Hoppa till innehåll

Papperslöshet driver människor till ett skuggsamhälle, uppehållstillstånd skapar trygghet

Den irländska regeringen har offentliggjort sin lösning till papperslösheten när den beslutade att erbjuda en möjlighet till uppehållstillstånd till alla papperslösa som vistats i landet under flera år. Det har uppskattats att det finns i Irland omkring 17 000 människor utan uppehållstillstånd. Uppskattningsvis 3 000 av dem är barn. Dessutom erbjuds samma möjlighet till asylsökande vars asylprocess har pågått i över två år.

Under senare tid har frågat diskuterats även i Finland i samband med inrikesministeriets utredning av alternativa lösningar till minskning av papperslöshet i Finland. Enligt inrikesministeriet finns det i Finland omkring 3 000 personer som vistats i landet länge utan uppehållstillstånd.  Frågan har väckt mycket debatt som präglats av starka känslor. I debatten har det även framförts hotbilder om betydelsen av de beslut som fattas i Finland för den globala migrationen.

För att man ska kunna närma sig frågan på annat sätt än genom känslor och fantasier är det skäl att granska åtminstone två faktorer som hänför sig till frågan: 
1) Vilka är dessa människor och varför är de i Finland?
2) Om dessa personer beviljas uppehållstillstånd, kommer det då fler människor till Finland för att söka asyl? Med andra ord: ger ”dragningskraftsfaktorn” verklig anledning till oro?

Vilka är de personer som saknar uppehållstillstånd och varför är de i Finland?

De flesta människor känner säkert till att under 2015–2016 anlände omkring 32 000 personer till Finland för att söka asyl. Största delen av de papperslösa som fortfarande vistas i Finland är personer som kom till Finland vid denna tidpunkt. Det är viktigt att komma ihåg att under denna period fattades det betydande politiska beslut och lagar ändrades i Finland, vilket hade framför allt följande två konsekvenser:

a) personer i en viss situation som Finland tidigare hade ansett vara i behov av internationellt stöd var inte det längre efter lagändringarna. 
b) personer i en viss situation som tidigare skulle ha beviljats ett temporärt uppehållstillstånd kunde inte längre beviljas det. 

Det har också kommit fram i utredningar att samtidigt som dessa lagändringar genomfördes blev även tillämpningen av lagen striktare även vad gäller flera bestämmelser som inte ändrades genom lagstiftningsprocessen. Dessutom har det visat sig att det fanns allvarliga problem i Migrationsverkets egna uppehållstillståndsprocesser samtidigt som asylsökandes rättsskydd begränsades med en lagändring som förhindrar dem från att erhålla tillräcklig rättshjälp. Länkar till dessa utredningar finns i slutet av detta blogginlägg.

Till följd av det ändrade rättsläget fick många av dem som Finland före år 2015 skulle ha välkomnat att bygga upp sitt liv här inte någon möjlighet till det mera. I stället stigmatiserades personer som till följd av dessa beslut blev utan uppehållstillstånd som ”missbrukare av asylsystemet” och den enda lösning som erbjöds till dem var att återvända till sina hemländer.

Många av dem återvände också till sina hemländer. En del av dem kanske hade kommit till Finland på grund av felaktiga föreställningar. Det är också möjligt att flera personer som var i behov av internationellt skydd återvände till sin familj när de förstod att familjen skulle bli tvungen att leva i den farliga situationen i flera år ännu utan någon möjlighet att leva tillsammans i tryggheten i Finland. Mellan hösten 2015 och slutet av 2017 återvände omkring 3 800 personer frivilligt till sitt ursprungsland från Finland.

Många ansåg dock inte och anser fortfarande inte att det skulle vara möjligt att återvända till hemlandet. Många oroas över sin säkerhet och sin framtid. Många har också utvecklat fasta band till Finland under det gångna halvdecenniet trots att tiden har i huvudsak bestått av en svåruthärdlig väntan på följande myndighetsbeslut. En del av dessa personer väntar fortfarande, efter sex år, på dett första lagakraftvunna beslutet i sitt asylärende.

