Utan rasism skulle flyktingskap inte vara ett problem

Cirka 3,5 procent av världens befolkning vistas utanför sitt eget hemland. Ungefär än en procent av dem har tvingats fly från sitt hem, och de flesta som flytt har gjort det på grund av en naturkatastrof. Av världens befolkning är 0,33 procent flyktingar och 0,05 procent asylsökande. Av alla som tvingats fly vistas ungefär 85 % i utvecklingsländer och 73 % i ursprungsländernas grannländer. I ljuset av dessa siffror verkar den så kallade flykting- eller migrationskrisen i slutändan inte uppstå på grund av den relativa mängden människor som av många skäl lämnar sitt hemland, utan på grund av sättet att se på dessa människor.

Som FN:s flyktingkommissarie uttryckt det ska man inte bara hjälpa dem som flytt sitt hem att klara sig, utan också att klara sig bra. Jag hävdar att det största hindret för att uppnå dessa mål är rasism. Även här hemma kretsar debatten ofta kring vilka som är ”riktiga flyktingar” och vilka som inte är det. Vilka vi är skyldiga att hjälpa och vilka inte. Tar man sig genom denna gallring, följer nästa kamp om vilka rättigheter dessa andra borde ha – inte precis samma som vi har, väl?

Diskrimineringsombudsmannens senaste utredning gav på ett gripande sätt en röst åt rasismens offer. Vår förra utredning fokuserade däremot på myndigheters beslut och utlänningslagen (eng. Aliens act). I utredningen upptäcktes att inte ens de grundläggande rättigheterna för barn som fått flyktingstatus alltid tillgodoses i Finland. För att få svar på hur man i Finland ser på de andra som kommit utifrån (aliens) behöver man inte alltid titta längre än in i kärnan av vår rättsstat – vår lagstiftning och hur den tolkas.

På årets världsflyktingdag ska vi särskilt komma ihåg att den flyktingkonvention som ingicks efter andra världskriget också är ett viktigt fördrag mot rasism. Staten och dess medborgare har inte längre rätt att låta bli att hjälpa en flyende människa, även om hens hud skulle ha en annan färg eller om hen skulle ha en annan tro. I dagens värld har dock ytterst få möjligheten att få sitt hjälpbehov sanktionerat i form av officiell flyktingstatus. Ändå behöver vi alla hjälp, och vi är alla värda att få det. Oavsett ursprung, nationalitet, övertygelse eller något annat personligt drag hos oss.