Hoppa till innehåll

Vad innebär principen om straffrihet för offer för människohandel?

Principen om straffrihet är en internationell rättsprincip. Enligt principen ska offer för människohandel inte åtalas eller straffas för delaktighet i lagstridiga gärningar som de tvingats begå till följd av att de blivit offer för människohandel. 

Principen om straffrihet skyddar offer för människohandel mot straffansvar för gärningar som de har varit tvingade att begå. Principen behövs för att den kan motarbeta utnyttjande inom brottslig verksamhet, trygga tillgodoseendet av rättigheterna av offer för människohandel och främja straffansvaret av dem som gör sig skyldiga till människohandelsbrott. 

Bestämmelser om straffrihet för offer för människohandel finns bland annat i Europarådets konvention om människohandel (artikel 26) och Europeiska unionens direktiv om människohandel (artikel 8). 

Utnyttjande inom brottslig verksamhet som en form av människohandel

Benämningen till trots betyder människohandel inte direkt att man säljer eller köper människor. Ett människohandelsbrott däremot är en process där människor utnyttjas, oftast på grund av strävan efter ekonomisk vinning. I grund och botten handlar människohandel alltså om ett ojämnt maktförhållande där offret inte har någon egentlig möjlighet att stå mot utnyttjarens vilja. 

Principen om straffrihet har en väsentlig koppling till utnyttjande inom brottslig verksamhet vilket är en internationellt erkänd form av människohandel. Enligt EU:s direktiv om människohandel avser utnyttjande inom brottslig verksamhet utnyttjande av en person för att begå brott, bland annat fickstölder, snatterier, narkotikahandel och annan liknande verksamhet som är föremål för påföljder och som medför ekonomisk vinning. 

Lagstridiga gärningar som offer för människohandel har tvingats begå kan också förknippas med avvändningen av förfalskade dokument eller olaglig inresa och vistelse i landet. Offer för människohandel kan också tvingas vara delaktiga i det människohandelsbrott som utnyttjaren begår och som de själva har blivit utsatta för. Till exempel vid prostitution kan ett utnyttjat offer för människohandel tvingas anskaffa nya offer till utnyttjaren. I vissa länder utgör tiggeri och prostitution i sig brottslig verksamhet.

Utnyttjande inom brottslig verksamhet är inte alltid det huvudsakliga utnyttjandesyftet vid människohandel. Offer för människohandel kan till exempel förutom sexuellt utnyttjandesyfte även användas för narkotikasmuggling samtidigt som offret flyttas från ett land till ett annat.

Principen om straffrihet och identifiering av offer för människohandel

Det är av största vikt att identifiera offer för människohandel som har utnyttjats inom brottslig verksamhet så att de kan erbjudas den hjälp som de behöver. Identifiering av offer för människohandel är viktig även för tillämpningen av principen om straffrihet, eftersom man annars inte kan åberopa denna princip.

Det är dock svårt att identifiera offer för människohandel som har utnyttjats inom brottslig verksamhet, eftersom offret inte kan berätta för myndigheterna om det utnyttjande hen utsatts för utan att samtidigt avslöja sin egen delaktighet i brottslig verksamhet. Därför är det svårt för offren att söka hjälp hos myndigheterna, och de är inte alltid villiga att berätta allt om sin situation ens när de åker fast för brott som de begått under tvång. Offer för människohandel identifierar inte heller alltid sig själva som offer. Att tvinga offret att begå brott ger utnyttjaren ännu hårdare kontroll över offret, eftersom offrets rädsla för straffansvar och hot om att offret avslöjas ökar offrets beroende av utnyttjaren. 

Om utnyttjande inom brottslig verksamhet inte identifieras, behandlas offret för människohandel inte som offer utan som förövare. Då kommer inte heller människohandelsbrottet fram och den som gjorts sig skyldig till människohandelsbrott kan inte dömas till straffansvar. Med andra ord straffas då ett offer för ett allvarligt brott i stället för den faktiska förövaren. Man vill ingripa i detta grundläggande problem med principen om straffrihet. Principen om straffrihet är ett slags incitament att berätta om utnyttjandet och en garanti för att berättandet inte vänds emot offret. 

Syftet med principen om straffrihet 

Enligt direktivet om människohandel är syftet med bestämmelsen om straffrihet att garantera offrens mänskliga rättigheter, undvika ytterligare viktimisering och uppmuntra offer att träda fram som vittnen i straffrättsliga förfaranden mot gärningsmännen. Principen om straffrihet befriar inte offer för människohandel från allt ansvar. Enligt direktivet om människohandel gäller bestämmelsen om straffrihet inte brott som en person av egen fri vilja har begått eller deltagit i. Tillämpningen av principen om straffrihet förutsätter också att den lagstridiga gärning som offret för människohandel begått har väsentlig koppling till människohandelssituationen.

Principen om straffrihet främjar tillgodoseendet av offrets rättigheter och staternas uppfyllande av sina människorättsskyldigheter, såsom skyldigheten att skydda offer för människohandel i enlighet med artikel 4 i europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Principen om straffrihet syftar också till att undvika ytterligare viktimisering genom att avlägsna offret från utnyttjarens kontroll. 

Dessutom syftar principen om straffrihet till att undvika sekundär viktimisering (secondary victimisation) och den skada som den orsakar. Med sekundär viktimisering avses en situation där offret blir utsatt för ett människohandelsbrott och blir även misstänkt inom en tung straffprocess. I yttersta fall leder detta till att offret för människohandel avtjänar ett fängelsestraff för en gärning för vilken hen enligt principen om straffrihet inte borde ha dömts. Att bli dömd till straff kan också leda till administrativa påföljder, till exempel utvisning eller en anteckning i brottsregister, vilka kan ha långtgående konsekvenser för offret för människohandel.

I brottmål som handlar om människohandel har personbevisningen ofta en nyckelroll, och samarbete med offren stöder myndigheternas skyldighet att förverkliga straffansvaret. Principen om straffrihet uppmuntra offer att träda fram som vittnen mot utnyttjare, eftersom principen innehåller ett löfte om att detta inte kommer att vändas mot offren själva.  Således kan man bekämpa människohandel effektivare genom att skydda offren och genom att främja tillgodoseendet av principen om straffrihet.

Diskrimineringsombudsmannens byrå arbetar som bäst med en utredning om principen om straffrihet. Utredningen har beställts av justitieministeriet och blir färdig under våren 2022.