Berättelser, gärningar och framgångar för främjande av likabehandling
Diskrimineringsombudsmannen har gett sin första berättelse till riksdagen. Enligt lagen om diskrimineringsombudsmannen ska ombudsmannen en gång vart fjärde år ge riksdagen en berättelse om hur principen om likabehandling har realiserats. Hur ser likabehandlingsläget ut i Finland, vilka aspekter är i sin ordning och var finns det brister, vad vill vi diskutera och vilka utvecklingsbehov finns det med anknytning till förfarandena och lagstiftningen?
Lagen om likabehandling trädde i kraft i Finland 2004. Den erbjöd det minimiskydd mot diskriminering som krävs i EU-direktiven om likabehandling oavsett ras och likabehandling i arbetet. Redan i lagstiftningsfasen inleddes en förnyelseprocess som ledde till att den nuvarande diskrimineringslagen trädde i kraft i början av 2015. Diskrimineringsombudsmannen har i egenskap av självständig och oberoende myndighet haft sitt nuvarande, bredare mandat i tre år. I denna första berättelse som ges till riksdagen behandlas alla aspekter av ombudsmannens verksamhet och behörighet – likabehandling, diskriminering, förverkligandet av utlänningars rättigheter, verksamhet mot människohandel och övervakning av verkställandet av avlägsnanden ur landet. Observationerna och åtgärdsförslagen som lyfts fram i berättelsen ger riksdagsgrupperna och partierna möjlighet att utvärdera hur väl diskrimineringslagstiftningen och den övriga lagstiftningen med anknytning till ombudsmannens verksamhetsområde fungerar med tanke på nästa regeringsperiod.
I riksdagsberättelsen behandlas ombudsmannens arbete för att ingripa i diskriminering och främja likabehandling. I sättet att presentera informationen har vi strävat efter att undvika en rabblande genomgång per diskrimineringsgrund eller enligt diskriminering inom olika livsområden. Däremot lyfts exempel som beskriver olika dimensioner av diskrimineringslagstiftningen och ombudsmannens behörighet med anknytning till dem fram.
Förverkligandet av utlänningars ställning och rättigheter i Finland är en omfattande helhet. Studien som diskrimineringsombudsmannen gjort tillsammans med juridiska fakulteten vid Åbo Universitet och Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi om beslut om internationellt skydd som fattats vid Migrationsverket 2015-2017 publicerades i mars 2018. Undersökningens iakttagelser och slutsatser presenteras också i ombudsmannens berättelse till riksdagen, därtill framförs iakttagelser om hur utlänningars rättigheter uppfylls i Finland. Iakttagelserna grundar sig på anmälningar till diskrimineringsombudsmannen.
Övervakningen av verkställandet av avlägsnanden ur landet beskrivs nu för första gången i berättelsen till riksdagen. I berättelsen framförs övervakarnas observationer och erfarenheter från de fyra år som ombudsmannen har övervakat avlägsnanden ur landet. Målet med övervakningen är att rättigheterna för de personer som avlägsnas ur landet ska respekteras under avlägsnanden ur landet
Också diskrimineringsombudsmannens iakttagelser om människohandel och verksamhet mot människohandel behandlas i berättelsen. Diskrimineringsombudsmannen beviljades finansiering från statsrådets strategiska forskningsmedel för att utreda hur myndigheterna tillämpar bestämmelserna om hjälp till offer för människohandel i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd samt hur rätten att få hjälp och skydd förverkligas för offer för människohandel. Resultaten av projektet har publicerats i en separat utredningsrapport. De centrala slutsatserna av projektet och de rekommendationer som utfärdats med stöd av slutsatserna presenteras riksdagsberättelsen. Projektet genomfördes i samarbete med Europeiska institutet för kriminalpolitik (HEUNI), som är verksamt i anslutning till Förenta Nationerna. Vid sidan av slutsatserna från projektet behandlas det i berättelsen samordningen av verksamheten mot människohandel samt utlänningslagen och dess tillämpningspraxis i fråga om offer för människohandel.
På basis av berättelsen har vi sammanställt nio rekommendationen om lagändringar till riksdagen. Det centrala målet med reformerna är att stärka individens rättsskydd.
De grundläggande och mänskliga rättigheterna eller likabehandling är inte åsiktsfrågor och gäller inte enbart under goda tider. De grundläggande och mänskliga rättigheterna garanterar trygghet för alla, och det är i synnerhet människor som har en sämre ställning i samhället som behöver skydd. Vissa personer är på grund av sina personliga egenskaper mer utsatta för diskriminering eller utnyttjande än andra, till exempel personer med funktionsnedsättning, personer som tillhör sexuella minoriteter eller könsminoriteter eller personer som saknar uppehållstillstånd. Om flera former av utsatthet drabbar samma person, är personen särskilt sårbar.
De senaste årens politiska brytningsskede – populismens och nationalismens framfart internationellt och även i Finland – har skärpt attityderna, förändrat politiken mot mer slutna gränser och delvis ökat de konstgjorda motsättningarna. Det framträder som fördomar, diskriminering och hatretorik. De grundläggande och mänskliga rättigheterna har ifrågasatts även i Finland. Kritik har riktats mot FN:s flyktingkonvention, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och till exempel sådana rättigheter som rätten att använda sitt modersmål eller samernas ställning som ursprungsfolk.
Jag vill vara positivt inställd till framtiden. Likabehandling är i sig ett begrepp som är hugget i sten, en av de mest centrala rättigheterna och värdena i en demokrati och rättsstat. Likabehandling framskrider i praktiken i små steg. På global nivå är situationen för närvarande inget att hurra för. En av mina vänner som är historiker tröstade mig emellertid med att några år inte betyder någonting i ett historiskt perspektiv. Världen utvecklas hela tiden i en bättre riktning. Det tror jag på och jag vill arbeta för att bibehålla den riktningen. Mänskliga rättigheter, likabehandling och jämlikhet måste försvaras. Låt oss återkomma till varför konventionerna om mänskliga rättigheter har upprättats. För att alla människor är lika värdefulla och därför ska behandlas likvärdigt.
Jag hoppas att berättelsen ger dig information om förverkligandet av rättigheter i Finland, väcker tankar och ger insikter samt framför allt skapar en vilja att arbeta för likabehandling och rättvisa.
