Barnets rättigheter ska tillgodoses bättre vid verkställighet av avlägsnande ur landet
Vid diskrimineringsombudsmannens övervakning av verkställigheten av avlägsnandet ur landet har man med stöd från Europeiska unionens asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF) bedrivit projektarbete om tillbakasändningar av personer i sårbar ställning. Under projektet har man utöver verkställigheten av avlägsnandet också övervakat det förberedande stadiet före avlägsnandena. Vid övervakningen fäste man särskild uppmärksamhet bland annat avlägsnanden av föräldrar och avlägsnanden av barn tillsammans med sina föräldrar.
Som asylsökande är barn alltid utsatta. Barn behöver särskilt skydd och deras rättigheter ska beaktas. Barnets rättigheter och sårbara ställning ska beaktas både vid beslutsfattandet och vid avlägsnanden. Dessutom ska barnets bästa komma i främsta rummet i all administrativ verksamhet som berör barnet, inklusive polisens beredning och verkställighet av Migrationsverkets avvisningsbeslut.
I februari 2021 fick Finland sitt första avgörande av FN:s kommitté för barnets rättigheter. I sitt avgörande ansåg kommittén att Finland har kränkt artiklarna om att prioritera barnets bästa och att skydda barnet mot våld samt flyktingbarns och asylsökande barns rätt till skydd och humanitärt bistånd i FN:s konvention om barnets rättigheter.
I polisstyrelsens anvisning om verkställighet av avlägsnanden ur landet konstateras om barn att avlägsnandet ska ske med respekt för familjens sammanhållning och barnets bästa. Polisstyrelsens anvisning uppdaterades under hösten. Vad gäller barn kompletterades anvisningen med ett konstaterande om att kommittén för barnets rättigheter har vid flera tillfällen understrukit att skyldigheten av bedömningen av barnets bästa är bindande. I anvisningen konstateras att konventionen om barnets rättigheter inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning och att alla förvaltningsmyndigheter, inklusive polisen, ska vid de enskilda besluten bedöma barnets bästa. Både beslut och verkställighetsåtgärder ska utgå från barnets bästa. I anvisningen konstateras även att faktorer som eventuellt senarelägger eller förhindrar verkställigheten ska beaktas, men verkställigheten ska ändå genomföras med ändamålsenliga medel utan otillbörligt dröjsmål.
Under projektets gång har diskrimineringsombudsmannen fäst uppmärksamhet vid att barn vars situation inte har utretts färdigt har avlägsnats ur landet. Ombudsmannen har framfört att i sådana situationer bör barn inte avvisas. Enligt ombudsmannens observationer vid övervakningen av avlägsnanden kan det förekomma svårigheter vad gäller bedömningen och beaktandet av barnets bästa särskilt om familjens eller barnens situation ändras efter det att ett avvisningsbeslut har meddelats. Man har inte heller alltid bedömt barnets bästa tillräckligt grundligt när man fattar beslut som berör barnet.
Under projekttiden övervakades beredningen av flera ensamstående mödrar och deras barn till en annan EU-medlemsstat där de hade beviljats internationellt skydd. Vissa familjemedlemmar hade blivit utsatta för grovt våld, och det fanns traumatiserade mödrar och barn bland dem som skulle återsändas. En del av enföräldersfamiljerna hade barnens far eller andra släktingar i Finland.
Respekten för de grundläggande och mänskliga rättigheterna i EU-medlemsländerna är ingen självklarhet trots att medlemsstaterna har förbundit sig att tillgodose dessa rättigheter. De problem som länderna runt Medelhavet har vid förfarandena för och mottagningen av personer som söker internationellt skydd har till en del erkänts. Finland har deltagit i vidarebosättningen av minderåriga asylsökande från Grekland. Samtidigt som Finland tar emot asylsökande barn från Grekland och har identifierat dem som människor i särskilt utsatt ställning fattar de finska myndigheterna dock beslut om att avvisa barn till Grekland.
De barnfamiljer som övervakats under projektet berättade upprepade gånger särskilt om omständigheterna i Grekland att familjerna hade tidigare vistats på en förläggning eller ett flyktingläger hade blivit tvungna att flytta därifrån när de beviljats internationellt skydd. Familjerna berättade att de hade sedan varit utan bostad och en del av familjerna framhöll också att de inte hade haft tillgång till social- och hälsovårdstjänster och att barnen inte hade fått gå i skola. I sina beslut har Migrationsverket inte ifrågasatt det som de personer som ska återsändas har berättat om omständigheterna i Grekland, men Migrationsverket hade ansett att det skulle vara möjligt för dessa personer att erhålla de tjänster som de behöver i Grekland. Alltså de tjänster som familjerna hade berättat att de inte hade fått.
FN:s kommitté om barnets rättigheter har i december 2020 och i september 2021 bett Finland att avstå från avlägsnanden av de barnfamiljer som överklagat sina beslut till Grekland. Överklaganden till kommittén har lämnats in när den finska appellationsdomstolen inte har förbjudit dessa familjers avvisningar till Grekland och verkställigheten skulle ske inom de närmaste dagarna. Båda besvärsärenden mot Finland har anhängiggjorts vid FN:s kommitté om barnets rättigheter.
Vad gäller verkställigheten av avlägsnanden är situationen svår, eftersom polisen ska inleda verkställigheten av avlägsnanden ur landet utan otillbörligt dröjsmål efter det att personens beslut har blivit verkställbart. Polisen ska dock också beakta de faktorer på basis av vilka verkställigheten av avlägsnandet bör avbrytas eller senareläggas. Även polisen ska försäkra sig om innan verkställigheten av avlägsnandet att principen om non-refoulement iakttas. Polisen blir tvungen att bedöma huruvida avlägsnandet ska verkställas i en situation där de nationella domstolarna tycks tillämpa olika riktlinjer och inte ofta ta ställning till återsändanden av barn till ett annat europeiskt land. För sökandens rättsskydd blir det därmed viktigt huruvida hans eller hennes biträde har kunskapen och möjligheter att ta ärendet till kommittén för barnets rättigheter för avgörande. Det är arbetskrävande att överklaga hos kommittén och tidtabellen för dem är ofta mycket snäv. Ur perspektivet för barnets rättigheter och tillgodoseendet av rättsskydd för barn är situationen godtycklig och otillfredsställande.
FN:s kommitté om barnets rättigheter har inom en kort tid konstaterat att Finland har brutit mot konventionen om barnets rättigheter samt i två fall förbjudit återsändande av en barnfamilj till Grekland innan kommittén har behandlat överklagandet. Nu är det dags för lagstiftarna, beslutsfattarna och de myndigheter som ansvarar för verkställigheten av avvisningsbeslut att ta sig tid och läsa artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter. Artikeln förpliktigar offentliga och privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, förvaltningsmyndigheter och lagstiftande organ att i första hand beakta barnets bästa vid alla åtgärder som rör barn.
Har man verkligen satt barnets bästa i första rummet vid beslut som rör barn och beslutens verkställighet när ett eventuellt traumatiserat barn avvisas till samma länd där hen har fått leva utan bostad och inte kunnat gå i skola? Har beslutsfattaren och den myndighet som verkställer avvisningen tillräcklig vetskap om att barnet denna gång inte hamnar i samma, otrygga omständigheter?
