Hatretorik

Vad är hatretorik?

Hatretorik är kommunikation som hetsar till hat mot en person eller en grupp av människor. Kommunikationen kan uttryckas i tal men också exempelvis i skrift, bilder, symboler, musik, teckningar och filmer. 

Enligt Europarådets ministerkommittés definition avses med hatretorik alla sådana uttrycksformer som sprider, uppmuntrar till, främjar eller berättigar etniskt hat, utlänningsfientlighet, antisemitism eller annat hat som grundar sig på intolerans. Hatretorik kan anknyta till exempelvis hudfärg, nationell eller etnisk ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Syftet med hatretorik är oftast att skapa en bild av människor som tillhör en viss minoritetsgrupp som suspekta, opålitliga eller mindre värda. Hatretorik kränker ofta en annan persons människovärde djupt.

Hatretorik kan utgöra diskriminering som strider mot diskrimineringslagen

Diskrimineringsombudsmannens har till uppgift att bedöma hatretorik ur perspektivet av diskrimineringslagens förbud mot trakasserier. Hatretorik kan utgöra olaglig diskriminering med stöd av diskrimineringslagen, även om den nödvändigtvis inte alltid uppfyller något brottsrekvisit.

Enligt diskrimineringslagen är tal eller uttryck i form av trakasserier förbjudet med vilket man i regel kränker människovärdet av en person som tillhör någon minoritetsgrupp genom att skapa en stämning som gör att personen förnedras eller förödmjukas eller som är aggressiv gentemot honom eller henne. Ett beteende som kränker människovärdet behöver emellertid inte riktas direkt till en viss person för att det ska utgöra trakasserier mot denna person, utan det kan också rikta sig till en grupp av människor. 

Trakasserier som strider mot diskrimineringslagen kan utöver skrivna och talade uttryck utgöras exempelvis av tillgängliggörande och övrigt tillhandahållande av material som kränker människovärdet. Trakasserier kan förekomma oavsett kommunikationsmedel och -miljö, till exempel på sociala medier. Att sprida länkar som innehåller hatretorik kan också utgöra olagliga trakasserier. 

Hatretorikens konsekvenser

Hatretorik riktas mot personer och grupper som väljs ut utifrån deras bakgrund, personliga egenskaper, arbetsuppgifter eller ställningstaganden. Med hatretorik vill man ofta stänga ut vissa personer och grupper från samhället eller tysta vissa grupper av människor. Hatretorik har omfattande negativa mänskliga och samhälleliga konsekvenser. Hatretorik är särskilt skadlig för redan utsatta individer och minoritetsgrupper.

Syftet med hatretorik är allt oftare att påverka samhällsdebatten och beslutsfattandet. Med hatretorik som riktas exempelvis mot politiker, aktivister, tjänstemän, journalister, poliser, åklagare och domare försöker man påverka kärnan i rättsstaten, vilket kan få omfattande negativa konsekvenser för det demokratiska systemets funktionalitet.

Hatretorik kan också uppfylla brottsrekvisit

Straffbar hatretorik är kommunikation som uppfyller brottsrekvisit. Vanliga brottsrubriceringar för straffbar hatretorik är hets mot folkgrupp (ärekränkning), spridande av information som kränker privatlivet samt brott mot trosfrid. Ur samhällets synvinkel är hets mot folkgrupp ett särskilt allvarligt brott som i värsta fall kan exempelvis leda till förföljelse av personer som tillhör etniska minoritetsgrupper och våld mot dem. 

En person som gör sig skyldig till straffbar hatretorik döms oftast till bötesstraff, men om de ovannämnda gärningarna är grova kan de även leda till fängelsestraff.

Hatretorik och yttrandefrihet

Vid bedömningen av hatretorik ska även personens yttrandefrihet beaktas. Yttrande- och åsiktsfriheten är centrala grundläggande och mänskliga rättigheter. Grundlagen garanterar var och en rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Det finns emellertid gränser för yttrandefriheten. Yttrandefriheten får inte åberopas om man kränker andra människors centrala rättigheter. Till exempel kritik mot politik är en del av en fungerande demokrati. Däremot är det inte tillåtet att kränka, hota eller förolämpa människovärdet av människor eller grupper av människor.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i flera ärenden fastställt riktlinjer om hurdana yttranden inte omfattas av skyddet för yttrandefriheten. Även rentav skarp kritik mot exempelvis migrationspolitiken omfattas av yttrandefriheten, men yttranden som till sin natur är exempelvis rasistiska, kvinnofientliga, homo- och transfobiska, islamofobiska eller antisemitiska kränker de grundläggande och mänskliga rättigheterna och hotar användningen av de demokratiska rättigheterna och omfattas därmed inte av skyddet för yttrandefriheten. Factsheet om hatretorik.

Anmäl hatretorik

Om du ser hatretorik till exempel på en webbplats och du misstänker att det strider mot lagen, kan du anmäla det till polisen till exempel med blanketten för nättips. En sådan anmälan kan lämnas till polisen anonymt. 

Diskussionsforum, sociala medier och andra kommunikationskanaler erbjuder ofta också sina egna medel för anmälan av hatretorik. Ofta kan man kontakta administrationen eller använda sig av tjänstens interna anmälningskanal. 

