Under årens lopp har jag varit åklagare i många människohandelsbrott. Av dem har särskilt ett stannat i minnet med anledning av de många formerna av god praxis.

Fallet i sig var ett mycket klassiskt exempel på människohandel. Grace (namnen i texten är fingerade) hade varit frisör i Edo State i Nigeria när Rachel hade börjat locka henne till Europa genom att lova henne ett bättre liv och högre inkomstnivå som frisör. Rachel ordnade resan för Grace via Niger och Libyen till Italien. I Italien fick Grace höra att resan hade kostat 15 000 euro: för att betala resan skulle Grace arbeta som prostituerad enligt villkor som Rachel fastställde och för sexköpare som Rachel valde ut.

Senare förde Rachel Grace till Finland för att arbeta som prostituerad i olika städer. Alla pengar som Grace tjänade, flera tusentals euro, gick till Rachel som betalning för bland annat bostad, mat och annonsering.

I november 2016 togs Rachel och Grace till sidan för gränskontroll på Helsingfors-Vanda flygplats. Grace berättade för gränsmyndigheterna att det var andra gången hon kom till Finland och att hon tidigare hade arbetat i landet som prostituerad. Grace berättade att kvinnan hon reste med hade ordnat så att hon kom till Europa och sedan bedrivit koppleri med henne. Rachel anhölls omedelbart och Grace hänvisades till Finlands nationella hjälpsystem för offer för människohandel.

När fallet undersöktes upptäcktes att det var fråga om ett omfattande europeiskt fenomen. Liknande och nästintill identiska fall hade undersökts i Mellaneuropa och de nordiska länderna. Brottsbekämpningsenheten vid Gränsbevakningsväsendet, som undersökte fallet, kontaktade Europol och Eurojust. Eurojust förmedlade information om domarna i liknande fall i många olika länder, speciellt i Norge. Ett utlåtande om fenomenet, som skrivits av en expert vid universitetet i Oxford, överfördes via Europol. Utlåtandet skulle kunna utnyttjas också i andra motsvarande fall. Utredningen var effektiv och utredarna byggde aktivt upp en förtroendefull relation till Grace. Ur min egen synvinkel var det särskilt positivt att Gränsbevakningsväsendet, som utförde förundersökningen, höll åklagaren á jour med situationen i utredningen. Samarbetet med hjälpsystemet för offer för människohandel fungerade bra.

Rättegången sköttes undantagsvis av två åklagare, vilket gjorde åklagarens börda lättare. Min kollega var en person som specialiserat sig på brott riktade mot kvinnor och barn. Kunskapen om hörande av personer i utsatt ställning var till stor nytta i målet.

I tingsrätten dömdes huvudgärningsmannen till knappt fyra års fängelse och betalning av kännbar ersättning för grov människohandel och grovt ordnande av olaglig inresa. I hovrätten ändrades domen så att gärningsmannen dömdes till fängelse i två år och fem månader för människohandel och ordnande av olaglig inresa.

Fallet visade att genom att skapa nya kontakter och samarbetsrelationer kan bättre resultat än tidigare uppnås. Genom bra samarbete med såväl myndigheter som med aktörer inom den tredje sektorn nådde vi ett bra och rättvist resultat i ett obehagligt brott.