Hatretorik

Vad är hatretorik?

Hatretorik är kommunikation som hetsar till hat mot en person eller en grupp av människor. Kommunikationen kan uttryckas i tal men också exempelvis i skrift, bilder, symboler, musik, teckningar och filmer. 

Enligt Europarådets ministerkommittés definition avses med hatretorik alla sådana uttrycksformer som sprider, uppmuntrar till, främjar eller berättigar etniskt hat, utlänningsfientlighet, antisemitism eller annat hat som grundar sig på intolerans. Hatretorik kan anknyta till exempelvis hudfärg, nationell eller etnisk ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Syftet med hatretorik är oftast att skapa en bild av människor som tillhör en viss minoritetsgrupp som suspekta, opålitliga eller mindre värda. Hatretorik kränker ofta en annan persons människovärde djupt.

Hatretorik kan utgöra diskriminering som strider mot diskrimineringslagen

Diskrimineringsombudsmannens har till uppgift att bedöma hatretorik ur perspektivet av diskrimineringslagens förbud mot trakasserier. Hatretorik kan utgöra olaglig diskriminering med stöd av diskrimineringslagen, även om den nödvändigtvis inte alltid uppfyller något brottsrekvisit.

Enligt diskrimineringslagen är tal eller uttryck i form av trakasserier förbjudet med vilket man i regel kränker människovärdet av en person som tillhör någon minoritetsgrupp genom att skapa en stämning som gör att personen förnedras eller förödmjukas eller som är aggressiv gentemot honom eller henne. Ett beteende som kränker människovärdet behöver emellertid inte riktas direkt till en viss person för att det ska utgöra trakasserier mot denna person, utan det kan också rikta sig till en grupp av människor. 

Trakasserier som strider mot diskrimineringslagen kan utöver skrivna och talade uttryck utgöras exempelvis av tillgängliggörande och övrigt tillhandahållande av material som kränker människovärdet. Trakasserier kan förekomma oavsett kommunikationsmedel och -miljö, till exempel på sociala medier. Att sprida länkar som innehåller hatretorik kan också utgöra olagliga trakasserier. 

Hatretorikens konsekvenser

Hatretorik riktas mot personer och grupper som väljs ut utifrån deras bakgrund, personliga egenskaper, arbetsuppgifter eller ställningstaganden. Med hatretorik vill man ofta stänga ut vissa personer och grupper från samhället eller tysta vissa grupper av människor. Hatretorik har omfattande negativa mänskliga och samhälleliga konsekvenser. Hatretorik är särskilt skadlig för redan utsatta individer och minoritetsgrupper.

Syftet med hatretorik är allt oftare att påverka samhällsdebatten och beslutsfattandet. Med hatretorik som riktas exempelvis mot politiker, aktivister, tjänstemän, journalister, poliser, åklagare och domare försöker man påverka kärnan i rättsstaten, vilket kan få omfattande negativa konsekvenser för det demokratiska systemets funktionalitet.

Hatretorik kan också uppfylla brottsrekvisit

Straffbar hatretorik är kommunikation som uppfyller brottsrekvisit. Vanliga brottsrubriceringar för straffbar hatretorik är hets mot folkgrupp (ärekränkning), spridande av information som kränker privatlivet samt brott mot trosfrid. Ur samhällets synvinkel är hets mot folkgrupp ett särskilt allvarligt brott som i värsta fall kan exempelvis leda till förföljelse av personer som tillhör etniska minoritetsgrupper och våld mot dem. 

En person som gör sig skyldig till straffbar hatretorik döms oftast till bötesstraff, men om de ovannämnda gärningarna är grova kan de även leda till fängelsestraff.

Hatretorik och yttrandefrihet

Vid bedömningen av hatretorik ska även personens yttrandefrihet beaktas. Yttrande- och åsiktsfriheten är centrala grundläggande och mänskliga rättigheter. Grundlagen garanterar var och en rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Det finns emellertid gränser för yttrandefriheten. Yttrandefriheten får inte åberopas om man kränker andra människors centrala rättigheter. Till exempel kritik mot politik är en del av en fungerande demokrati. Däremot är det inte tillåtet att kränka, hota eller förolämpa människovärdet av människor eller grupper av människor.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i flera ärenden fastställt riktlinjer om hurdana yttranden inte omfattas av skyddet för yttrandefriheten. Även rentav skarp kritik mot exempelvis migrationspolitiken omfattas av yttrandefriheten, men yttranden som till sin natur är exempelvis rasistiska, kvinnofientliga, homo- och transfobiska, islamofobiska eller antisemitiska kränker de grundläggande och mänskliga rättigheterna och hotar användningen av de demokratiska rättigheterna och omfattas därmed inte av skyddet för yttrandefriheten. Factsheet om hatretorik.

