Hoppa till innehåll

Det finns ännu arbete med husbolags attityder mot olika invånare – likabehandling i boendet är till nytta för alla

Hur skulle det kännas om husbolagets möte beslutar att ”Husbolaget ger inte tillstånd” och detta innebär begränsningar för dig när du rör dig genom din bostads dörr, besöker din närbutik, rör dig till sopkärlspunkten i gårdsområdet eller besöker en vän som bor nära? Du kan med andra ord inte leva på lika villkor som övriga invånare – du kan inte förflytta dig på egen hand via ytterdörren på samma sätt som övriga invånare. Detta trots att kostnader inte egentligen alls uppkommer i praktiken för husbolaget av denna förändring. Detta trots att det inte finns någon faktisk orsak till vägran.

Vad handlar det om? Ett husbolag ger inte tillstånd att montera en ramp och ett elektriskt dörröppningssystem vid ett bostadshus ytterdörr. Med detta beslut gör husbolaget livet avsevärt svårare för en invånare med funktionsnedsättning. I förhållande till övriga invånare kan invånaren inte förflytta sig på lika villkor till och från sin lägenhet utan hjälp av taxiföraren. I fråga om självständig förflyttning är invånaren fånge i sitt eget hem. Funktionshinderservicen bekostar monteringen, reparationen och underhållet av anordningen, och inget annat än ett positivt beslut krävs av husbolaget. Varför ges det inte? 

Negativa attityder mot olika invånares behov och olika invånare

Utifrån de kontakter som inkommit till diskrimineringsombudsmannen förekommer negativa attityder mot och diskriminering av invånare i husbolag, i synnerhet gällande funktionsnedsättning och det etniska ursprunget.  Till exempel försöker ägarinvånare så att säga ”röka ut” en romsk invånare eller en invånare av annat etniskt ursprung som bor på hyra i huset eller så är hyresgästerna i övrigt föremål för fördomsfullt eller diskriminerande förfarande. En person med funktionsnedsättning kan behöva olika hjälpmedel för att förflytta sig eller en förvarings- eller laddningsplats för en elektrisk moped. Det är omöjligt att få en parkeringsplats för rörelsehindrade, om den getts till personer som inte är i behov av en sådan i samband med försäljningen av lägenheter. För att ovan nämnda invånare på lika villkor ska kunna åtnjuta rätten till boende, borde beslutsfattarna i husbolagen förstå vad som borde göras för likställda möjligheter till boende. Med hurudana beslut är det möjligt att främja bra boende för varje invånare – eller försvåra det om man så vill? 

Det husbolagsfall som nämndes i början är verkligt. Husbolaget motiverade sin vägran med flera omständigheter, utifrån vilka det också är möjligt att göra en tolkning om vissa negativa attityder eller en ovilja att se på saken med andra ögon. 

Såväl invånaren som en anställd inom funktionshinderservicen hade flera gånger diskuterat behovet av förändringsarbeten med husbolaget. Också diskrimineringsombudsmannen var i kontakt med husbolaget i ärendet och uttryckte en misstanke om diskriminering i fallet i sin begäran om utredning. Trots detta utfördes inte förändringsarbetena. Det ska också beaktas att stadens funktionshinderservice hade bekostat monteringen, underhållet och eventuella reparationsarbeten vad gäller anordningen. Med andra ord hade inte kostnader uppkommit för husbolaget, utöver till exempel underhållet av rampen och ingången under vintern, vilket redan i övrigt är en förpliktelse enligt räddningslagen för husbolagen och i sig en liten kostnadspost för dem. Därtill motiverade husbolaget sin vägran genom att åberopa bevarandet av byggnadsfasaden i ursprunglig form och brandsäkerheten och räddningsmöjligheten, som de facto enbart skulle förbättras i och med ifrågavarande förändringsarbeten och monteringar. Den förklaring av husbolagets styrelse vilken kanske var allra svårast att förstå var att övriga invånares förflyttning skulle försvåras eller att invånarnas säkerhet skulle äventyras.

Betydande beslut av nämnden med en riktlinje om icke-diskriminerande förfarande av husbolagen 

I ovan nämnda fall gjorde diskrimineringsombudsmannen en ansökan till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden för klientens räkning. Nämnden ansåg att indirekt diskriminering ägt rum och förbjöd husbolaget att fortsätta diskrimineringen med hot om vite på 10 000 euro. 

