Hoppa till innehåll

Vi måste ingripa i våld mot kvinnor effektivare än idag

Våld mot kvinnor är ett allvarligt människorätts- och jämställdhetsproblem i Finland. Våldet är tyvärr påfallande allmänt jämfört med andra länder i Europa. Stater har eftersträvat att effektivera ingripandet i våld mot kvinnor genom internationella avtal, och organen som följer verkställigheten har påtalat situationen i Finland upprepade gånger.

I början av år 2022 inledde diskrimineringsombudsmannen sitt uppdrag som rapportör om våld möt kvinnor. Uppdraget är en del av verkställigheten av Istanbul-konventionen, och initierades av människorätts- och kvinnoorganisationerna. Rapportörens uppgift är att bevaka och utvärdera våld mot kvinnor och våld i närrelationer samt åtgärderna för att bekämpa våldet.

Våld riktat mot kvinnor kan vara fysiskt, mentalt, sexuellt eller ekonomiskt. En stor del av det våld som kvinnor upplever sker i parrelationer. Våldet i närrelationer förblir ofta dolt, ibland med mycket ödesdigra konsekvenser. Därför måste våldet identifieras bättre och myndigheterna måste ingripa. Förebyggande av och ingripande i våld mot kvinnor stöder också mer allmänt arbetet mot familjevåld, även då våldet riktas mot andra genus än kvinnor.

Diskrimineringsombudsmannen är självständig och oberoende i sitt uppdrag som rapportör om våld mot kvinnor. Det här innebära att ombudsmannen självständigt avgör till exempel fokusområdena i uppdraget, utan att ministerier eller övriga aktörer styr. Rapportörsuppdraget förutsätter samarbete särskilt med forsknings- och organisationsfältet. Vi ska undvika överlappande verksamheter. Formande av uppdraget förutsätter bakgrundsarbete, och vi kommer att inbjuda samarbetspartners och nätverk till gemensam diskussion. Under våren förstärker vi diskrimineringsombudsmannens byrås sakkunskap genom rekrytering av en sakkunnig.

Diskrimineringsombudsmannens övriga uppgifter stöder det nya rapportörsuppdraget. Ombudsmannen har under åren byggt upp kunnande och förståelse för betydelsen av att olika minoritetsgruppers situation beaktas. Följderna av våld mot kvinnor och att bearbeta upplevelserna kan variera då vi granskar situationen för kvinnor med funktionsnedsättning, äldre kvinnor, kvinnor som hör till etnisk minoritet eller som invandrat. Det är själklart att uppdraget måste ha en kunskaps- och faktabaserad utgångspunkt.

Det är därför väsentligt att vi bygger upp mångsidig kunskap om och att forskning sker ur olika minoritetsgruppers synvinkel. För närvarande finns till exempel ingen pålitlig forskning om euron för en kvinna med funktionsnedsättning, d v s vad hennes genomsnittliga förvärvsinkomst är jämfört med män i motsvarande situation.  I stället vet vi att kvinnor som hör till minoriteter kan ha en högre risk att bli utsatta för våld på grund av sitt genus. Ekonomiskt beroende kan å sin sida innebära att kvinnor utsätts för diskriminerande maktutövning och våld.

Våld mot kvinnor är ett allvarligt brott, och det här ska vara utgångspunkten i förhållningssättet till våldet. Våldet förblir dolt alltför ofta, vilket kan leda till att det förvärras. Att identifiera och ingripa i våldet är nödvändigt för att människor som blir offer ska kunna få hjälp. Samtidigt möjliggörs att förövaren kan få hjälp. Vi måste handla beslutsamt för att förebygga och minska på våldet. Staten och kommunerna måste ordna fungerande service, mångprofessionellt samarbete och tillräckliga resurser. Förverkligande av det straffrättsliga ansvaret förutsätter att arbetssätten och praxisen utvecklas i straffprocessen. Strukturer som upprätthåller våld behöver brytas ner, offren för våld bör skyddas, och kvinnors säkerhet bör tryggas.

Arbetet mot våld mot kvinnor har pågått länge och det sker positiv utveckling som bäst. Definitionen på våldtäkt i strafflagen är i färd att ändras så att den blir samtyckesbaserad, vilket stärker kvinnors sexuella självbestämmanderätt. Den mångprofessionella MARAK-metoden för riskbedömning av allvarligt våld i parrelationer och för att hjälpa offren har tagits i bruk på många områden. Välfärdsområdena får i framtiden en mycket betydande roll i hur programmet för bekämpning av våld mot kvinnor verkställs.

Som rapportör för våld mot kvinnor kräver vi att arbetet för att bekämpa våld genomförs effektivt, planerat och långsiktigt. Våld och rädslan för våld inkräktar på kvinnors liv och försvarar deras möjligheter att verka som fullvärdiga medlemmar i samhället. Varje kvinna har rätt till ett tryggt liv i vårt samhälle.