Ska Finland bli en ledstjärna i stället för en underpresterare? Kvinnors rättigheter behöver förbättras i synnerhet vad gäller åtgärder mot våld

FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor (CEDAW-kommittén) som övervakar efterlevnaden av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor bedömde Finlands prestationer i området i oktober 2022 för sjätte gången. Kommittén konstaterade att kvinnorna i Finland har det bra enligt flera måttstockar. Till exempel enligt FN:s utvecklingsfond för kvinnor UNIFEM:s indikator som mäter jämställdhet mellan könen tillhör Finland toppskiktet vad gäller jämställdhet och enligt World Economic Forums globala index som mäter jämställdhet mellan könen är skillnaden mellan kvinnor och män den näst minsta i världen i Finland. Dessa mätningar innehåller dock i regel inte några uppgifter om våld och skillnaderna mellan könen vad gäller våld.

Våld mot kvinnor i Finland är en fråga som CEDAW-kommittén med oro har följt ända sedan 1990-talet. Våld mot kvinnor är fortfarande alarmerande vanligt i Finland, och våld identifieras inte i tillräcklig mån som ett strukturellt problem som påverkar jämställdheten mellan könen. För att våldet ska minska gav kommittén flera förslag till Finland som gäller resurser, lagstiftning, politiska åtgärder och utbildning. Den nationella rapportören om våld mot kvinnor betonar att Finland måste ta kommitténs rekommendationer på allvar.

Våld mot kvinnor måste identifieras som ett problem för de mänskliga rättigheterna och för jämställdheten

Finland har i flera år haft svårigheter med att identifiera våld mot kvinnor som ett problem för de mänskliga rättigheterna och för jämställdheten. Program för bekämpning av våld mot kvinnor har i regel upprättats separat från regeringens jämställdhetsprogram och programmen för de grundläggande och mänskliga rättigheterna, och till exempel jämställdhetslagen ger inte verktyg att ingripa i våldet. Å andra sidan behandlar riksdagen statsrådets redogörelse om jämställdhetspolitiken som bäst, och könsrelaterat våld behandlas i stor omfattning i redogörelsen.

Jämställdhetsredogörelsen sätter upp ett jämställt Finland 2030 som mål. Målbilden vad gäller våld är att ”våldet mot kvinnor och våldet i nära relationer, inklusive sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön, har minskat avsevärt i alla dess former. Ingen dör eller förlorar sin hälsa som utsatt för könsrelaterat våld.” Målbilden är konkret och ambitiös och lätt att understödja. För att man skulle kunna uppnå detta mål ska Finland dock systematiskt följa upp förekomsten av våld i dess olika former. Man bör också följa upp till exempel hur offer av våld i nära relationer får tillgång till tjänster och sina rättigheter. Datainsamling och -analysering samt jämförelser mellan olika tidsperioden är över lag bristfälliga. Om man inte känner till nuläget och inte identifierar trenderna i förändringar, hur ska man kunna bedöma åtgärdernas funktionalitet? Hur kan man försäkra sig om att målen uppnås med de medel som valts?

För att målsättningarna inte ska förbli enbart tomma ord i politiska dokument behövs gemensam förståelse om våld mot kvinnor som ett problem och en stark politisk vilja att ta itu med problemet. Inom FN, inklusive CEDAW-kommittén, har våld mot kvinnor definierats som ett människorättsproblem ända sedan 1990-talet. En viktig milstolpe har varit den i Europa 2018 framförhandlade Istanbulkonventionen. Europeiska Unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) och statistikbyrå Eurostat har sedermera följt upp förekomsten av våld mot kvinnor i EU-länderna, och Europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE ämnar komplettera indexet för jämställdhet mellan könen med våldsrelaterade mätare. Som bäst förhandlar EU också om ett nytt direktiv som skulle förpliktiga medlemsstaterna att tydligare beakta våld mot kvinnor bland annat i straffrätten. I Europa har till exempel Spanien och Sverige varit banbrytare vad gäller de nationella åtgärderna. Finland däremot har varit en underpresterare.

I Finland tvistar man fortfarande om behovet av könsrelaterat arbete mot våld och hur den könsneutrala lagstiftningen klarar av att skydda alla våldsoffer och straffa gärningsmännen. CEDAW-kommittén har också gång på gång fäst uppmärksamhet vid detta vad gäller Finland. I stället för det könsneutrala förhållningssättet rekommenderar kommittén att Finlands lagstiftning, politiska åtgärder och politikprogram ska bli könssensitiva.

Finland måste ta CEDAW-kommitténs rekommendationer på allvar

Denna gång fick Finland också beröm av CEDAW-kommittén för jämställdhetsföresatserna och de viktiga reformerna i regeringsprogrammet. Reformen av lagstiftningen om sexualbrott och inrättandet av den nya uppgifter av rapportör om våld mot kvinnor är tydliga framsteg. Vad gäller våld oroas kommittén dock, förutom resurseringen, bland annat av:

• Kunskapsnivån och utbildningsbehoven av domare, åklagare och polisen vad gäller våld mot kvinnor.
• Att våldtäkter underrapporteras och behandlas bristfälligt i straffprocessen.
• Huruvida skyddshemstjänster är tillräckliga; i synnerhet i fråga om skyddshemmens tillgänglighetsaspekter och samiska kvinnor i samernas hembygdsområde.
• Huruvida sexuella trakasserier mot kvinnor bekämpas effektivt.

CEDAW-kommittén oroades särskilt över att förlikning i fall som handlar om våld i nära relationer är vanligt förekommande i Finland och att antalet fall som avgjorts genom förlikning ökar. Enligt kommittén ska det straffrättsliga ansvaret prioriteras i fall som handlar om närståendevåld. I fall som hänförts till förlikning ska man försäkra sig om att förlikning inte innebär att brottsutredningen avslutas eller att åtalet läggs ned. Medling i fall av våld i nära relationer var också en av de fem rekommendationer vars införande Finland ska lämna en skriftlig rapport till kommittén om inom två år.

Den nationella rapportören om våld mot kvinnor framförde sina observationer om situationen i Finland vid CEDAW-kommitténs hörande och i sitt utlåtande. Rapportörens observationer stämmer i hög grad överens med kommitténs observationer. Rapportören understöder också rekommendationerna från kommittén.

Enligt CEDAW-kommittén ska man av ett land som Finland som det enligt ett antal olika mätningar går bra eller utmärkt för kunna kräva bättre prestationer. Finland har alla förutsättningar att säkerställa fullt tillgodoseende av kvinnors rättigheter och målmedvetet minska våld mot kvinnor. Jämställdhetsredogörelsens mål om Finland som ett land där alla kan leva utan könsrelaterat våld eller hot om våld förutsätter dock en stark vilja och målmedvetna åtgärder över regeringsperioderna och partigränserna. Endast på detta sätt kan Finland bli en ledstjärna inom jämställdhet mellan könen.