Hatretorik

Vad är hatretorik?

Hatretorik är kommunikation som hetsar till hat mot en person eller en grupp av människor. Kommunikationen kan uttryckas i tal men också exempelvis i skrift, bilder, symboler, musik, teckningar och filmer.

Enligt Europarådets ministerkommittés definition avses med hatretorik alla sådana uttrycksformer som sprider, uppmuntrar till, främjar eller berättigar etniskt hat, utlänningsfientlighet, antisemitism eller annat hat som grundar sig på intolerans. Hatretorik kan anknyta till exempelvis hudfärg, nationell eller etnisk ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Syftet med hatretorik är oftast att skapa en bild av människor som tillhör en viss minoritetsgrupp som suspekta, opålitliga eller mindre värda. Hatretorik kränker ofta en annan persons människovärde djupt.

Hatretorik kan utgöra diskriminering som strider mot diskrimineringslagen

Diskrimineringsombudsmannens har till uppgift att bedöma hatretorik ur perspektivet av diskrimineringslagens förbud mot trakasserier. Hatretorik kan utgöra olaglig diskriminering med stöd av diskrimineringslagen, även om den nödvändigtvis inte alltid uppfyller något brottsrekvisit.

Enligt diskrimineringslagen är tal eller uttryck i form av trakasserier förbjudet med vilket man i regel kränker människovärdet av en person som tillhör någon minoritetsgrupp genom att skapa en stämning som gör att personen förnedras eller förödmjukas eller som är aggressiv gentemot honom eller henne. Ett beteende som kränker människovärdet behöver emellertid inte riktas direkt till en viss person för att det ska utgöra trakasserier mot denna person, utan det kan också rikta sig till en grupp av människor.

Trakasserier som strider mot diskrimineringslagen kan utöver skrivna och talade uttryck utgöras exempelvis av tillgängliggörande och övrigt tillhandahållande av material som kränker människovärdet. Trakasserier kan förekomma oavsett kommunikationsmedel och -miljö, till exempel på sociala medier. Att sprida länkar som innehåller hatretorik kan också utgöra olagliga trakasserier.

Hatretorikens konsekvenser

Hatretorik riktas mot personer och grupper som väljs ut utifrån deras bakgrund, personliga egenskaper, arbetsuppgifter eller ställningstaganden. Med hatretorik vill man ofta stänga ut vissa personer och grupper från samhället eller tysta vissa grupper av människor. Hatretorik har omfattande negativa mänskliga och samhälleliga konsekvenser. Hatretorik är särskilt skadlig för redan utsatta individer och minoritetsgrupper.

Syftet med hatretorik är allt oftare att påverka samhällsdebatten och beslutsfattandet. Med hatretorik som riktas exempelvis mot politiker, aktivister, tjänstemän, journalister, poliser, åklagare och domare försöker man påverka kärnan i rättsstaten, vilket kan få omfattande negativa konsekvenser för det demokratiska systemets funktionalitet.

Hatretorik kan också uppfylla brottsrekvisit

Straffbar hatretorik är kommunikation som uppfyller brottsrekvisit. Vanliga brottsrubriceringar för straffbar hatretorik är hets mot folkgrupp (ärekränkning), spridande av information som kränker privatlivet samt brott mot trosfrid. Ur samhällets synvinkel är hets mot folkgrupp ett särskilt allvarligt brott som i värsta fall kan exempelvis leda till förföljelse av personer som tillhör etniska minoritetsgrupper och våld mot dem.

En person som gör sig skyldig till straffbar hatretorik döms oftast till bötesstraff, men om de ovannämnda gärningarna är grova kan de även leda till fängelsestraff.

