkät till myndigheterna som skickades till polisinrättningar, förläggningar, hjälpsystemet för offer för människohandel och förvarsenheterna. På basis av övervakningen och enkäten till myndigheterna har man sammanställt en rapport om identifieringen och beaktande av sårbar ställning vid avvisningsverksamheten (pdf, på finska). I rapporten framför ombudsmannen flera rekommendationer för tryggandet av rättigheterna av personer som ska återsändas. 

Vid övervakningen har det också kommit fram att både polisen och förläggningarna använder i enskilda fall förfaringssätt som respekterar de grundläggande rättigheterna och kartlägger och beaktar behoven av personer i sårbar ställning mycket väl. 

Som en oroande observation vid övervakningen kom det dock fram situationer där den sårbara ställningen av personer som skulle avvisas inte hade identifierats och deras behov blev därmed obeaktade. Under projekttiden observerade man även situationer som väckte frågan om beslutsfattaren har fått tillgång till all väsentlig information som påverkar ställningen av den person som ska avvisas då beslutsfattaren till exempel bedömer om verkställigheten av beslut om avvisning ska förbjudas.

- Risken för kränkningar av de grundläggande rättigheterna konkretiseras i dessa situationer. Vi måste upprätta sådana strukturer för myndigheterna som tryggar rättigheterna för personer i sårbar ställning som ska avvisas, konstaterar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

Barnets rättigheter ska tillgodoses bättre

Utifrån de uppgifter som samlats in under projekttiden är polisens bedömning och beaktande av barnets bästa vid verkställigheten och beredningen av återsändningar varierande. Enligt övervakningsobservationerna understryks vikten av förberedelserna för avvisningsresan vid återsändningar av barnfamiljer. Innan resan inleds kan det komma fram nya uppgifter som ska beaktas vid bedömningen av barnets bästa eller barnets omständigheter kan ha ändrats efter det att avvisningsbeslut har fattats.

I så gott som alla återsändningar som övervakades under projektet tog man väl hand om barnen under verkställigheten. I vissa övervakade återsändningar skulle man dock ha kunnat beakta barnets bästa och barnets individuella situation bättre. Vid övervakningen fäste man uppmärksamhet bland annat vid att under återsändningen fungerade barn i vissa situationer som tolkar under samtalen mellan sina föräldrar och polisen. I sin återkoppling betonade diskrimineringsombudsmannen att denna praxis är varken acceptabel eller till barnets bästa. Under projektet kompletterades polisstyrelsens anvisning med förbud mot att använda barn som tolk vid hanteringen av familjens ärenden under något som helst skede av avlägsnandet ur landet. 

Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar att polisen utvecklar en tydlig process för bedömning av barnets bästa innan avlägsnande ur landet verkställs. Denna process bör planeras tillsammans med sakkunniga och ingå också i polisutbildningen.

Mer information om hur barnets bästa tillgodoses vid verkställighet av avlägsnanden ur landet finns i diskrimineringsombudsmannens blogg.

 

05.11.2021