Personer som utsatts för våld och förföljelse efter separation blir utan den hjälp de behöver
Risken för våld i nära relationer vid en separation identifieras inte tillräckligt bra i Finland. En kvinna som blivit utsatt för våld kan ha haft kontakt med flera olika aktörer utan att någon av dem blir uppmärksam på våldet. Om man inte ingriper i våld eller hot om våld som en kvinna blivit utsatt för skapar man i värsta fall möjligheter till att våldet kan fortsätta och till och med eskalera.
Våld i nära relationer som kvinnor blir utsatta för slutar inte alltid vid en separation. Våldet kan till och med blir mer allvarligt efter separationen och ta nya former. Sakkunniga inom våld och förföljelse efter en separation diskuterade ämnet under ett rundabordssamtal som diskrimineringsombudsmannen ordnat. Deltagarna tog upp de svåra situationer som kvinnor som utsatts för våld och deras barn kan befinna sig i.
Samhällets digitalisering har skapat nya verktyg för våldsgärningar. Digitalt våld tar sig i uttryck i kontroll, stalkande, kränkningar och upprepade trakasserier. Digitalt våld kan även förekomma som ekonomiskt utnyttjande, till exempel att skaffa sig förmåner, varor eller tjänster genom att olovligen använda makens/makans bankkoder. På organisationsfältet har man gjort satsningar i förebyggande och identifiering av digitalt våld samt hjälp till våldsoffer. Även digitalt våld kan fortsätta efter en separation.
Förföljaren klamrar sig fast vid sitt ex
I fråga om våld och förföljelse efter en separation är det oftast mannen som inte accepterar separationen, utan klamrar sig fast vid den andra parten. Kvinnan blir utsatt för intensiv kontroll och stalkning, vilket kan till och med pågå i flera år efter separationen. Finland kriminaliserade förföljelse år 2014. En bakgrundsfaktor till detta var Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (så kallade Istanbulkonventionen). Under senare år har i genomsnitt hundra personer per år dömts för förföljelse.
Deltagarna i rundabordssamtalet konstaterade att förföljelse inte alltid blir identifierad i myndighetspraxis, och det har inte utvecklats någon tydlig helhetsbild av våldet. När barn används som verktyg för förföljelse är konsekvenserna mycket skadliga för barn.
Bättre identifiering av våld vid svåra separationer behövs
Ekonomiskt våld mot kvinnor blir ofta förbisett även om det kan ta helt nya former efter en separation. Våldsutövaren kan till exempel vägra att underteckna dokument, gömma sin egendom, dröja med fördelningen av egendomen eller inleda flera rättsprocesser mot sin tidigare partner. Våldsoffret kan pressas till förlikningsmöten även om hen inte är i en jämlik förhandlingsställning med våldsutövaren.
När beslut om vårdnad om barn samt boendet och umgängesrätten fattas betraktas förföljelse inte alltid som så skadligt för barn att den skulle behöva beaktas vid beslutsfattandet. Riskbedömningar utförs inte heller ur ett barnperspektiv. Våldsoffret och offrets barn kan träffa flera olika yrkespersoner utan att man går närmare in på att deras liv överskuggas av våldet. Man kan bli tvungen att klara situationen själv trots att det är fråga om en väldigt tungt belastande livssituation. Krisen på grund av en separation kan anses vara en temporär kris, och de som arbetar med familjen kan ta en utpräglat opartisk roll eller vågar inte ta ställning mot våld. Inom organisationsfältet har man strävat efter att förbättra kartläggningen av våld och tillgodoseendet av barnets trygghet vid svåra separationssituationer, till exempel med Förbundet för mödra- och skyddshems projekt Turvassa (Trygg, på finska).
Nya åtgärder behövs för att bekämpa våld efter separation
Under rundabordssamtalet kom man fram till att effektivare åtgärder behövs för att skydda barnen. Det föreslogs att familjerättsliga ärenden skulle behandlas på ett nytt sätt. Utlåtandeförfarandet om umgängesrätt samt barns boende och vårdnad bör utvecklas så att beslutsfattarna får stöd av en multiprofessionell och branschövergripande sakkunniggrupp. En möjlighet skulle vara att testa en dylik modell som en del av genomförandet av den kommande barnstrategin.
Under rundabordssamtalet kritiserade man också social- och hälsovårdstjänsternas nuvarande system vad gäller våld, eftersom systemet är otydligt och spretigt och inte tillräckligt omfattande geografiskt sett. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan kommunerna och välfärdsområdena är otydlig. Praxisen för registrering av våld och annan datainsamling är bristfällig. Tjänsterna för våldsoffer och våldsutövare ligger till en betydande del på organisationers ansvar, vilket inte är en hållbar lösning. Våldsförebyggande arbetet utvecklas ofta framgångsrikt inom olika projekt. Beklagansvärt ofta blir resultaten av de kortvariga projekten och den goda praxisen inte tillräckligt förankrade i socialarbetets strukturer.
Institutet för hälsa och välfärd har upprättat och sammanfattat utmärkta verktyg för att ta upp våldsfrågor och bedöma risken för våld. Handboken för barnskydd (på finskai) har nyligen uppdaterats med barnskyddets roll i svåra separationssituationer. Förra sommaren upprättade Institutet för hälsa och välfärd anvisningar till kommunerna och välfärdsområdena för anordnande av koordinationsstrukturer och arbetet mot våld i nära relationer. Institutet kommer att följa upp verkställigheten av anvisningarna.
Välfärdsområdena ska satsa på arbete mot våld
I egenskap av rapportören om våld mot kvinnor betonar diskrimineringsombudsmannen att i samband med den pågående reformen av social- och hälsovårdstjänsterna ska kommunerna och välfärdsområdena satsa på arbete mot våld. För närvarande utför organisationer viktig arbete med våldsoffer och våldsutövare. Bekämpningen av våld ligger dock sist och slutligen på myndigheternas ansvar. Myndigheternas roll och ansvar och det förvaltningsövergripande samarbetet ska stärkas. Tydliga tjänstestigar ska utvecklas för våldsoffren, deras barn och våldsutövarna. Multiprofessionellt samarbete behövs ur perspektivet för såväl personer som behöver hjälp och aktörer som erbjuder hjälp så att individerna inte lämnas ensamma i våldssituationer. En möjlighet att skapa klarhet i arbetet mot våld är att reglera det på lagnivån.