Hatretorik och yttrandefrihet

Vid bedömningen av hatretorik ska även personens yttrandefrihet beaktas. Yttrande- och åsiktsfriheten är centrala grundläggande och mänskliga rättigheter. Grundlagen garanterar var och en rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Det finns emellertid gränser för yttrandefriheten. Yttrandefriheten får inte åberopas om man kränker andra människors centrala rättigheter. Till exempel kritik mot politik är en del av en fungerande demokrati. Däremot är det inte tillåtet att kränka, hota eller förolämpa människovärdet av människor eller grupper av människor.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i flera ärenden fastställt riktlinjer om hurdana yttranden inte omfattas av skyddet för yttrandefriheten. Även rentav skarp kritik mot exempelvis migrationspolitiken omfattas av yttrandefriheten, men yttranden som till sin natur är exempelvis rasistiska, kvinnofientliga, homo- och transfobiska, islamofobiska eller antisemitiska kränker de grundläggande och mänskliga rättigheterna och hotar användningen av de demokratiska rättigheterna och omfattas därmed inte av skyddet för yttrandefriheten. Factsheet om hatretorik.

Anmäl hatretorik

Om du ser hatretorik till exempel på en webbplats och du misstänker att det strider mot lagen, kan du anmäla det till polisen till exempel med blanketten för nättips. En sådan anmälan kan lämnas till polisen anonymt.

Diskussionsforum, sociala medier och andra kommunikationskanaler erbjuder ofta också sina egna medel för anmälan av hatretorik. Ofta kan man kontakta administrationen eller använda sig av tjänstens interna anmälningskanal.

Plattformens administratör är också ansvarig till exempel i situationer där administratören uppmärksammas om olagligt material på webbplatsen, men trots det tillåter medvetet att materialet finns på webbplatsen och inte vidtar några åtgärder för att avlägsna materialet.
Du kan också anmäla hatretorik till diskrimineringsombudsmannen om du misstänker att hatretoriken utgör trakasserier som strider mot diskrimineringslagen. Även en sådan anmälan kan lämnas anonymt.

Mer information om hatretorik

Mer information om hatretorik finns till exempel här:

Trakasserier Kundtjänst

Mer om det här ämnet

Diskrimineringsombudsmannens årsberättelse: Diskriminering försvårar livet för personer med funktionsnedsättning

Diskriminering och de utmaningar som finns gällande tillgodoseendet av rättigheterna hos personer med funktionsnedsättning är den vanligaste orsaken till att diskrimineringsombudsmannen blir kontaktad. Det här kommer fram i diskrimineringsombudsmannens årsberättelse från år 2022 som idag överlämnats till statsrådet. Diskrimineringsombudsmannen fick i början av år 2022 ett nytt mandat som rapportör om våld mot kvinnor. Rapportörens slutsatser från det första året är att förbyggande av våld mot kvinnor kräver att våldet och riskerna identifieras bättre, att straffprocessen fungerar bättre och att vården av och stödet till både förövare och offer stärks.

Diskrimineringsombudsmannen har under år 2022 behandlat diskriminering av personer med funktionsnedsättning på alla livsområden. Bland kontakterna till diskrimineringsombudsmannen syns ändå särskilt teman som har med skolvärlden att göra.

När det gäller barn med funktionsnedsättning förhindrar praxis i skolorna barnens möjligheter att på ett jämlikt sätt delta i skolans verksamhet. Under 2022 har diskrimineringsombudsmannen bland annat behandlat flera kontakter om skolresor och lägerskolor. Kontakterna har handlat om att barn med funktionsnedsättning inte har haft lika möjligheter att delta i undervisning och annan verksamhet som skett utanför skolområdet. Diskrimineringsombudsmannen betonar att skolorna måste bli bättre på att se till att rättigheterna till jämlik skolgång för barn med funktionsnedsättning tillgodoses och att skolornas praxis bättre stöder barnens möjligheter att delta i skolans verksamhet som en del av skolgemenskapen.

Förutom kontakterna i skolvärlden visar de kontakter ombudsmannen fått att tolkningen av funktionshinderservicelagen gör vardagen svårare för många personer med funktionsnedsättning. På basis av kontakterna föds en oro att det finns det en risk för bristfällig och för strikt lagtolkning vid beviljandet av tjänster i enlighet med lagen om funktionshinderservice. Det verkar också som att annan förpliktande lagstiftning som tryggar likabehandling av personer med funktionsnedsättning ofta blir åsidosatt. Den nya funktionshinderservicelagen är av särskild vikt för utvecklande av praxis för beviljande av tjänster.

