Speciallagstiftning stärker människohandelsoffrens särställning
Människohandel är ett krävande och mångfacetterat fenomen, och identifierande av offren kan vara svårt. Därför förutsätter hjälpen speciallagstiftning och en aktör specialiserad på människohandel.
Den rätt till hjälp som uppstår genom en persons ställning som människohandelsoffer grundar sig på de internationella avtal som Finland förbundit sig till. Offren för människohandel anses vara i en sårbar situation och i behov av särskild hjälp och särskilt skydd. De mest centrala internationella rättsinstrument där människohandelsoffrens definieras är Europarådets konvention om verksamhet mot människohandel och Europeiska unionens direktiv mot människohandel.
Finland har genom de här konventionerna förbundit sig att erbjuda och ordna tjänster åt offer för människohandel som identifierats i Finland. I Finland har de här åtagandena skrivits in i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. Mottagningslagen ska uppdateras så att kopplingen till straffprocessen luckras upp såsom de internationella åtagandena förutsätter. Stadganden ska ingå, så att tryggt och stött boende för människohandelsoffer ordnas på det sätt som EU-lagstiftningen förutsätter.
De delar av mottagningslagen som handlar om människohandelsoffer är tänkta att flyttas över till social- och hälsovårdens område. En arbetsgrupp som bereder förnyandet av lagstiftningen om hjälpsystemet inledde sitt arbete vid social- och hälsovårdsministeriet sommaren 2020. Då hjälpsystemet blir en del av social- och hälsovården förstärks och förtydligas kommunernas social- och hälsovårdsväsens skyldighet att tillämpa och följa lagen. Det här förbättrar offrens ställning som mottagare av tjänster.
Speciallagstiftningen är nödvändig för att trygga att offren för människohandel får tillräckliga tjänster i rätt tid. Alltid kan bastjänsterna och allmänlagstiftningen inte svara mot offrens behov av krävande tjänster. Med de förändringar som nu planeras bör en tydlig och jämlik servicestig och god tillgänglighet av service tryggas.
Det finns redan 15 års erfarenhet av specialiserad hjälp till offren för människohandel. På basen av verksamheten i hjälpsystemet för människohandelsoffer är det uppenbart, vilken stor betydelse speciallagstiftningen har haft för behovsenliga tjänster i rätt tid. Hjälpsystemet har varit en central aktör i utvecklandet av arbetet mot människohandel och identifieringen av offren. Det här kunnandet och erfarenheten är det orsak att bevara och utnyttja i förnyelseprocessen.
År 2018 gjorde diskrimineringsombudsmannen och Europeiska kriminalpolitiska institutet Heuni en utredning, som lyfte upp utmaningar i den nuvarande situationen. Utredningen ger stöd för förändringar. Offer för människohandel, särskilt offer för sexuellt utnyttjande, identifieras inte i tillräcklig grad idag. Speciallagstiftningen för hjälp är inte känd och den tillämpas inte heltäckande, och därför får inte offren stöd enligt lagen. I kommunerna har det inte funnits tillräckligt med stöd i vardagen eller uppsökande servicehandledning, och med allmänlagstiftningen har man inte tillräckligt kunnat svara mot offrens mångsidiga behov. Också en del av minderåriga människohandelsoffer har blivit utan tillräcklig hjälp i tid.
Avsikten med hjälpåtgärderna är att stöda rehabiliteringen av offren och att förhindra att på nytt bli offer. Det här förutsätter trygga, stödda boendetjänster för människohandelsoffer. Hjälpåtgärderna begränsar sig inte till social- och hälsovårdstjänster, utan det handlar om en bredare helhet. Hjälpåtgärderna för människohandelsoffer bör förverkligas jämlikt.
I samband med social- och hälsovårdsreformen kan man samtidigt utvärdera hur hjälpåtgärderna för offren bäst förverkligas. Det finns exempel för tjänster till specialgrupper, till exempel Barnahus-modellen i anslutning till unviersitetssjukhusen, och de åtta SERI-stödcentren för offer för sexuellt våld. Också tjänsterna i stöd av funktionshinderlagstiftningen är exempel på hur övrig lagstiftning kompletteras för sådana personer som är i särskilt behov av stöd.
Människohandel är globalt ett enormt problem. Det finns uppskattningsvis 20 miljoner offer, och bara få av dem identifieras och får hjälp. I Finland har förbättrande av situationen för offren aldrig tidigare varit så här högt på den politiska agendan. Polisens specialenhet för människohandelsbrott är ett betydande exempel. Handlingsprogrammet mot människohandel, som snart ska godkännas, innehåller omfattande åtgärder för att ingripa i människohandel och identiera offren. En speciallag för att trygga hjälpen till människohandelsoffren, samtidigt som specialkunnandet inom hjälpsystemet säkras, är centrala element för att trygga en fungerande helhet.
