Hoppa till innehåll

Universitetssjukhusen möjliggör inte tillräckligt teckenspråksinlärning åt barn med hörselskada

Diskrimineringsombudsmannen har utrett, hur universitetssjukhusen förhåller sig till inlärning av teckenspråk hos döva eller svårt hörselskadade barn. Utredningen visar att sjukhusens praxis gällande inlärning av teckenspråk på många sätt är problematiska och till och med förringande av inlärning av teckenspråk. Ombudsmannen har gett rekommendationer till universitetssjukhusens hörcentraler för att förbättra teckenspråkets ställning. 

Diskrimineringsombudsmannens utredning visar att universitetssjukhusen ofta rekommenderar stödtecken i stället för inlärning av teckenspråk åt små barn som fått hörselimplantat (Cochleaimplantat). Ett hörselimplantat är ett hörselhjälpmedel som sätts in genom operation. Hjälpmedlet består av en yttre del och en inre del som opereras på plats. Om barnets förälder talar teckenspråk eller det finns orsak att misstänka att implantatet inte ger tillräckligt stor nytta, kan sjukhusen rekommendera inlärning av teckenspråk. Diskrimineringsombudsmannen har också fått ta del av situationer då sjukhusen haft en förringande inställning till inlärning av teckenspråk. Enligt diskrimineringsombudsmannen är praxis på sjukhusen gällande inlärning av teckenspråk på många sätt problematiska. 

Diskrimineringsombudsmannen påminner sjukhusen om att talat språk och teckenspråk är likvärdiga och bör behandlas så. Det här betyder att valet av ett implantat som hjälpmedel inte handlar om att välja språk åt barnet utan ska möjliggöra utvecklande av talat språk. Implantatet får inte leda till att barnet mister sin rätt att lära sig ett språk som hen har individuella behov till.

Diskrimineringsombudsmannen påpekar också att hälsovården måste ta en aktiv roll gällande inlärning av teckenspråk. Man får inte ha en förringande attityd och lämna inlärningen i händerna på tredje sektorn. Universitetssjukhusen måste förstå att det centrala är ett hörselskadats barns rättigheter och barnets bästa, inte att barnet skulle anpassa sig till en miljö med talspråk. Det relevanta är att erbjuda barnet en balanserad möjlighet att lära sig talat språk och teckenspråk och barnets likvärdiga rätt till språket.

Ombudsmannen ber sjukhusen också fästa uppmärksamhet vid att teckenstöd inte hjälper barnet att forma det talade språket till sitt modersmål. Teckenstöd förutsätter att man hör och förstår det talade språket. Om barnet inte hör tillräckligt bra med hjälp av implantatet blir den språkliga stimulansen svag. Det här gör det svårt för barnet att ta till sig talat språk. Teckenstöd är inte ett språk.

Universitetssjukhusen bör ge barnets förmyndare objektiv och uppdaterad information om vikten av en balanserad tvåspråkighet då man planerar och genomför barnets hörselrehabilitering.

De teckenspråk, alltså nationella teckenspråk som definieras i FN:s funktionshinderkonventions 2 artikel är jämbördiga med talade språk. Ett hörselimplantat ska inte vara ett språkval utan en möjliggörare till tvåspråkighet. Rättigheten till teckenspråk är också skyddad i grundlagen 17§.

Diskrimineringsombudsmannen har gett rekommendationer till universitetssjukhusens hörcentraler för att förbättra teckenspråkets ställning.

Via länken når du rekommendationerna på finska (pdf).

12.10.2022