Varför är medier med flera röster bättre medier?
Mediernas uppgift är att återspegla samhället, beskriva verkligheten samt delta i den samhälleliga debatten och bygga upp framtiden. Men vems verklighet beskriver medierna, en hurdan värld skapas i medierna och varför är det här en viktig fråga? Tisdagen den 17 juli ordnar diskrimineringsombudsmannen, Konstmuseet Ateneum, Diakonissanstalten i Helsingfors och föreningen Moniheli ry på FinlandsArenan i Björneborg en diskussion om medier med flera röster (”Moniäänisempää mediaa”) där man diskuterar vems röst som hörs i medierna samt mediernas makt och ansvar.
Vår video ger en snabb inblick i avsaknaden av olika typer av röster i medierna. Det finns också flera internationella och finländska medieundersökningar som visar att medierna oftast ger minoriteter samma roller enligt en liknande modell: de skildras som skurkar, offer eller hjältar, ofta som en del av en konflikt. En vanlig infallsvinkel i medieinnehåll som behandlar minoriteter är också starka motsättningar och att representanter för minoriteterna ses som främlingar, utomstående. Detta gäller såväl etniska minoriteter som exempelvis personer med funktionsnedsättning. Det är också vanligt att myndigheter eller intresseorganisationer för minoriteternas talan. När minoriteterna själva får göra sin röst hörd, handlar det vanligtvis om deras ställning som minoritetsgrupp. Man intervjuar sällan en person som representerar en minoritetsgrupp i egenskap av representant för en viss yrkeskår, användare av en service, invånare på en ort eller för att personen äter en glass en vacker sommardag.
Exempel: I en artikel om en skola indelas eleverna i invandrarungdomar och vanliga ungdomar. I samma artikel är en person med funktionsnedsättning ett hot om personen bor i grannskapet och ett offer eftersom grannarna ser personen som ett hot. Personen själv är hjälplös och oförmögen att föra sin egen talan. En person av romsk härkomst är en hjälte om hen klarar av grundskolan, annars är hen kriminell.
Om en viss grupp är överrepresenterad i medierna, om medierna skapar stereotyper och låter endast en lite grupp göra sig hörd, bygger vi upp en felaktig bild av världen. Det här är å andra sidan också en kvalitetsfråga. Genom en ensidig rapportering stödjer medierna ett förenklat och enkelt budskap. Och även om vissa enskilda artiklar baserar sig på fakta, speglar inte helheten verkligheten. Medier med flera röster stödjer också ett mer jämlikt samhälle och ökar delaktigheten. En person som kan identifiera sig själv och sin omgivning i den värld medierna beskriver, känner sig delaktig. Den värld medierna beskriver kan också stärka upplevelsen av utanförskap och öka risken för marginalisering.
Hur kan då medierna öka mångfalden? Forskningsresultaten skulle visserligen förändras om man i fråga om nyheter om brott alltid kategoriskt skulle lämna bort uppgifter om nationalitet, vilket även det är en viktig och aktuell reflektion. Men det är inte så enkelt. I vissa situationer är det relevant att informera om personens bakgrund och det är bra att detta diskuteras, men genom att öka mångfalden kan medierna betrakta representationsproblemet ur en annan synvinkel: Om medierna gör sitt innehåll mångsidigare, blir representationen och rapporteringen mer balanserad. Nyheter om brott får naturligt mindre betydelse.
Till sist fem tips till representanter för medierna:
- Fundera på mångfalden när ni intervjuar så kallade vanliga människor. Skulle den familj som intervjuas för en artikel om ett daghem kunna höra till en minoritetsgrupp? Skulle sommarens glassjury kunna vara mångformigare?
- Sök nya experter. Ordna en talkodag där ni söker nya experter och uppdaterar redaktionens lista över personer ni ringer till. Sveriges Rättviseförmedlingen är ett bra exempel på att det faktiskt finns olika slags experter.
- Upprätthåll och uppdatera också en lista över vem som får representera en viss grupp i era artiklar. Ringer ni alltid samma ordförande för en viss organisation då det handlar om en viss minoritets angelägenheter? En ny person kan bidra med nya synvinklar.
- Byt glasögon: Ur vems synvinkel är din artikel skriven? Finns det en ”vi mot er”- konstellation i artikeln? Och till vilken grupp hör du själv?
- Fundera på hur du använder bilder. Vem syns på bilderna? Framhäver bilderna vissa stereotyper? Är till exempel representanter för en minoritet anonyma?
