Låt oss tillsammans ta hand om vårt Finland där mänskliga rättigheter respekteras
”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”
Så här inleds den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter som vi firar imorgon på Förenta Nationernas människorättsdag. Förklaringen godkändes vid FN:s generalförsamling i Paris 10.12.1948, efter två års beredningsarbete. I bakgrunden fanns FN:s medlemmars vilja att försäkra, att grymheterna från andra världskriget aldrig skulle upprepas.
Förklaringen har 30 artiklar, och redan i artikel 2 konstateras, att mänskliga rättigheter tillhör varje människa, och att ingen får berövas rätten att åtnjuta dem till exempen på grund av hudfärg, religion, egendom eller härkomst. Förbudet mot diskriminering hör till kärnan för de mänskliga rättigheterna. Deklarationen bildar en helhet som innehåller bekanta element ur vår grundlag: medborgerliga och politiska rättigheter samt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Då förklaringen godkändes hade FN 58 medlemsstater. Då medlemsantalet växt har deklarationen publicerat i alla medlemsländer, och människorättskonventioner som binder konventionsstaterna har uppgjorts. Konventionerna fördjupar deklarationens innehåll och klargör vad det i praktiken innebär att mänskliga rättigheter tillhör var och en . Konventionen om flyktingars rättsställning från år 1951 och konventionen om eliminerande av rasdiskriminering från år 1965 är bland de första. Konventionen om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning från år 2008 hör till de färskaste.
De mänskliga rättigheterna skrevs in i regeringsformen i Finland, i ett uppdaterat kapitel om grundrättigheterna år 1993. Kapitlet ingår också i den förnyade grundlagen från år 1999. Grundlagen ger ett starkt skydd åt de mänskliga och grundläggande rättigheterna och innehåller klara kriterier om när avvikelser är möjliga från grundrättigheterna. Varje människas likhet inför lag, samt diskrimineringsförbudet, hör till grundrättigheternas centrala innehåll, precis som i det internationella människorättssystemet. Grundlagen ger ramarna för vårt rättsstat som vi har all orsak att vara stolta över, och grundrättigheterna finns i rättsstatens kärna.
I år firar vi människorättsdagen i en tid där vi i snart tre år levt i en exceptionell situation – först på grund av koronapandemin, och nu på grund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, som pågått i snart ett år. Lagstiftning har förnyats i snabb takt. I diskussionerna om den exceptionella situationen har det också väckts dubier mot grundrättigheterna, och grundlagen har kritiserats både för att vara för stram eller begränsande, och för tillåtande.
Tyvärr ingår i de här diskussionerna ofta hat och förakt mot personer som hör till en minoritet, och ifrågasättande av deras människovärde.
Ändå klarade vi i Finland att avväga begräsningar och få till stånd under korona-tiden, och rätt strikta begränsningar var i kraft särskilt under år 2020. Grundrättigheterna behandlades under pandemin i regeringens och riksdagens arbete varje vecka, och avvägningar gjordes mellan å ena sidan begränsande av rättigheterna, å andra sidan skyddande av liv. I efterskott ter det sig som om särskilt barns och ungdomars liv begränsades - skola och lek, rehabilitering och hobbyn – på ett sätt som inte alltid var proportionella, och vars följder vi nu som samhälle måste reparera.
Fastän vi i Finland traditionellt har upplevt oss som ett samhälle där mänskliga rättigheter förverkligas väl, så har övervakningsorganen för människorättsavtalen under de senaste åren lyft fram problem. Både kommittén för barnets rättigheter och kommittén för rättigheterna för personer med funktionsnedsättning har konstaterat att Finland brutit mot konventionsbestämmelserna. För närvarande är 33 klagomål anhängiga mot Finland gällande avlägsnande ur landet, där övervakningskomittéerna har bett Finland avhålla sig från verkställighet. Grundlagen förpliktigar det offentliga att trygga de grundläggande och mänskliga rättigheterna, och kommittéernas budskap måste beaktas seriöst och behandlas.
Diskussion, omprövning och beslut om korrigerande åtgärder hör till ett demokratiskt samhälle som respekterar grundrättigheterna. I ett sådant samhäll finns också beredskap att lyfta upp grundrättighetsproblem och diskriminering, och skrida till åtgärder.
Under de senaste månaderna har riksdagen beslutit bland annat om reformerande lagstiftningen om sexualbrott, delreformen av diskrimineringslagen, och hälsovården för papperslösa. Regeringen har avgivit en proposition om ändringar i sametingslagen, vilka skulle respektera och stärka samernas mänskliga rättigheter och självbestämmande som ursprungsfolk. Även förnyandet av translagen är nödvändigt att föra vidare utan dröjsmål för godkännande. Reformen är nödvändig för förverkligande av mänskliga rättigheter i Finland, och även barns situation borde beaktas i reformen.
Rättsstaten och demokratin är samtidigt värdefulla och sköra – de får sitt berättigande och trygghet i ett samhälle där varje människas unika värde och rättigheter erkänns, och där var och en får känna sig delaktig. Så resonerade nog författarna till FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter redan för 74 år sedan. Låt oss alltså tillsammans ta hand om rättstaten Finland, genom diskussioner och respekt för grundrättigheterna.