Kunskaper i inhemska språk, studier, arbete, familjeband och flera års vistelse i landet leder dock inte ens tillsammans till att man beviljas uppehållstillstånd. Lagen känner inte till ett uppehållstillstånd som skulle beviljas ”då det är rationellt och rimligt”. Lagen känner endast till uppehållstillstånd som beviljas på basis av vissa skäl samt flera allmänna och särskilda förutsättningar som ofta inte tar hänsyn till den enskilda personens situation som en helhet.

Trots det har flera personer under sin vistelse i landet kunnat uppfylla förutsättningarna för beviljandet av uppehållstillstånd till exempel genom arbete eller familjeband, men deras bakgrund som asylsökande och papperslösa har ändå lett till ett negativt beslut. Det finns alltså mycket olika personer bland de papperslösa: barnfamiljer, sjuka, arbetstagare, studerande, föräldrar och makar till finska medborgare.

Utredningar visar att "dragningskraftsfaktorn" är en skröna

Föreställningarna om papperslösa personer och orsakerna till papperslösheten är svåra att rubba. Föreställningen om ett fenomen som kallas för ”dragningskraftsfaktorn” är ännu svårare att rubba. I den aktuella frågan väcks känslor ofta av föreställningen om att om det i Finland stiftas en separat lag som skulle gälla vissa asylsökande som anlände till Finland 2015–2016, skulle det leda till att globala migrationsflöden vänder mot Finland samt att det skulle komma ett stort antal asylsökande till Finland på grund av den separata lagen. Tidigare under hösten väcktes liknande oro av inrikesministeriets utkast till förslag till lagändring med syfte att förbättra tillgodoseendet av rätten att leva tillsammans med sina familjer för barn som erhållit internationellt skydd.

Det har dock konstaterats i flera utredningar att ”dragningskraftsfaktorn” inte existerar såsom den ofta framställs i den offentliga debatten. I en undersökning som förknippades med asylsökande har man inte funnit något samband mellan till exempel nivån av de sociala förmånerna och valet av målland, och asylansökningar lämnas inte heller oftare in i länder där det sociala skyddet är bättre än i andra länder. (Poppy – Mayblin: Factors influencing asylum destination choice: A review of the evidence. University of Sheffield 2016).

I undersökningen om ”dragningskraftsfaktorer” har man tydligt observerat att det är svårt eller omöjlig för asylsökande och andra personer som kommer till landet att få information om målländernas politiska åtgärder. Eftersom de lagliga migrationsvägarna till Europa är i praktiken stängda, blir asylsökande tvungna att förlita sig på människosmugglare. Den information de får av smugglarna är i regel felaktig eller bristfällig. Orsakerna till att asylsökande hamnar i ett visst land är däremot mycket komplexa. Oftast utgörs det snarare av en slump än att skulle ha varit inriktad till ett visst målland. När till exempel de tjänster eller de ekonomiska möjligheterna som olika länder erbjuder påverkar valet av målland baseras detta i föreställningar, inte till exempel på innehållet i vissa lagbestämmelser.

Det finns lösningar till papperslöshet

Enligt inrikesministeriets uppskattning vistas omkring 8 % av de personer som anlände till Finland under 2015–2016, alltså omkring 3 000 människor, fortfarande i landet utan uppehållstillstånd. Denna situation har uppstått framför allt på grund av de politiska åtgärder som beskrivits ovan. Hittills har man ofta i den offentliga debatten försökt lägga ansvaret på ”missbrukare av asylsystemet”. Nu när vi vet att detta inte hjälper i situationen, utan förvärrar den, måste vi hitta andra alternativ.

En fungerande politik innebär att samhälleliga fenomen regleras till samhällets och individens bästa. Trots de starka känslorna och föreställningarna utgör migrationen inget undantag från detta. Om den valda politiken inte fungerar är det ett försök att undvika sitt ansvar om man lägger ansvaret på de människor som är föremål för politiken. I värsta fall leder en dylik politik till att grupper av människor stigmatiseras när man i stället bör leta efter och främja realistiska alternativa lösningar.

