Hoppa till innehåll

Syftet med flyktingrätten är att beskydda rätten till liv – Vad borde Finland lära sig av Europadomstolens beslut?

I sin dom från torsdagen den 14 november 2019 ansåg Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) att Finland brutit mot europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna i behandlingen av en irakisk familjefars asylansökan. Migri och Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att förutsättningarna för internationellt skydd inte uppfylldes i mannens fall. Högsta förvaltningsdomstolen beviljade inte besvärstillstånd, och mannen sändes tillbaka till Irak. Kort efter att han återvänt till sitt hemland dödades mannen.

Efter andra världskriget ingicks en gemensam överenskommelse om att individens rätt till liv är viktigare än statens rätt att besluta vem som har rätt att komma till landet. Man kom överens om att ingen ska sändas tillbaka till ett land där personen i fråga hotas av förföljelser, annan omänsklig behandling eller tortyr. Förutom de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter ingår den här rättigheten även i Finlands grundlag och utlänningslagen.

Asylförfarandets främsta syfte är alltså att trygga rätten till liv. Det är fråga om kärnan i alla mänskliga rättigheter, och utan den kan ingen annan mänsklig rättighet uppfyllas. Det här är första gången som Finland anses ha brutit mot denna rättighet (EMK artikel 2).

Tidigare upplevelser av våld är ett tecken på framtida fara

I sitt beslut lyfte Europadomstolen i synnerhet fram frågorna om beviströskeln och fördelningen av bevisbördan i relation till de tidigare rättskränkningarna som de asylsökande utsatts för. I beslutet ansågs sättet på vilket tidigare våldsdåd bedömts vara bristfälligt, och det konstaterades också att samverkan av riskfaktorerna som relaterar till personen inte alls bedömts i beslutsfattandet. I beslutets behandling av riskfaktorerna ingick bl.a. sökandens religion, arbetshistoria och de allvarliga rättskränkningarna som han upplevt.

Enligt en utredning som genomfördes ifjol av juridiska fakulteten vid Åbo universitet, Åbo Akademis människorättsinstitut och diskrimineringsombudsmannen (på finska) försvagades irakiska asylsökandes rättsliga ställning betydligt mellan 2015 och 2017. Faktorerna som sökandena angav ändrades inte under perioden, men Migris beslutsförfarande skärptes betydligt efter att antalet asylsökande ökade. År 2015 var endast 14 procent av besluten negativa, medan 79 procent av besluten 2017 var det. Den skärpta beslutspraxisen kunde inte förklaras av ändringar i utlänningslagstiftningen.

I utredningen konstaterades att tidigare beviljades internationellt skydd i många beslut där det inte gick att bevisa att sökanden inte är i fara. Sedan verkar bevisbördan ha vänt, och man trodde inte längre lika ofta som tidigare på motiveringarna som de sökande angav. Dessutom ansåg man inte längre att tidigare upplevda rättskränkningar varslade om en fara att utsättas för framtida rättskränkningar så som man gjort 2015, utan tidigare rättskränkningar bedömdes som individuella händelser som inte hade någon anknytning till framtida hot.

I utredningen konstaterades det att Migri ofta bland annat argumenterat att sambandet mellan rättskränkningen sökanden eller hens närmaste upplevt och parten som sökanden nämnt som utför förföljelser baserade sig på sökandens egna antaganden, och att personen inte personligen profilerats av någon part och därför inte personligen är i fara. Migris och förvaltningsdomstolens motiveringar var liknande även i fallet som behandlades av Europadomstolen. I undersökningen granskades det inte huruvida besluten som ingick i materialet hållit i förvaltningsdomstolarna.

Problem har konstaterats i asylförfarandet

Problem som relaterar till asylförfarandet har lyfts fram i den offentliga debatten i flera år, och de har hunnit behandlas och konstateras av både Migri och oberoende instanser. Migri har förbättrat sina processer jämfört med de mest brådskande åren 2015–2017. Dessutom har man litat på förvaltningsdomstolarnas bedömningar och i sista hand på möjligheten att ansöka om asyl på nytt.

Fallet som behandlades av Europadomstolen ger orsak till stora bekymmer i förhållande till dessa rättsskyddsgarantier. Europadomstolen ansåg att Finland brutit mot förbudet mot tillbakasändning i ett fall där asylförfarandet formellt sett lyckats väl. Om sökanden i fråga hade ansökt om asyl på nytt hade man sannolikt inte ens tagit ansökan under behandling, eftersom alla faktorer som relaterade till fallet redan framförts under den första processen, och förvaltningsdomstolarna redan hade bedömt sökandens behov av internationellt skydd.

