Diskriminering 

Diskriminering betyder att en person behandlas sämre än andra på grund av någon personlig egenskap  Alla människor har rätt till likabehandling och diskriminering förbjuds i flera av våra nationella lagar, diskrimineringslagen och strafflagen samt i internationella avtal om mänskliga rättigheter. 

Enligt diskrimineringslagen får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning, eller någon annan orsak som gäller en personlig egenskap. 

Enligt diskrimineringslagen kan diskriminering vara direkt eller indirekt eller till exempel vägran att göra rimliga anpassningar för personer med funktionsnedsättning. Diskrimineringslagen förbjuder även trakasserier samt anvisningar eller order att diskriminera någon. Förbudet mot diskriminering innefattar även så kallad diskriminering på grund av antagande och diskriminering mot närstående. Därmed kan alltså förbjuden diskriminering även vara att ställa en person i en ofördelaktig ställning jämfört med andra till exempel för att personen antas tillhöra en minoritetsgrupp eller eftersom personen är närstående (familjemedlem, släkting eller vän) till en person som till exempel tillhör till en etnisk minoritet eller som har en funktionsnedsättning.

Diskrimineringslagens förbud mot diskriminering tillämpas brett. Detta innebär att lagen omfattar i regel all privat och offentlig verksamhet. Undantaget utgörs av verksamhet som avser privat- och familjeliv och utövning av religion.

Vad avses med diskriminering

Diskriminering betyder att en person behandlas sämre än andra i samma situation på grund av en eller flera av personens personliga egenskaper. Om till exempel en servitör vägrar betjäna en person på grund av personens etniska ursprung utgör detta olaglig diskriminering. 

Olika former av diskriminering

Vad utgör inte diskriminering?

All särbehandling av människor är inte diskriminering. I vissa situationer kan särbehandling vara berättigad även om den skulle baseras på någon förbjuden diskrimineringsgrund. Bestämmelser om legitima grunder för särbehandling finns i diskrimineringslagen. 

Dåligt eller osakligt bemötande till exempel vid kundbetjäning är inte nödvändigtvis diskriminering. För att det ska vara fråga om diskriminering ska bemötandet orsakas av en förbjuden diskrimineringsgrund. Om en varu- eller tjänsteleverantör eller en myndighet beter sig ohövligt, osakligt är det inte nödvändigtvis fråga om diskriminering, särskilt om alla behandlas på samma sätt.

Legitima grunder för särbehandling

Särbehandling utgör inte diskriminering, om bemötandet har godtagbara mål enligt de grundläggande och mänskliga rättigheterna att metoderna står i rätt proportion i förhållande till målen. Om det är fråga om till exempel användningen av offentlig makt eller särbehandling på grund av en persons etniska ursprung ska det även föreskrivas i lagen om särbehandlingen. Till exempel det faktum att personer som inte har fyllt 18 år inte släpps in på en restaurang med utskänkning är inte diskriminering, eftersom det föreskrivs i lagen och det finns ett godtagbart mål enligt de grundläggande och mänskliga rättigheterna för det.

Särbehandling i anställningsförhållanden och vid anställningar av personal

Särbehandling på arbetet och vid anställningar av personal är under vissa förutsättningar tillåten. Särbehandlingen ska grunda sig på arbetsuppgifternas karaktär och de faktiska och avgörande krav som skötseln av arbetsuppgifterna förutsätter. Särbehandlingen ska också vara proportionell. I vissa situationer kan en persons personliga egenskap alltså användas som ett kriterium till exempel för anställning.  

Till exempel ett registrerat religiöst samfund kan förutsätta en viss religion eller övertygelse av sina anställda, om detta är motiverat med beaktande av arbetets natur och dess utförande. Alltså kan till exempel den evangelisk-lutherska kyrkan förutsätta att dess präster är medlemmar i den evangelisk-lutherska kyrkan. Det är även möjligt att man till en organisation som bevakar en etnisk minoritets intressen eller rättigheterna av personer som tillhör sexuella minoriteter anställer en person som representerar dessa grupper.

Bemötande som grundar sig på ålder eller bostadsort är också tillåtet om det baseras på en målsättning som hänför sig till sysselsättningspolitiken eller arbetsmarknaden. I dessa fall kan det till exempel vara fråga om en sysselsättningskampanj som riktas till de unga, åtgärder som riktas till äldre arbetstagare som förlänger tiden för arbetskarriären eller att man erbjuder arbetsplatser till dem som bor på en viss ort. 

Positiv särbehandling

Med positiv särbehandling avses åtgärder som är nödvändiga för säkerställandet av faktisk likabehandling med vilka man förbättrar ställningen och omständigheterna för en viss grupp. Positiv särbehandling utgör inte diskriminering.

Positiv särbehandling är berättigad om syftet med den är att främja faktisk likabehandling eller förebygga eller avlägsna skadeverkningar av diskriminering. Positiv särbehandling utgörs till exempel av kvoter vid läroinrättningar för grupper som kan bli utsatta för diskriminering eller som har en svagare social ställning

Ytterligare information och exempel på positiv särbehandling finns på vår webbsida om positiv särbehandling.