Såväl i Irland som i Finland har man observerat samma problem som orsakas av papperslöshet och samma möjligheter att lösa problemen. Om målet om att förhindra och bekämpa papperslöshet i det gällande regeringsprogrammet uppnås har det betydande positiva effekter både för de papperslösa och för hela samhället. När människor inte blir utanför samhället, utan får en möjlighet att bli en del av samhället med de rättigheter och skyldigheter som det innebär, leder det till stora ekonomiska och sociala fördelar. Om man inte söker efter lösningar riskerar däremot både barn och vuxna att bli utnyttjade, och i värsta fall kan de till exempel bli offer för människohandel.

Papperslöshet eller det faktum att det finns tusentals människor i Finland som skickats fram och tillbaka i förvaltningsmaskineriet är inte ett tillstånd som uppkommit naturligt, utan en följd av de beslut som fattats i samhället. Med lagstiftning kan vi dock lösa situationen på ett ansvarsfullt sätt, även som en engångsåtgärd. Den irländska modellen visar att det finns humana lösningar som ligger i hela samhällets intresse till denna situation.

Även om frågan skulle lösas för den grupp som anlände till Finland under 2015–2016, måste arbetet med en reform av utlänningslagen fortsätta. I utlänningslagen bör finnas förutsättningar att bevilja uppehållstillstånd i situationer där personer som av olika skäl har kommit till Finland har byggt sitt liv här och de inte har gjort sig skyldiga till allvarliga brott och det skulle på alla sätt vara rimligt att de fick stanna i landet. Denna helhet bör granskas vid den förberedande utredningen före helhetsreformen av utlänningslagen. Då kunde ett separat tillståndsförfarande fungera på samma sätt som i Irland: som en individuell lösning som tillämpas en gång per generation, såsom den irländska justitieministern uttryckte det.


Meddelande från det irländska justitieministeriet om Irlands lösning på papperslöshet.

Utredningar och redogörelser som blogginlägget hänvisar till (på finska):

Turvapaikkaprosessia koskeva selvitys

Tutkimus: Kansainvälistä suojelua koskevat päätökset Maahanmuuttovirastossa 2015–2017 (pdf)

Selvitys: Turvapaikanhakijat oikeusavun asiakkaina

Ulkomaalaislain ja sen soveltamiskäytännön muutosten yhteisvaikutukset kansainvälistä suojelua hakeneiden ja saaneiden asemaan

Maahanmuuttoviraston selvitys sisäministerille turvapaikkapäätöksentekoon ja -menettelyyn liittyen

Undersökningar om “dragningskraftsfaktorer”:

James, Poppy – Mayblin, Lucy: Factors influencing asylum destination choice: A review of the evidence. University of Sheffield 2016; Heaven Crawley – Jessica Hagen-Zanker: Deciding Where to go: Policies, People and Perceptions Shaping Destination Preferences. First published: 10 December 2018. 

Masooma Torfa, Salwa Almohamed, Regina Birner: Origin and transit migration of Afghans and Syrians to Germany: The influential actors and factors behind the destination choice. First published: 13 July 2021. 

Jeremy Ferwerda, Justin Gest: Pull Factors and Migration Preferences: Evidence from the Middle East and North Africa. First Published September 2, 2020.

Kwaku Opoku Dankwah & Marko Valenta (2017): Mixed fragmented migrations of Iraqis and challenges to Iraqi refugee integration: the Jordanian experience, Middle Eastern Studies.

Tucker, J. Why here? Factors influencing Palestinian refugees from Syria in choosing Germany or Sweden as asylum destinations. CMS 6, 29 (2018). https://doi.org/10.1186/s40878-018-0094-2;

Koikkalainen, S., Kyle, D., & Nykänen, T. (2020). Imagination, Hope and the Migrant Journey: Iraqi Asylum Seekers Looking for a Future in Europe. International Migration, 58(4), 54–68.

Mayblin, Lucy: Complexity reduction and policy consensus: Asylum seekers, the right to work, and the ‘pull factor’ thesis in the UK context, British journal of politics & international relations, 2016-11, Vol.18 (4), p.812-828).