Sökanden var en utbildad person och han hade ett kompetent rättsligt biträde. Ändå hade fallet inte ens kunnat föras inför Europadomstolen om inte sökanden av en slump haft en närstående släkting som bodde i Finland och med vars hjälp man fick information om den ändringssökandes öde och kunde klaga hos Europadomstolen. Det som också är bekymrande i fallet är att majoriteten av sökandena som redan sänts tillbaka från Finland eller som fortfarande är här inte har liknande förutsättningar att ta hand om sina rättigheter.

Det vore ofta önskvärt att de som övervakar verkställandet av avlägsnanden ur landet också kunde följa upp situationen i mållandet efter överlåtelsen. Övervakarna har dock ingen befogenhet i en främmande stat, ingen rätt att få information och ingen möjlighet att observera vad som händer med återvändarna efter att de har överlämnats till myndigheterna i det mottagande landet. Dessutom är säkerhetsläget i vissa av länderna så dåligt att både ledsagarna och övervakaren måste lämna landet omedelbart efter att återvändarna har överlämnats.

Rättigheterna bör tryggas för personer som lider av problem inom asylförfarandet

Under de senaste åren har det identifierats flera svagheter relaterade till förfarandet inom asylprocessen, och för att förbättra dessa innehåller regeringsprogrammet uppteckningar om att bland annat förbättra rättshjälpen för asylsökande, trygga att de grundläggande rättigheterna uppfylls, och bedöma beviströskelns rimlighet i asylprocessen. De här målen är steg i rätt riktning.

Enligt en utredning som gjorts av ombudsmannen bedöms rättskränkningar som riktats mot personer som kommer från konfliktområden som enskilda, separata händelser – detta var också fallet i beslutet som Europadomstolen behandlade. I sin riksdagsberättelse rekommenderade ombudsmannen att det skulle stiftas om att fördela bevisbördan mellan den asylsökande och myndigheten, och att man i synnerhet skulle trygga tillämpningen av artikel 4 punkt 4 i normdirektivet (2011/95/EU) genom ändringar i lagstiftningen. Det skulle betyda att en tidigare rättskränkning som den sökande upplevt skulle ses som ett allvarligt tecken på en risk att den sökande kommer att utsättas för förföljelser eller allvarlig skada i framtiden, om det inte finns motiverat skäl att bedöma något annat.  Även om direktivet också borde tillämpas i Finland så skulle åliggandet som fastställs av direktivet om att bevisbördan i dessa fall borde ligga hos myndigheten i stället för den asylsökande stärkas om punkten lades till i utlänningslagen. –

Lagstiftningen har inte ändrats vad gäller internationellt skydd, men en betydande ändring har skett i Finland beträffande vad som händer med en sökande som inte kommit igenom sållningen för internationellt skydd. Då möjligheten till humanitärt skydd och ett tillfälligt uppehållstillstånd avskaffats har det i praktiken inskränkt sökandens skydd mot förbudet mot tillbakasändning i fall där man misslyckats med bedömningen av internationellt skydd. Efter lagändringarna som gjordes 2015–2016 finns inte längre detta sista skyddsnät. Nu när Polisen har meddelat att man kommer att sluta sända personer tillbaka till Irak väcks frågan vad som händer till näst. I sin riksdagsberättelse ansåg ombudsmannen att ett alternativ är att bevilja asylsökande tillfälliga uppehållstillstånd. 

Bara under fjolåret sände förvaltningsdomstolen tillbaka över 1 200 ärenden som gällde internationellt skydd till Migri för ny behandling, även om ingen ny utredning kommit till domstolens kännedom och omständigheterna inte förändrats. Just nu väntar cirka 2 000 asylsökande på ett nytt beslut från Migri efter att förvaltningsdomstolarna upphävde det tidigare beslutet. I synnerhet för dessa personer och dem som ansöker om asyl på nytt ska man beakta faktorerna som Europadomstolen lyfte fram i sin dom. Man ska inte låta bli att behandla en ny ansökan bara för att det inte lagts fram några nya motiveringar, utan den tidigare processen ska också utvärderas noggrant i synnerhet vad gäller tidigare rättskränkningar och fördelningen av bevisbördan.  – Europadomstolens dom ska tas på allvar, och även i fortsättningen ska man trygga att de grundläggande och mänskliga rättigheterna förverkligas bättre i beslutsfattandet. Kompetensen inom de grundläggande och mänskliga rättigheterna måste stärkas i Migri, så som det rekommenderades i Owal Groups oberoende utredning om asylprocessen.

I Finland finns det fortfarande tusentals personer som gick igenom Migris asylprocess 2015–2017 och som fick avslag på sin ansökan. Europadomstolens beslut visade att det inte nödvändigtvis är tryggt att återvända hem fastän Finland skulle ha ansett att sökanden inte behöver internationellt skydd. När det i och med tidigare utredningar och Europadomstolens dom framkommit brister förutom i asylförfarandet även i bedömningen av internationellt skydd, måste Finland vidta konkreta åtgärder för att i fortsättningen se till att man inte kränker rätten till liv för en enda person som ansökt om asyl i Finland.