Diskrimineringsombudsmannens utlåtande om tillämpningen av likabehandlingsprincipen vid vaccinationsordningen
Till social- och hälsovårdsministeriet
Diskrimineringsombudsmannen tackar för möjligheten att ge utlåtande om tillämpande av principen om likabehandling i samband med en eventuell regional prioritering i vaccinationsordningen vid vaccineringen mot covid-19-viruset. I det här utlåtandet fokuserar diskrimineringsombudsmannen på de begränsningar som principen om likabehandling och förbudet mot diskriminering ställer på beslutsfattandet. Ombudsmannen bedömer inte epidemiologiska sannolikheter och tar inte ställning till slutsatser om vaccinationsordningen baserat på dessa.
1. Principen om likabehandling och utgångspunkterna i bedömningen
Grundlagens 6 § innehåller stadganden om principen om lika behandling och förbudet mot diskriminering. Dessutom skall det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses, enligt grundlagens 22 §. I diskrimineringslagen (1325/2014) stadgas närmare om förbudet mot diskriminering. Vid lagstiftande om vaccinationsordningen begränsas lagstiftarens prövning både av principen om likabehandling och förbudet mot diskriminering.
Principen om likabehandling innehåller två element både i diskrimineringslagen och grundlagen. Det ena är kravet om likadan behandling av personer i samma situation, det andra är kravet om att slutresultatet ska vara jämlikt, det vill säga att olika utgångspunkter kan motivera olik behandling av personer, för att uppnå verklig jämlikhet.
Diskrimineringsombudsmannens uppfattning är att man hittills eftersträvat att uppfylla båda dessa regler för principen om likabehandling i uppgörandet av vaccineringsordningen. Vaccineringarna har riktats till de grupper där insjuknande i korona med största sannolikhet leder till den största risken för hälsan, samt till vissa yrkesgrupper såsom hälsovårdspersonalen, vars risk att insjukna är högre än genomsnittet. Å andra sidan har målsättningen varit en så jämn fördelning av vaccinationerna som möjligt, där hälsoriskerna inte förutsatt ett avvikande från denna princip.
Likabehandling är en central värdering och grundrättighet i det finländska samhället, och därför bör särskild vikt fästas vid att bedöma förverkligandet av likabehandling och dokumentering av bedömningen. Misstankar om kränkningar av principen om likabehandling bör tas på allvar och dessa bör bemötas i motiveringarna för beslut.
Diskrimineringsombudsmannen bedömer att ”lika behandling av alla” bättre i den offentliga diskussionen upplevs svara mot principen om jämlik-het än sådan olik behandling som syftar till att beakta olikheter i utgångspunkterna och leder till ett jämlikt resultat.
Diskrimineringsombudsman-nens uppfattning är att dessa två element inte kan ställas i prioritetsordning, men att särskild behandling som syftar till ett jämlikt slutresultat måste motiveras mer omsorgsfullt än lika behandling av alla.
Ombudsmannen konstaterar att principen om likabehandling inte i sig utgör ett hinder för att rikta vaccinationer eller andra åtgärder inom hälsovården, då riktandet jämnar ut de hälsorisker för människorna som pandemin orsakar. De här riskerna kan till exempel hänföra sig till komplikationer som viruset åsamkar personer i olika åldrar eller med olika sjukdomar, risken att insjukna för personer i olika yrkesuppgifter, eller risken för insjuknande på grund av regionala skillnader i förekomsten av viruset.
2. Förverkligande av och förutsättningarna för olik behandling
I principen om jämlik behandling som beskrivits ovan ingår grundlagens och diskrimineringslagens förbud mot diskriminering och reglerna om positiv särbehandling.
Utgångspunkten i diskrimineringsförbudet är att olika behandling till exempel på grund av bostadsort är förbjuden om det inte finns en godtagbar orsak enligt grundlagen (legitim grund i diskrimineringslagen) Gemensamt för dessa, särskilt när det är fråga om åtgärder som innebär utövande av offentlig makt, är att åtgärderna måste basera sig på lag och ha ett godtagbart syfte. Därutöver bör medlen för att uppnå dessa syften vara proportionerliga, vilket innebär att av de tillbudstående medlen bör användas de som förorsakar möjligast ringa särbehandling.
Diskrimineringsombudsmannen konstaterar följande om bedömningen av av huruvida dessa kriterier uppfylls, då en avvägning görs av prioritering i vaccineringsordningen på basen av bostadsort:
Diskrimineringsombudsmannen anser att om beslut görs om riktande av vaccinationerna så bör detta åtminstone ske genom att statsrådets förordning om frivilliga covid-19-vaccinationer ändras. Förordningens 2 paragraf verkar inte innehålla en sådan tydlig, avgränsad grund för en regional priori-tering att kraven som ställs för ett motiverande av olik behandling skulle uppfyllas. Riktande enbart på basen av administrativa bestämmelser uppfyller inte kravet om lagbundenhet. Dessutom bör den valda prioriteringsgrunden med tillräcklig tydlighet framgå ur stadgandet som innehåller befullmäktigandet att avge förordningar, i detta fall smittskyddslagens 54 §.
Enligt ombudsmannens bedömning kan målsättningar som syftar till att skydda invånarnas rätt till liv och hälsa anses som godtagbara. Dylika är åtminstone förhindrande av spridningen av en epidemi på grund av en allmänfarlig smittosam sjukdom för att skydda befolkningens hälsa, minskande av allvarliga sjukdomsfall och dödsfall i Finland, samt tryggande av bärkraften hos hälsovårdssystemet.
För att det skall anses sakenligt att rikta vaccinationer enligt boendeplats, med syfte att uppnå dessa målsättningar, bör beslutsfattarna kunna visa att en regional prioritering sannolikt förhindrar spridningen av ifrågavarande smittosamma sjukdom och på så sätt mer effektivt tryggar invånarnas hälsa och hälsovårdens bärkraft, än att vaccinationerna delas jämnt bland hela befolkningen. Dessutom bör den regionala prioriteringen vara proportionell: Inga medel som innebär mindre allvarliga begränsningar står till buds.
Som sammanfattning konstaterar diskrimineringsombudsmannen att en regional prioritering av vaccineringarna är motiverad och jämlik om man genom den åtgärden bättre kan skydda befolkningens liv och hälsa.
Diskrimineringsombudsman Kristina Stenman
Byråchef Rainer Hiltunen
31.03.2021
