Praoperioden ska inte vara en fördjupning i diskriminering i arbetslivet
”Mamma, livet är inte rättvist.” Så konstaterade en femtonårig flicka åt sin mamma, när praon inte gick som tänkt på grund av att flickan använder rullstol och behöver assistans.
Tanken med skolans praoperioder är att eleven ska få bekanta sig med arbetslivet under sin skoltid. Diskriminering är förbjudet på arbetsplatser. Detta gäller också diskriminering av praktikanter. I nyheterna nu under hösten har vi tyvärr fått höra om till exempel romska ungdomar, som i stället för att redan i högstadieåldern få trevliga erfarenheter från arbetslivet har fått fördjupa sig i diskriminering i arbetslivet. Arbetspraktiken för en ung person med funktionsnedsättning med behov av assistans blev inställd utan att man så som diskrimineringslagen förutsätter bedömt de anpassningar och arrangemang som skulle ha behövts.
Praoperioderna är en del av den grundläggande utbildningen. Utbildningsanordnarna är skyldiga att på ett målinriktat och planenligt sätt främja likabehandling i all sin verksamhet. Om problem uppstår ska skolan identifiera diskriminerande situationer och de situationer där likabehandlingen är hotad och ge eleven stöd i situationerna. I utmanande situationer har eleven på grund av att hen är minderårig och ännu inte har samlat erfarenheter och kompetens en svagare ställning i förhållande till det ställe där praktiken genomförs. Också då är det viktigt att skolan stöder eleven.
Diskriminering i arbetslivet innebär diskriminering i samband med sökande av arbete, anställning, arbetslivet eller beslut om anställningsförhållanden. I Finland sker diskriminering i arbetslivet på olika sätt: en person kallas inte till arbetsintervju på grund av ett namn som är utländskt eller hänvisar till en minoritet, en person som tillhör en minoritet upplever diskriminering från kunder eller kollegor eller anpassningar som en anställd med funktionsnedsättning behöver genomförs inte på nödvändigt sätt. I en diskrimineringssituation definieras en arbetssökandes eller anställds kompetens utifrån en annan persons fördomar i stället för utifrån behörighet och erfarenhet. Även om skolans praoperioder är en del av den grundläggande utbildningen, gäller diskrimineringsförbudet likväl också arbetsgivare till praoelever.
Hur gick det för flickan i vårt exempel? Hon fick praoplats hos en annan arbetsgivare. Ombudsmannen diskuterade med den arbetsgivare som diskriminerat flickan om diskrimineringsförbudet och om skyldigheten att genomföra rimliga anpassningar. Skolan fick råd om hur den kan ingripa i sådana här situationer och om skolans skyldighet att identifiera en diskriminerande situation.
Ingenting kan dock ändra på det att en femtonårig flickas första kontakt med arbetslivet innebar att hon fick veta vad diskriminering innebär. Bara för att hon behöver rullstol och assistans.