Anmäl hatretorik

Om du ser hatretorik till exempel på en webbplats och du misstänker att det strider mot lagen, kan du anmäla det till polisen till exempel med blanketten för nättips. En sådan anmälan kan lämnas till polisen anonymt. 

Diskussionsforum, sociala medier och andra kommunikationskanaler erbjuder ofta också sina egna medel för anmälan av hatretorik. Ofta kan man kontakta administrationen eller använda sig av tjänstens interna anmälningskanal. 

Plattformens administratör är också ansvarig till exempel i situationer där administratören uppmärksammas om olagligt material på webbplatsen, men trots det tillåter medvetet att materialet finns på webbplatsen och inte vidtar några åtgärder för att avlägsna materialet.
Du kan också anmäla hatretorik till diskrimineringsombudsmannen om du misstänker att hatretoriken utgör trakasserier som strider mot diskrimineringslagen. Även en sådan anmälan kan lämnas anonymt. 

Mer information om hatretorik

Mer information om hatretorik finns till exempel här:

Mer om det här ämnet

null Diskrimineringsombudsmannen: nödvändigt att snabbt ingripa i trakasserier mot sexuella och könsminoriteter samt mot Pride-evenemang

Diskrimineringsombudsmannen: nödvändigt att snabbt ingripa i trakasserier mot sexuella och könsminoriteter samt mot Pride-evenemang

Diskrimineringsombudsmannen oroas över trakasserier och hat mot sexuella och könsminoriteter samt mot Pride-evenemang. Signalerna om trakasserier, diskriminering och rädsla för våld som unga personer upplever är särskilt oroande. Ombudsmannen betonar att myndigheterna, arbetsgivarna och utbildningsanordnarna har en skyldighet att ingripa i trakasserier och diskriminering samt att aktivt främja likabehandling. Det är nödvändigt att målmedvetet och effektivt ingripa i homo- och transfobi.

Under den gångna sommaren har flera Pride-evenemang blivit föremål för trakasserier. Hat har riktats mot sexuella och könsminoriteter och deras rättigheter har ifrågasatts i den offentliga debatten. Diskriminering, trakasserier och rädsla för våld som unga personer upplevt är särskilt oroande. Till exempel visar resultaten från undersökningen Hälsa i skolan 2021 att en alarmerande stor del av de unga som tillhör sexuella och könsminoriteter har upplevt diskriminering och också fysiska hot.

Det är nödvändigt att effektivt och utan dröjsmål ingripa i homo- och transfobiska trakasserier och diskriminering som sexuella och könsminoriteter blir utsatta för.  Vi måste också arbeta kontinuerligt för att motverka de diskriminerande strukturerna och de homofobiska attityderna i samhället. 

- Vi måste arbeta i hela samhället för att försäkra oss om att unga personer som tillhör sexuella och könsminoriteter kan lita på att man tryggar deras välbefinnande och tillgodoseendet av deras mänskliga rättigheter. Det är nödvändigt att målmedvetet ingripa i trakasserier och diskriminering som de blir utsatta för, betonar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

Nödvändigheten av Pride-flaggor har också ifrågasatts i den offentliga debatten. Missuppfattningen om att likabehandling skulle betyda att alla behandlas lika har också kommit fram i debatten. Lika behandling av alla räcker dock inte alltid till att garantera att likabehandling uppnås, utan människogrupper som riskerar bli diskriminerade kan stödjas med särskilda åtgärder. Till exempel just Pride-flaggor är ett synligt och symboliskt sätt att visa stöd till minoriteter och främja likabehandling. 

Enligt diskrimineringslagen har myndigheterna, till exempel kommunerna och städerna, utbildningsanordnarna och läroanstalterna en skyldighet att främja likabehandling och att säkerställa att deras verksamhet inte är diskriminerande. Denna skyldighet innefattar en skyldighet att förebygga all diskriminering som grundar sig på människornas egenskaper samt att målmedvetet ingripa i trakasserier. 

- Till exempel skolorna, läroanstalterna och hobbyverksamheter ska vara trygga miljöer för alla. Alla barn och unga har rätt att bli respekterad, sedd och hörd som sig själva, konstaterar Stenman.

Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden enligt diskrimineringslagen. Den som blir utsatt för diskriminering eller trakasserier på grund av sexuell läggning kan kontakta diskrimineringsombudsmannen. Man kan kontakta diskrimineringsombudsmannen även om man inte är säker på att man har blivit diskriminerad. 

06.09.2022