Ställningen för offer för människohandel måste förbättras under den kommande regeringsperioden – diskrimineringsombudsmannens rekommendationer för regeringsprogrammet
Människohandel är ett allvarligt brott som ska identifieras och bekämpas med effektiva medel. I egenskap av den nationella rapportören om människohandel ger diskrimineringsombudsmannen den kommande regeringen rekommendationer för att förbättra ställningen för offer för människohandel och för att bekämpa människohandel.
Människohandel är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och ett allvarligt brott som riktas mot människans frihet. Ställningen för offer för människohandel måste förbättras och bekämpningen av människohandel effektiviseras under den kommande regeringsperioden. Riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ansåg också i sitt betänkande om diskrimineringsombudsmannens berättelse till riksdagen att arbetet mot människohandel kräver åtgärder. Riksdagen lämnade följande utlåtanden om människohandel 18.11.2022:
Riksdagen förutsätter att statsrådet
- vidtar nödvändiga åtgärder för att identifiera offer för människohandel och hänvisa dem till hjälp i välfärdsområdena
- utreder och genomför ändringar i lagstiftning eller verksamhet som tryggar säkert boende med stöd för offer för människohandel.
Den nationella rapportören om människohandel anser också att reglerna för uppehållstillstånd för offer för människohandel behöver ändras, att social- och hälsovårdssektorns praxis för identifiering av och hjälp till offer för människohandel behöver förtydligas och förundersökningar om människohandel och undersökningsledningen centraliseras.
Den nationella människohandelsrapportörens rekommendationer för regeringsprogrammet
Diskrimineringsombudsmannen är den nationella rapportören om människohandel. Ombudsmannen rekommenderar flera åtgärder för regeringsprogrammet för att effektivisera arbetet mot människohandel.
Tröskeln för uppehållstillstånd för offer för människohandel ska göras lägre
Människohandelsrapportören rekommenderar att utlänningslagen ändras redan innan totalreformen av utlänningslagen så att allt fler offer för människohandel uppfyller förutsättningarna för uppehållstillstånd för offer för människohandel.
Människohandelsrapportören betonar att för att få kontinuerligt uppehållstillstånd ska det räcka att offret är i sårbar ställning i stället för i särskilt sårbar ställning. Förutsättningarna för beviljande av ett tillfälligt uppehållstillstånd ska ändras på så sätt att rättigheterna för offer för människohandel i egenskap av målsägande till brott tryggas under hela brottsprocessen.
Uppehållstillstånd ger trygghet för offer för människohandel som befinner sig i en sårbar ställning. Enligt diskrimineringsombudsmannens utredning från 2021 uppfyller endast få offer för människohandel förutsättningarna för det särskilda uppehållstillståndet för offer för människohandel i enlighet med utlänningslagen. Tillämpningströskeln har blivit hög – till exempel endast få av offer för människohandel som utsatts för sexuellt utnyttjande uppfyller förutsättningarna för uppehållstillstånd.
Förfaringssätten för identifiering av och hjälp till offer för människohandel inom social- och hälsovårdssektorn ska förtydligas
Den nationella rapportören om människohandel rekommenderar att välfärdsområdena utvecklar fungerande förfaranden för att identifiera offer för människohandel och hänvisa dem till hjälpåtgärder. Institutet för hälsa och välfärd ansvarar för informationsstyrningen till välfärdsområdena och social- och hälsovården. Institutet för hälsa och välfärd ska anta en stark roll för att utveckla identifiering av och hjälp till offer för människohandel. Hänvisningsmodellerna ska utvecklas i samarbete med olika myndigheter, organisationer som stöder offer för människohandel och Hjälpsystemet för offer av människohandel. Social- och hälsovårdsministeriet ska se till att det finns resurser för utvecklingsarbetet och att modelleringsarbetet kan framskrida snabbt.
Människohandelsrapportören anser att lagstiftningen till vissa delar har varit oklar och anvisningarna otillräckliga, varför kommunernas praxis vid identifiering av och hjälp till offer för människohandel har varit varierande. Detta har lett till ojämlikhet vad gäller hjälp till offren till exempel beroende på vad de är bosatta.
Förundersökningarna och undersökningsledningen i människohandelsfall ska centraliseras
Den nationella rapportören om människohandel rekommenderar att förundersökningarna och undersökningsledningen i människohandelsfall centraliseras.
Detta rekommenderades också av arbetsgruppen för effektivisering av straffprocessen. Biträdande justitiekanslerns avgörande från december 2021 samt Helsingfors universitets utredning om människohandel och brott som förknippas med den som publicerades under våren 2022 belyser flera problem i utredningen av människohandel och brott som förknippas med den, till exempel i kunskapen om tillämpningen av rekvisiten. I handlingsplanen mot människohandel 2021–2023 har det lyfts fram att förverkligande av straffansvar i människohandelsbrott försvåras av långa straffprocesser samt på nationell nivå av stora skillnader i kompetensen hos aktörer i straffprocessen och i organiseringen av arbetet.
Komplexa brott som kräver mångsidig kompetens och ett arbetssätt som är sensitivt för offret kräver specialkompetens.
Bekanta dig med diskrimineringsombudsmannens alla rekommendationer för regeringsprogrammet (pdf).
27.04.2023