– Under den kommande regeringsperioden måste vi noggrant följa med hur den nya funktionshinderservicelagen fungerar och tolkas. Fungerande funktionshinderservicetjänster är en förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna vara delaktiga i vårt samhälle, till exempel i arbetslivet, som företagare eller i hobbyer, säger diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

Diskrimineringsombudsmannen får äntligen rätt att ingripa i diskriminering i arbetslivet

Riksdagen godkände den förnyade diskrimineringslagen i december år 2022. Förändringarna träder i kraft den 1.6.2023. Den förnyade lagstiftningen innebär att diskrimineringsombudsmannens mandat breddas till att gälla också utredande av diskrimineringsfall i arbetslivet.

– Forskningen visar att särskilt minoriteter upplever mycket diskriminering inom arbetslivet och rekrytering. Diskriminering inom rekrytering leder också till ojämlikhet som hopar sig. Genom att ingripa i rekryteringsdiskriminering kan vi också förbättra möjligheterna att tillgodose andra rättigheter som till exempel tillräcklig inkomst. Vi hoppas att de som upplevt diskriminering inom rekrytering nu tar kontakt med oss, säger Kristina Stenman

Det första året som rapportör om våld mot kvinnor

Diskrimineringsombudsmannen inledde sitt lagstadgade uppdrag som rapportör om våld mot kvinnor den 1.1.2022. Ombudsmannens målsättning i det här arbetet är att på lång sikt få våldet mot kvinnor att minska. Det här förutsätter bättre identifiering av våld mot kvinnor och riskerna för våld, att straffprocessen fungerar bättre och att vården och stödet både till förövare och offer stärks.

Det behövs könsspecifikt arbete mot våld för att våldet skall minska och för att Finland skall vara ett tryggt land för alla oavsett kön.

– Formerna och följderna av våld och motiven till våld är starkt könsuppdelade, vilket betyder att det finns betydande skillnader mellan män och kvinnor i den genomsnittliga upplevelsen av våld. I Finland tvistar man dock fortfarande om behovet av könsspecifikt arbete mot våld och hur den könsneutrala lagstiftningen klarar av att skydda alla våldsoffer och straffa gärningspersonerna, konstaterar överinspektör Marjo Rantala.

För den kommande regeringsperioden efterlyser diskrimineringsombudsmannen bland annat en ändring av strafflagen så att den bättre kan identifiera särdrag av våld i nära relationer. Diskrimineringsombudsmannen betonar också att datainsamlingen och informationssystemen ska utvecklas. Information om hur vanligt förekommande våld mot kvinnor är, de olika formerna av våldet och dess konsekvenser behövs, likaså information om hur våld mot kvinnor identifieras och behandlas i servicesystemet och straffprocessen.

Nästa regering måste fortsätta att beslutsamt agera för att främja grundrättigheterna och likabehandling

Diskrimineringsombudsmannen är en självständig och oberoende myndighet som har till uppgift att främja likabehandling och ingripa i diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen verkar också som Finlands nationella rapportör om människohandel och övervakar verkställigheten av avlägsnandet av utlänningar ur landet.

Diskrimineringsombudsmannens verksamhetsområde är omfattande. Tillsyn och främjande av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna är gemensamt för de olika uppgifterna.

– Forskning, olika utredningar och de kontakter vi får visar att det arbete ännu återstår för att främja likabehandling och förbättra rättigheterna hos personer i sårbar ställning. Därför måste nästa regering aktivt fortsätta att arbeta till exempel delkaktighet i arbetslivet för personer med funktionsnedsättningoch fortsätta åtgärderna i enlighet med handlingsprogrammet mot rasism. I utlänningslagen och utlänningsärenden måste rätten till familjeliv bättre tas i beaktande, konstaterar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.

Ombudsmannens uppgifter och rättigheter har inskrivits i diskrimineringslagen (1325/2014) och lagen om diskrimineringsombudsmannen (1326/2014). Några av ombudsmannens uppgifter och rättigheter är inskrivna i utlänningslagen (301/2004).

Läs mer om diskrimineringsombudsmannens verksamhet i årsberättelsen för år 2022: Diskrimineringsombudsmannens årsberättelse 2022 (pdf).

Diskrimineringsombudsmannens rekommendationer för regeringsprogrammet.

20.04.2023

Se »