Åldersdiskriminering

Diskrimineringslagen förbjuder åldersdiskriminering. Förbudet mot diskriminering i diskrimineringslagen gäller diskriminering av personer i alla åldrar, det vill säga vem som helst kan bli diskriminerad på grund av ålder.

Åldersdiskriminering förekommer ofta i form av åldersgränser som fastställts utan godtagbart skäl. Till exempel på så sätt att unga inte får tillträde till självbetjäningsbibliotek eller servicestationer, att personer som fyllt 65 år inte kan inneha ansvarsuppgifter i föreningar, att läkarcentraler häver avtal om yrkesutövare för läkare som fyllt 70 år utan individuell bedömning eller att studerande som fyllt 30 år inte får samma rabatter som personer under 30 år. Dessa exempel kan vara diskriminering, men åldersbegränsningar måste alltid bedömas från fall till fall.

Ålder är en av de typiska diskrimineringsgrunder som förekommer vid multipel diskriminering. Diskriminering kan alltså ske förutom på grund av ålder till exempel på grund av kön, funktionsnedsättning eller etniskt ursprung.

Diskriminering på grund av ålder kan vara direkt eller indirekt. Indirekt åldersdiskriminering kan till exempel bestå av ogrundade krav på karriärsår för att få en viss förmån.

Särbehandling på grund av ålder är inte diskriminering, om bemötandet grundar sig på lag, bemötandet har ett godtagbart mål och metoderna för att uppnå målet är proportionerliga. Det ska alltså finnas en godtagbar och proportionerlig orsak till att fastställa åldersgränser, till exempel att skydda barn. Till exempel är åldersgränser som fastställs i alkohollagen således tillåtna. Behandling som har ett godtagbart mål med tanke på de grundläggande och mänskliga rättigheterna kräver inte alltid lagstiftning. Tjänsteleverantörers rabatter för pensionärer kan nämnas som ett exempel på sådan behandling. 

Särbehandling i arbetslivet på grund av ålder

Särbehandling på grund av ålder förekommer ofta i arbetslivet. Särbehandling i arbetet och vid anställning är tillåtna under vissa förutsättningar: särbehandlingen ska basera sig på arbetsuppgifternas natur och de verkliga och avgörande krav som hänför sig till utförandet av dem. Dessutom ska särbehandlingen vara proportionerlig. Med proportionalitet avses att målet inte får eftersträvas på ett sätt som är oändamålsenligt eller överdimensionerat.

Särbehandling på grund av ålder kan också vara berättigad om särbehandlingen har ett sysselsättningspolitiskt eller arbetsmarknadsmässig mål. Behandlingen ska dock vara "objektiv och ändamålsenlig" enligt diskrimineringslagen. Ett exempel på detta kunde vara en sysselsättningskampanj som förebygger utslagning av unga på arbetsmarknaden. Diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen gäller inte heller åldersgränser som fastställts för erhållande av pensions- eller invaliditetsförmåner. 

Exempel: Åldersdiskriminering vid rekryteringen av specialjägare

Helsingfors hovrätt dömde försvarsmakten för åldersdiskriminering vid rekryteringen av en specialjägare. Frågan gällde huruvida en sökande blev diskriminerad när hen inte fick visstidsanställning som specialjägare trots att hen var lämplig och kompetent. Den sökande hade tidigare arbetat med motsvarande uppgifter, men blev inte utvald som 33-åring på grund av sin ålder. Vid rekryteringen av specialjägare var det fråga om en visstidsanställning på fem år. Hovrätten ansåg att uppgifterna som specialjägare kräver exceptionellt god fysisk kondition och att endast unga personer kan klara av dem. Specialjägarenhetens prestationsförmåga säkerställdes dock genom visstidsavtal och krävande fysiska tester. Ålderskriteriet tillämpades inte heller konsekvent och systematiskt.