Plattformens administratör är också ansvarig till exempel i situationer där administratören uppmärksammas om olagligt material på webbplatsen, men trots det tillåter medvetet att materialet finns på webbplatsen och inte vidtar några åtgärder för att avlägsna materialet.
Du kan också anmäla hatretorik till diskrimineringsombudsmannen om du misstänker att hatretoriken utgör trakasserier som strider mot diskrimineringslagen. Även en sådan anmälan kan lämnas anonymt. 

Mer information om hatretorik

Mer information om hatretorik finns till exempel här:

Mer om det här ämnet

null Diskrimineringsombudsmannens rekommendationer för regeringsperioden 2023–2027

Diskrimineringsombudsmannens rekommendationer för regeringsperioden 2023–2027

Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar ett flertal åtgärder för den kommande regeringsperioden för att främja likabehandling, effektivisera ingripandet i diskriminering, förbättra utlänningars rättigheter samt utveckla arbetet mot människohandel och våld mot kvinnor.

Främjande av de grundläggande och mänskliga rättigheterna kräver långsiktiga åtgärder över regeringsperioderna och utvecklandet av ett mer jämlikt samhälle förutsätter planmässiga politikåtgärder som siktar långt in i framtiden. Diskrimineringsombudsmannen önskar stark engagemang av den kommande regeringen i arbetet mot diskriminering, människohandel och våld mot kvinnor samt människorättsvänlig politik för att främja utlänningars rättigheter. 

Diskrimineringsombudsmannens rekommendationer för den kommande regeringsperioden grundar sig på ombudsmannens sakkunnigarbete, forskningsrön samt information som erhållit genom observationer vid kundarbetet och arbetet med intressentgrupperna. En del av målsättningarna och rekommendationerna finns i ombudsmannens berättelse till riksdagen som överlämnades under våren 2022. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ställde sig bakom de flesta av ombudsmannens rekommendationer i sitt betänkande och förutsätter att statsrådet vidtar olika åtgärder som baseras på ombudsmannens rekommendationer. 

Regeringsprogrammet bör innehålla åtgärder för att förebygga diskriminering och minska våld mot kvinnor samt förbättra utlänningars rättigheter och ställningen av offer för människohandel

Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar att regeringsprogrammet innehåller bland annat bestämmelser om att ett regnbågspolitiskt program ska upprättas och programmet mot rasism ska fortsätta. Ombudsmannen ger också flera rekommendationer om ändringar till utlänningslagen. Ombudsmannen föreslår att en del av ändringarna genomförs som en del av totalreformen av utlänningslagen, men en del av ändringsbehoven är mer brådskande till exempel för att trygga rättigheterna för offer för människohandel. Dessutom föreslår ombudsmannen att utlänningslagen ändras för att minska risken för diskriminering. I sin nuvarande för är utlänningslagen otydlig och förhindrar inte etnisk profilering i tillräcklig omfattning. Ombudsmannen anser att utlänningslagen behöver revideras på grund av bestämmelsens otydlighet och risken för diskriminering så att förbudet mot diskriminering på grund av etnicitet beaktas i bestämmelsen och dess motiveringar. 

I sina rekommendationer för regeringsprogrammet fäster diskrimineringsombudsmannen uppmärksamhet vid flera utmaningar som förknippas med boende. Under denna regeringsperiod har man inte uppnått målsättningarna för att minska bostadslösheten och detta arbete måste fortsätta. Rätten till en bostad är en grundläggande rättighet och en förutsättning för ett tryggt liv. I sina rekommendationer om tillgänglighet föreslår ombudsmannen att lagstiftningen skärps. 

Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar också bland annat likabehandlingsfrämjande åtgärder som hänför sig till utbildning, projekt för att främja likabehandling i arbetslivet och åtgärder för att beakta likabehandlingskonsekvenserna av användningen av artificiell intelligens.

I egenskap av rapportör om våld mot kvinnor rekommenderar diskrimineringsombudsmannen för arbetet mot våld mot kvinnor bland annat att strafflagen granskas som en helhet och dess ändringsbehov bedöms ur perspektivet för jämställdhet mellan könen. Strafflagen ska ändras så att den kan bättre identifiera särdrag av våld i nära relationer. Rapportören rekommenderar även andra åtgärder för att förbättra tjänster, hjälp, stöd och skydd för offren. 

Bekanta sig med diskrimineringsombudsmannens rekommendationer för regeringsperioden 2023-2027 (PDF)

Diskrimineringsombudsmannens uppgift

Diskrimineringsombudsmannen är en självständig och oberoende myndighet. Det innebär att ombudsmannen beslutar själv om sin verksamhet och sina prioriteringar. Diskrimineringsombudsmannen har flera olika behörigheter och uppgifter. Hjälp till människor i en sårbar ställning samt övervakning och främjande av de grundläggande och mänskliga rättigheterna är gemensamt för dessa.

Diskrimineringsombudsmannen har till uppgift att främja likabehandling och ingripa i diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen är också Finlands nationella rapportör om människohandel och om våld mot kvinnor. Ombudsmannens uppgifter innefattar också att följa och främja utlänningars ställning och rättigheter. Dessutom har ombudsmannen en lagstadgad uppgift att övervaka verkställigheten av avlägsnanden ur landet.  
 

13.12.2022