Det finns mycket bra i beslutet. För det första konstaterar nämnden, efter att ha understrykt allvaret i diskrimineringen, att invånaren på grund av husbolages vägran inte hade en tillgänglig ingång till sitt eget bostadshus, och därför hade invånarens rätt att bo och leva på lika villkor som övriga försvårats. Detta beaktades också då vite förelades till ett avsevärt belopp. Nämnden ansåg att invånaren haft ett väsentligt behov till en tillgänglig ingång. Nämnden åberopade också FN:ns funktionshinderkonvention i bedömningen av diskrimineringen och föreläggandet av vite. Det ansågs att det tydligt handlade om en central grundläggande fri- och rättighet för livet och tillgodoseende av denna – tillgänglighet i boendet och förflyttningen i boendemiljön. Husbolaget har överklagat nämndens beslut till förvaltningsdomstolen.

Jag har i flera år behandlat husbolagsrelaterade ärenden utifrån övervakningen av diskrimineringslagen och förbudet mot diskriminering. Husbolagen är svåråtkomliga med tanke på diskrimineringslagstiftningen och i många fall är det svårt att komma åt diskrimineringen. Utifrån ovan nämnda beslut av nämnden kan det mellan raderna tolkas att det i samhället förekommer missförhållanden i lagstiftningen. 

Husbolagen har inte heller någon plikt att främja likabehandling. Undantaget till detta utgörs dock av husbolag som ägs av en offentlig aktör, såsom kommunala hyreshusbolag, som också för tillfället enligt lagstiftningen kan tolkas som en aktör som sköter en annan administrativ uppgift och i sin helhet omfattas av förpliktelserna i diskrimineringslagen.

Förändringsbehov i lagstiftningen 

Jag önskar att ovan nämnda beslut av nämnden har lagstiftningskonsekvenser som främjar uppnåendet av likabehandling i boendet i vårt samhälle.  För tillfället pågår flera projekt för att reformera lagstiftningen, i vilka husbolagens skyldigheter revideras ur icke-diskriminerings- och tillgänglighetssynvinkel – den partiella reformen av diskrimineringslagen och de förändringsarbeten som gäller aktiebolagslagen. 

Det vore viktigt att i diskrimineringslagen införa en plikt för husbolaget att göra rimliga anpassningar och göra dem till främjande- och planeringsskyldiga aktörer. Ombudsmannen har i sitt utlåtande om bedömningspromemorian om ändringen av bostadsaktiebolagslagen betonat att bostadsaktiebolagslagen inte kan strida mot diskrimineringslagen, grundlagen och de konventioner om mänskliga rättigheter vilka binder Finland, såsom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den breda synvinkeln i konventionen om funktionsnedsättning borde utnyttjas också i reformarbetet gällande denna lag. Följaktligen borde lagreformen omfatta tillgänglighet på bred skala, det vill säga förflyttning till och från bostaden, förvaring av hjälpmedel i gemensamma utrymmen och parkeringsplatser för bilar med parkeringstillstånd för rörelsehindrade, tillåtelse av nödvändiga och rimliga förändringsarbeten och revidering av plikten att göra rimliga anpassningar. 

Det finns dock skäl att också på samhällelig nivå föra en debatt för att uppnå bättre förståelse för tillgänglighet och icke-diskriminering. Genom att göra nödvändiga lagstiftningsändringar åstadkoms också i sakta mak en förändring i attityderna. 

Genom att trycka på knappen öppnas dörren. Personer som rör sig med rollator, rullstol, kryckor eller barnvagn kan förflytta sig längs rampen. I cykelförrådet finns det utrymme också för elektriska mopeder. Jag skulle ännu till husbolagens styrelser vilja dela ett tänkesätt, i vilket man funderar på konsekvenserna av beslutsfattandet för enskilda invånare. Hur kan ett husbolag med sitt förfarande och beslutsfattande bäst stöda och främja varje invånares rätt till likabehandling i boendet? Det handlar inte om orimliga krav eller stora kostnadsposter, eftersom inte heller lagen ställer orimliga krav. 

Är tiden inne för positivt beslutsfattande? 

 

Dis­kri­mi­ne­rings- och jäm­ställd­hets­nämn­dens pressmeddelande yvtltk.fi