Övervakning tryggar rättigheterna för personer som avlägsnas ur landet
Övervakningen av avlägsnanden ur landet byggdes ursprungligen upp i en europeisk referensram för att förhindra kränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna som uppdagats i praktiken. År 2014 infördes övervakningsuppgiften i utlänningslagen. Uppgiften etablerades först som en del av minoritetsombudsmannens arbete och därefter har övervakningen övertagits av diskrimineringsombudsmannen. Uppgiften sköts genom projektfinansiering.
Det har framförts flera oroväckande bedömningar av den finska rättsstatens tillstånd. Asylprocessens legitimitet har med rätta utmanats. I övervakningen av verkställigheten av utvisningar har detta synts till exempel i form av att allt fler aktiva medborgare oroligt tagit kontakt. På grund av den verkliga risken för kränkningar av rättigheterna och den människorättssensitivitet tillbakasändningarna förknippas med består kärnan i diskrimineringsombudsmannens övervakningsarbete i att bedöma verkställandet av tillbakasändningarna med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. I synnerhet polisens användning av maktmedel och tagande i förvar av personer som ska återsändas är kraftiga ingrepp i skyddet av individens grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter, bland annat i den personliga integriteten och friheten.
Övervakaren är en av den verkställande myndigheten oberoende tjänsteman som gör observationer under tillbakasändningen, noterar observationerna noggrant och inte ingriper i själva verkställandet. Efter övervakningsuppgiften ger övervakaren Polisstyrelsen och polisen respons utifrån sina observationer. Sameuropeiska eller nationella operationer som finansieras av Frontex rapporteras också till Frontex. Med hjälp av responsen utvecklas utvisningarna med målet att skapa ett förfarande som är så mänskligt som möjligt och som beaktar de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Ur ett rättsskyddsperspektiv erbjuds därmed skyddet i efterhand.
Rekommendationer som gäller verkställandet av utvisningar har getts av till exempel Kommittén mot tortyr och Europeiska rådet. Dessutom innehåller Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s flyktingkonvention från 1951 bestämmelser om tillbakasändningsverksamheten. Även Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex har utarbetat föreskrifter och anvisningar för tillbakasändningsverksamheten. Vad gäller användningen av maktmedel berörs polisen dessutom av polislagen och Polisstyrelsens föreskrift om ärendet, som diskrimineringsombudsmannen har krävt att ska uppdateras.
Övervakningen av verkställandet av utvisningar är ett krävande teamarbete. Lägesbilden måste vara klar för att man på plats ska kunna övervaka utvisningen av så många personer som möjligt som till exempel är i utsatt ställning eller som i en tidigare avbruten utvisning blivit föremål för maktmedelsåtgärder. Arbetet håller tidvis också ett snabbt tempo och är svårt att förutse eftersom utvisningsverksamheten har en sådan karaktär att situationer hela tiden förändras. Förvaltningsdomstolarna utfärdar verkställighetsförbud, personer som ska tillbakasändas försvinner och avlägsnandet ur landet avbryts till exempel på grund av att en person gör hårt motstånd i flygplanet. På grund av bristande resurser kan långt ifrån alla tillbakasändningar som bedöms vara utmanande övervakas.
Det finns sammanlagt fem övervakare som genom ett anslag som beviljats för det här året ansvarar för polisens allt större antal utvisningar.
Övervakningen stärker rättsskyddet för såväl dem som tillbakasänds som för följeslagarna. Målet med övervakningen är att förebygga överdriven användning av maktmedel och annat förbjudet bemötande. Enligt övervakarnas respons till polisen finns det faktorer att rätta till och förbättra till exempel vad gäller övervakarnas tillgång till information, ordnandet av tolkning, möjligheten att få sitt bagage med sig, rätten att hålla kontakt med sitt biträde, möjligheten att förbereda sig för återresan för den person som ska tillbakasändas, beaktandet av medicinering och utvecklingen av myndighetssamarbetet.
Det krävs uthållighet och hårt arbete för att stenlägga en korridor av grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter i en terräng som betonar effektivitet. Polisen har ett bra och intensivt samarbete med övervakarna. Inställningen till arbetet har varit positiv.
Läs mer om övervakningen av avlägsnanden ur landet på sidorna 67–74 i vår riksdagsberättelse.
